Fyra frukostsugna Felis catus.
Solbadande alpackor.
Snön smälte bort under dagen.
Nyvitaminiserade flickor.
Pållar på grönbete, som belöning för bra lastningsbeteende.
Det var ju typisk otur, att när maken och jag red ut, så tappade Mökkvi en sko! Och vi som ska på ridträning i morgon! Tur i oturen, är att maken fått hem sin EasyBoot, som är som en liten pjäxa man kan spänna på hoven utan sko. Så väl hemma fick Mökkvi ha den på några timmar i taget så att han skulle vänja sig. Den verkar lite smidigare att ta på än mina Old Macs "gympaskor" till Saga.
Så var det hög tid att ge alpackaflickorna vintersäsongens sista AD-vitamin-injektion. Det gick väll rätt så smidigt, men Sawila blev sur, lade sig ner och spottade rakt fram. Dvs inte på oss. Men... det blåste en stark motvind.... Det luktar INTE hallon,om man säger så...
De andra lätt sig injiceras ganska lätt, även om det är svårt att hitta Miski under hennes täta, långa ull. Så ska man ha tag i en hudflik att sätta sprutan i, men de är liksom lite spända i huden. Inget häng där inte.
Vi avrundade med lite lastträning inför morgondagen. Mökkvi kan ju vara ganska omöjlig, men maken har tränat bra med honom i två veckor och han går på så fint. Idag utmanade vi ödet lite och kopplade på Volvon. För Mökkvi verkar minsann förstå att det inte är risk för några jobbiga utfärder, om bilen inte är påkopplad. Han blir mycket mer vaksam när bilen är kopplad. De har hjärnor i storlek av en valnöt, hästarna – men det är en listig valnöt!
Men vi kunde lasta dem utan större besvär, och körde dem 100 meter bort till en hage där det redan kommit lite grönt gräs. Så fick de mumsa gräs där i en kvart, så de ska koppla sina transportresor till något positivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar