En intensiv vecka!

Filmfestivaldags på...

... biografen Draken. Naturligtvis!

Fest på Clarion Hotel Post – notera TOKSTOR discokula!

Uteritt i skogen!

Upp och nedvända världen! I måndags var maken ledig – och jag jobbade! Det var dock beslutat sedan länge, då jag visste att jag skulle ha mycket att göra den dagen! Och jag hade fullt upp! Trodde veckan därmed skulle kännas lång, men oj, så fort den gick! Mycket jobb! Mycket möten (mot vad jag är van vid). Mycket fest...

I torsdags var det fest på kontoret för kunder & leverantörer. Och vi höll ett Casino Macau-tema, så vi tjejer var alla klädda lite asien-inspirerat och arbetskamraten fixade håret på oss allihopa! Herrarna var klädda i kostym eller t o m smoking. Det blev en kul fest och jag minglade rätt duktigt! Vid midnatt fick jag gå för att ta sista bussen hem. Insåg att jag allt var lite rund under fötterna...

Maken hämtade en inte bara sömndrucken fru i Skepplanda. På fredagsmorgonen vaknade jag med en huvudvärk av episka proportioner...

Men jag tog mig igenom min arbetsdag och jobbade rätt koncentrerat, allt eftersom huvudvärken sakta släppte. Efter en hamburgarlunch med top-shopping inför kvällens fest, drabbades jag istället av den stora sömningheten!

På fredagens kväll var det ju invigningsdags för Göteborg Film Festival! Jag kom lite sent till Draken, där det bjöds frikostigt på snittar och bubbel. (Fast jag avstod lätt från bubblet – var inte så sugen sedan gårdagens fest...så hade jag ju också lovat maken att vara chaufför på hemvägen.) Efter insläpp hölls de sedvanliga talen, prisutdelningarna etc, och det tog ju ett tag. Måste säga att jag gillar Anneli Hulthéns avväpnande vardagliga rättframhet! Får dock tillstå att jag hade svårt att hålla mig vaken under kulturministerns tal, om än välformulerat... Fast sedan kvicknade jag till när filmerna började. Förstod mig inte riktigt på filmen (Avalon), men skådisarna var bra! På väg från bion fick vi goodie-bags med Erik Lallerstedt-sås och dressing! Samma såser hade omnämnts i filmen - tänka sig!

Efter filmen gick bussar till festen på Clarion Hotel Post, det nyöppnade hotellet i Posthusets vackra gamla lokaler på Drottningtorget här i Göteborg. Minns i min ungdom hur det kändes som att man inte borde gå in där om man inte var uppklädd!

Varje år är det samma krux. Man kommer ut från filmen, hungrig, nödig och festsugen! Men bussarna till festlokalen går lite glest! När man väl är framme vid festlokalen, får man köa för att komma in. Och köa till garderoben. Och det hade ju gått att leva med. Om man inte var nödig. Och vrålhungrig. Och vis av erfarenheten att trots att man kommit direkt från filmen, kan maten på VIP-festen ta slut! Det fick inte ske!

Men vi hade tur! Vi kom fram lagom för att få två av de tre sista mattallrikarna! Lite underlig, fast god, asieninspirerad mat, om än ej särskilt mättande. Kanske hade folk tagit två tallrikar var? För jag kan förstå om maten tar slut på en vanlig buffé. Men har man färdiga fat borde det ju vara lätt att få maten att räcka – eftersom de måste veta hur många VIP-gäster som bjudits. Eller? Vinet som ingick var slut och bestick saknades. Men jag gick bakom borden där jag nog inte hörde hemma och hittade lite rena bestick i en plastlåda varmed flera andra förvirrande gäster tog samma initiativ. Trots mycken personal som dukade av var där ingen som lade fram bestick!

Först efter maten hade jag således tid att ägna mig åt pockande naturbehov. Platserna för detta var dåligt skyltade, och jag insåg att för att komma dit skulle jag vara tvungen att från fel håll trotsa en kompakt massa av påstridiga köande människor som ville in men hölls i schack av stränga ordningsvakter. Så jag tog ett djärvt steg över en glasvas lite avsides, som fungerade som avspärrning. Trodde bergis någon vakt skulle skälla på mig, men jag kom undan! Hehe. Bra tant reder sig själv!

Åter i festlokalen träffade vi på bekanta som vi talade med mellan scenuppträdanden av Göteborgs Balett och diverse dansare och gycklare, som var duktiga, fast lite svåra att se. Vår teori var att den alltför höga musiken skulle hindra oss från att tala, så att vi skulle vi dricka mer. Men att beställa i baren var ju bara att glömma när tre lager folk stod som en ogenomtränglig vägg runt baren! Vi försökte sedan gå "husesyn" på hotellet men mycket var tyvärr avspärrat. Träffade dock på en gammal kompis som ledde oss till våra andra gamla kompisar i den stillsammare bar-delen på hotellet. Med sköna soffor, schyssta fåtöljer och en lite mer påhittig och varierande inredning än man är van vid på hotell! Så det var skoj att träffa dem en stund, innan det var dags att åka hem och sköta våra djur!

I natt, och i förmiddags amorterade vi duktigt på våra sömnskulder! Blev nästan lite stressigt att hinna ut och rida innan mörkret föll! Fast – nu är kvällarna ljusa betydligt längre! Särskilt med all den vackra vita snön som lyser upp! Så vi hann med en trippel-extended klätterunda, och kom hem med avspända hästar. Nästan var gång vi ridit klätterrundan går Saga i låg form med mjuk nacke och tuggar på bettet (vilket är önskvärt) alldeles av sig själv. Sedan blir hon sömnig och slapp i stallgången!