Svåger & söner hälsar på Mökkvi.
I lördags kom Kanéli-kompisen med sambo och glada hunden Tiggva med de mjukaste öronen världsrymden känt, tror jag. Vi besökte förstås våra djur, men alpackorna var väldigt avogt inställda till hunden. Sedan åt vi och hade trevligt, medan Tiggva förstod av våra katters stirrande att de inte var intresserade av örontvätt av hund, så som Tiggvas kattkompisar där hemma.
På söndagen hade vi försenat födelsedagsfirande för maken med hans släkt. Planen var att grilla ute så att barnen skulle kunna härja loss, men det regnade tidvis och var kallt, så efter att ha besökt djuren åt vi stekta korvar med bröd och potatismos inomhus innan tårtan serverades.
På eftermiddagen red vi ut och Saga går minsann bättre med sporrar, som jag blivit föreslagen att använda på Saga nu när hon är så ovanligt sturig. De funkar! Jag kan mana på henne lite stillsammare och försiktigare istället för att ta i med skänklarna. Jag har liksom ett verktyg att förklara vem som bestämmer, när hon vill göra som hon själv vill! Jag henne dit jag vill, fast med mindre obehag för henne! Jag har själv alltid varit tveksam mot sporrar, men som ett verktyg att nå fram, så man sedan totalt får en bättre ridning, känns de rätt. Jag behöver därför bara använda dem sparsamt.
Senare på kvällen dök isis-grannen upp, med dottern och hennes sambo. Han hade inte sett alpackor förr, och så pratade vi lite om bete – de vill antagligen låna vår sommarhage i sommar!
Idag har vi varit i Trollhättan och hämtat 150 kg Camelid-kraftfoder, varpå vi red ut på en klätterrunda. Utan sporrar idag, men Saga var ändå lyhördare för skänkeln! Precis som det var tänkt att det skulle fungera! Väl hemma grimtränade vi fölen lite. Vi kan nu få på dem grimman utan större problem och leda dem runt oss med mutor. Men att få dem att promenera bredvid oss – det kommer tarva lite mera träning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar