Hos hovslagaren

Hos hovslagaren.

Hovslagarens hund. En kelig, jättesnäll rottweiler/rhodesian ridgeback. Lite blyg i början, men fann snart att vi gärna kliade honom. Och då blev vi lite kompisar.

Mökkvi hänger gärna med underläppen. Skönt att pållarna är så avspända hos veterinär och hovslagare.

I tider då det kommer larmrapporter om att de naturliga pollinerarna som humlor och bin börjar försvinna, känns det bra att de verkar trivas hos oss!

Sötnosar!

Svalbo med småttingar.

Skatorna som försökte bygga bo i stallet taknock verkar ha gett upp nu. Men i svalornas bo ovan våra sovrumsfönster kvittras det – där finns helt klart ungar. Men det gör inget. De smutsar inte ner så mycket och de kuttrar gulligt.

Idag var vi på kliniken med pållarna. Veterinären kollade hur de rörde sig. Och de rörde sig bra! Mökkvi är nu friskförklarad i hovarna och maken får börja rida Mökkvi i alla gångarter, även om speedpasslöp kanske inte är att rekommendera. Sagas hovar är också friska, men en hov behöver växa ut mer. Så det blir fortsatt promenader och kanske någon enstaka stillsam ridtur på snällt underlag.

Nu har vi stängslat färdigt vår "runway" till alpackorna! Så nu ska deras vinterhage bli första vårhagen för hästarna, medan alpackorna betar av den hage hästarna ska gå i sedan. Nu kan vi börja praktisera växelbete på riktigt och därmed minska på parasittryck och lömska mikroorganismer! Och betet blir lagom för pållarna från början!