Kolan hoppas husse ska ge en liten muta, nu när hon går så snällt.
Miski – med tveksamt bordsskick. Och litet vitt "pipskägg".
Zolly vill ligga i husses knä.
Så kom då min sista dag på jobbet. Kollegorna verkar uppriktigt ledsna för att jag ska sluta, och jag kommer sakna dem! Men jag kommer inte sakna företaget; det har blivit en helt annan arbetsplats sedan jag började för snart 8 år sedan. Då verkade alla bry sig om varandra, organisationen var plattare och allas arbetsinsats respekterades på ett helt annat sätt. Och saker gick rätt till.
På senare år (sedan vi fick en ny VD) har vi fått färre och färre förmåner och man har fått tjata sig till att få vara ledig på semestern (!). Många har fått sluta under tveksamma omständigheter. Jag vill helt enkelt inte vara en del av detta längre. Så när jag slutade idag var det blandade känslor. För det var en ohygglig frihetskänsla att lämna allt det där bakom mig!
Men jag kände mig tjock i halsen och tårarna lurade, när mina underbara, goa medarbetare alla kom och kramade om mig hjärtligt. Det kommer bli så konstigt att inte träffa dem varje dag.
Så har jag ju mycket att göra här hemma också... Knappt jag skulle hinna att jobba! Det är faktiskt mer spännande än jobbigt att se vad framtiden har att erbjuda! För jag är övertygad om att det löser sig! Men jag är gärna "ledig" en månad eller två först...
Idag hade vi en skön hemmadag utan andra aktiviteter än att sköta djuren. Vi avrundade detta med att gå en liten promenad med Kakaw & Chaska. På vår promenad märkte vi att vår nya granne var ute och pysslade runt sitt hus tillsammans med sin syster. Så vi gick in där med våra små alpackor och sa hej. Systern blev lika förtjust som vi vet att grannen är. Men vem kan väl motstå alpackors charm!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar