Killar i väntan på klipparna.
Klipparen friserade alpackorna väldigt varsamt och fint, medan den andre såg över klorna.
Kolan – bara en tredjedel kvar.
Miski. Oj så liten hon var!
Piprensare-figurer...
Qhichincha verkar gilla att vara nyklippt.
Lilla Tamya – numera utan polisonger.
Alpackorna var ju lite missnöjda från början. Vi hade stängt in dem i deras ligghall sedan ett dygn för att de säkert skulle vara torra när klipparna kom. Om vintrarna är de gärna en dygn i ligghallen alldeles frivilligt, men så här års lockar den späda gräset i hagarna...
Sedan flyttade vi in dem till hästarnas boxar inne i stallet, 4 i varje box. Då anade de oråd och hummade oroat. De två klipparna kom på utsatt tid, och snart var vi igång. Klipparen från Nya Zeeland instruerade maken och mig så att vi snabbt skulle kunna hjälpa till att få ut/in alpackor, plocka undan sadelullen och att fixera alpackan under klippningen, samt sopa stallgången mellan klippningarna. Tror vi fick godkänt. Tog nog 1,5 timme att klippa alla 8 alpackor! Och då blev de ändå väl klippta och varsamt behandlade! Så vi var nog ett fungerande team!
När de åkt sin väg blev det tyvärr kallare väder med regn och blåst. Vi har hundtäcke som passar de vuxna, men insåg att vi inte hade täcken som passade de små. Föltäckena är för små och ett vuxentäcke fladdrar för mycket, så de blir oroliga. Som tur var hade de vett på att gå in i ligghallen där vi hade lagt ut ett tjockt extralager halm så de skulle kunna ligga varmt och mjukt.
Men lite skönt tyckte de nog ändå att det var att bli klippta. Sedan dess har fjolårsfölen busat och skuttat mer än vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar