Babben – alltid bra!
Det är sällan de trivs med att ligga så nära...
På bättringsvägen! Det hårlösa området var 4-5 gånger större för några månader sedan.
Sagas små skor.
På fredagen var vi på Lisebergsteatern och såg Babben! Min julklapp till maken! Det är fascinerande att en enda människa kan underhålla så, i stort sett själv (hon hade ett kompband) en hel show! Den var bra, men de många sångnumren tar ned tempot en smula, även om både texterna och själva framförandet är bra. Hon kan ju faktiskt sjunga också!
I går var min kompis som jag sist träffade på Cocktail Hour här! Det var på tiden! Och eftersom hon gillar djur ville hon gärna hjälpa till. Entusiasmen fick en dipp när hon råkade komma i spottlinjen mellan Sawila och "Kakan", men uppvägdes nog av att få gå på en promenad med "Kolan", medan maken och jag ledde Kakaw och Kachita. Sedan fick det förstås bli en lång fika.
Eftersom Saga varit varm om en hov och haltat lite, så åkte vi till Ale-kliniken på måndagsmorgonen. Veterinären gjorde en grundlig hältutredning, vilket innebar att jag fick longera Saga i deras nya fina tokstora ridhus! Först på mjukt underlag, varmed en understimulerad Saga fick sprall i benen och galopperade runt och busade lite, innan jag fick visat henne i trav. Sedan på hårt underlag. Veterinären imponerades av Sagas fina stora trav! Sedan fick jag springa med Saga i en lång gång flera gånger, före och efter böjprov på varje ben. Jag var helt genomsvett!
Så röntgades hon och fick träffa hovslagaren. Hon hade en hovböld i varje framhov! Och lite fångaktig hovbensrotation på ena framhoven. Så hon fick gips på framfötterna och lite kostråd, så hovarna ska stärkas. Är så less på att det alltid är problem. Jag vill ju att pållan ska vara helt bra! Men hon har ju inte så ont i alla fall.
Ska nu se om det går att dränera hagarna på något smart vis, för det lär ju vara vattnet som stått i hagarna hela denna blöta höst som är boven! Tror bakterierna smiter in genom gamla sömhål. Då blir ju bölderna inte så lätta att upptäcka för hovslagarna!
På den positiva sidan ser vi att alpackornas hudproblem (sannolikt också resultatet av en lång blöt höst) börjar minska. Lilla Tamya hade ju fula sår i nacken och på fötterna. Nu är de borta och fint färgad hud har läkt fram. Nu ska bara ullen växa till också.
Sawila hade stora pälslösa ytor på insidan frambenen länge, men nu ser jag att hår vuxit ut, så kanske är hon snart problemfri också.
Jag hoppas på ett torrt år. Inte för varmt. Men torrt!
Vi hann bara hem och äta mat innan vi åkte till Trollhättan och hämtade halm. Sista lasset för året! Hoppas den räcker... Det går åt en del nu när hästarna får halm både som strö och att äta, som sysselsättning mellan de små hösilagegivorna.
På kvällen var jag helt utmattad! Tur man ska till kontoret nästa dag och vila upp sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar