En alldeles för spontan avstigning

Maken och Taruka.

Kolan "fotobombar".

Tamya följde med mig när vi släppte på alpackorna på vårbete!

 

Hej på dig!

Nospuss!

Vi!

Räddningen för rumpan...

Idag var det första ridträningen för HG för säsongen, 10 minuter bort. Nya grannarna åkte med i egen bil för att se om träningen kunde vara något för dem också. 

Lastningen gick bra även om det stökades lite när hästarna väl var på.

När vi lastade av inför träningen blev jag förfärad när det var utsmetat blod inne på släpväggen! Vid närmare tillsyn var det bara två små sår som redan slutat blöda. Vi grunnar på om Mökkvi "skrämmer" Saga så att det är därför hon står och stampar och trampar och skadar sig.

Saga var lite nipprig, delvis för att det blåste så väldigt, men jag fick henne lite lugnare under framridningen. Och hon var seg i början på själva lektionen. Men det tog sig efter hand, även om jag fick jobba mycket, och vi töltade fint längs ena långsidan av paddocken, då en balplast som legat på en slänt intill, plötsligt blåste upp några meter, varvid Saga hastigt flög några meter åt sidan och jag okontrollerat och med god velocitet dök, med själva gluteus först, rätt ned i backen. AJAJAJAJ! Allt i åsyn av nya grannarna som var nyfikna på hur träningarna går till... 

Jag hämtade mig så sakteliga, satt upp igen och fortsatte ridpasset. Hur som helst gick lektionen ändå ganska bra till slut och hemfärden var problemfri. Men rumpan var öm...

Lite Hirudoid-kräm, en lunch och en värktablett senare värkte inte rumpan så mycket, utan maken och jag gick ut och promenerade med alpackorna i solen. Mysigt. De är så duktiga!

Sedan hängde vi med alpackorna i hagen då vi såg nya granntjejen rida förbi, Hennes häst var också lite nipprig av blåsten... (fast hon höll sig kvar).

Djur som slappar

Stilton rullar sig och Zolly närmar sig.

Ronja!

Kachita tog en tupplur.

Grannens fina Keilir blev glad åt lunchen!

Likaså grannens Smaetla och getterna.

Mozzy slappar helst inomhus.

Man behöver inte känna sig ensam i alla fall.

Idag var grannen på akuten med ett skadat finger. Besöket drog ut på tiden, så hon bad mig mata hästarna.

Så jag tog med mig Saga och promenerade dit. Saga tyckte det var synnerligen orättvist att hon bara fick stå där bunden vid stallväggen medan ALLA de andra hästarna fick mat! Fast det fick hon också, när vi kommit hem igen.

Snabba, sturiga, stolliga ston

Kachita (t v) tycker det är en bra idé att stå i själva fodertråget.

Mökkvi solbadar.

Parucha.

Qhichincha.

Ronja tittar på solnedgången.

Saga. Nippertippan.

Taruka verkar uppbragt.

Zolly inspekterar islocken från hästarnas vattenspänner – jupp, det var frysgrader inatt!

Igår var det ridskoledags för mig och jag fick prova en ny häst som ridläraren menade var den svåraste jag ridit där. Det gick dock väldigt bra, så pass som man kan vänta sig när man rider en ny häst, och pållan var väldigt mjuk och fin. Den hästen råkar också vara en favorit hos maken, och våra ridlärare skämtar om att vi ska köpa hästen...


Vid halv ett-snåret idag kom en tjej som bett om att få besöka alpackorna. Hon var trevlig, så vi talade ett bra tag så det tog ett tag innan jag fick färdigt djurskötseln och kom iväg på min ridtur. Ensam på en nipprig, fjantig, ofokuserad, seg OCH hetsig Saga (ja, min pålla kan vara både och samtidigt – särskilt när det som idag faktiskt VAR något oknytt av okänd karaktär som rörde sig i skogen!). Men den avslutande galoppen uppför backen blev i alla fall riktigt bra. 

Sedan lasttränade jag nämnda pålla med vissa motgångar, men till slut gick hon in helt och hållet i släpet, och stod lugnt kvar länge nog för att JAG skulle hinna be henne gå av igen, lite stillsamt, istället för att hon som innan genast kastade sig av med ett ryck. Så jag vann mina strider. Efter viss frustration...

Kompisar på visit. Och årets första solbränna!

Hela familjen hälsar på alpackorna.

Klädda för fest!

Hölasset.

Taruka och maken i en nospuss!

Förtjust liten tjej blir inspekterad.

När lilla tjejen fått rida blev det mammas tur! Det gick utmärkt fast hon bara suttit på en häst typ en gång...

Saga efter uteritten. En pigg häst blir en svettig häst!

Maken och Kakan.

Kompisen ringde och undrade om hennes man och dotter fick bo hos oss, för hela familjen skulle på middag i Lödöse på lördagskvällen, och det härjade magsjuka där de brukar bo i Göteborg. Kompisen fick sova någon annanstans, för hon är allergisk mot alla våra missar...

Det gick ju bra! Så de kom hit och hälsade på djuren, vi fikade lite och så åkte de till middagen. Själva ägnade vi oss åt den något mindre glamorösa uppgiften att lasta av hölasset vi hade hämtat i Trollhättetrakten på förmiddagen.

Dagen efter hämtades kompisen som sovit hos en annan kompis, och lillflickan och hon fick rida Saga, och alpackorna fick ju hälsas på igen. Snart for de iväg för att turista runt Falköping. 

Så var det dags för en ny uteritt med grannarna! På vägen hem mötte vi två andra grannfamiljer och plötsligt var det fullt av folk, glatt prat och hästar när andra grannar dök upp och behövde komma förbi med sina bilar. Det är sällan det är trafiksylt här... 

Efter ritten promenerade vi lite med alpackorna igen, denna gång Tamya och den lite försiktigare Kakan. Men det gick bra! Vi promenerade ända bort till en annan granne som blev förtjust när vi dök upp med våra sötnosar!

Efter en solig dag kunde vi summera: tre fästingar på Stilton, och vi var allt lite röda om kinderna av all sol!

Uteritter med grannarna och alpackapromenad

Kolan och jag!

Maken på premiärpromenad med Tamya.
Hon gick som om hon aldrig gjort annat!

En svamp på hösilagebalen är ett dåligt tecken. Och ja, balen VAR dålig.

Det blåser på hemmanet...

Mozz!

För en vecka sedan red maken och jag klätterrundan med nya grannarna, och i lördags kom även Isis-grannens T med, så vi blev ett helt gäng på 5 ekipage som red iväg! T visade en väg som jag liksom missat hur man red, och vi red i lite kringelikrokar, så jag vet inte om nya grannarna lyckas komma ihåg något av alla våra snurriga stigar... ;-)

I måndags provade vi att leda Tamya och gå promenad med henne för första gången. Lite tveksam var hon, men snart gick hon som hon aldrig gjort annat! Jag gick i förväg med Kolan, som är extremt orädd och gärna pinnar på framåt på promenaderna. Hennes oräddhet verkar smitta av sig!

I onsdags var det återträff för oss som gick spinnkurs i höstas. Hur trevligt som helst! Jag fick ju lämna tillbaka spinnrocken som jag så generöst fått låna ända sedan i höstas. Men fick prova en annan helt UNDERBAR spinnrock! Och så visade det sig, att det var samma sorts spinnrock som jag tyckte bäst om när jag var på spinnkurs på Österlen! En sådan ska jag köpa när jag blir rik! Jag fick även prova en dubbeltrampad. Det var hur kul som helst och fort gick det, men jobbigt var det, som ett smärre träningspass. Ska jag ägna mig åt "spinning" får det bli på det viset...

Dags att återlämna hunden...

Vi visste på kvällen när vi lade oss att risken fanns att Tiggva ville ligga i sängen. Hon verkade dock inte intresserad. Men nästa morgon vaknade jag med benen längs sängkanten, medan en viss hund bredde ut sig i fotändan...

Quillur!

Tamya.

Slappt i soffan.

Tassar.

Tiggva håller koll när jag sköter djuren.

Matte kommer och hämtar. Då blev Tiggva lycklig!

Hundvakt!

"Jag kan hjälpa dig med den däringa stora frukostmackan."

Apport!

Bus!

Blir hon månne boll-luddig i munnen?

Alpackorna håller noga koll på det där läskiga djuret.

Godisbollen jag köpte till Saga sysselsatte en stund.

*Änglakörer*

De är inte helt avslappnade med varandra. Men de KAN samsas i soffan.

Igår kom Kaneli-kompisen med sin söta Tiggva som vi ska passa några dagar. En väldigt snäll och mild, kärvänlig vovva som tror att hon är en knähund, fastän hon väger 20 kilo. Och så har hon världens mjukaste öron! (En Stabyhoun, för den som undrar).

Vi åt lite kvällsmat och passade på att tjôta lite, innan kompisen åkte hem igen. Idag var Tiggva med mig hela dagen. Jag släppte henne i en av sommarhagarna, som ju är helt instängslad med alpackanät. Perfekt för att låta en hund springa lös där! Hon apporterade lite men tappade snart fokus och såg sig om. Jag trodde hon skulle rusa runt som en tok, men hon var ganska stillsam och liksom lite kontemplerande.

Hon fick vara bunden framför stallet medan jag skötte djuren, och snart gjorde hon sig hemmastadd på bänken som står där. Det är en väldigt rar hund!