Maken och Taruka.
Kolan "fotobombar".
Tamya följde med mig när vi släppte på alpackorna på vårbete!
Hej på dig!
Nospuss!
Vi!
Räddningen för rumpan...
Idag var det första ridträningen för HG för säsongen, 10 minuter bort. Nya grannarna åkte med i egen bil för att se om träningen kunde vara något för dem också.
Lastningen gick bra även om det stökades lite när hästarna väl var på.
När vi lastade av inför träningen blev jag förfärad när det var utsmetat blod inne på släpväggen! Vid närmare tillsyn var det bara två små sår som redan slutat blöda. Vi grunnar på om Mökkvi "skrämmer" Saga så att det är därför hon står och stampar och trampar och skadar sig.
Saga var lite nipprig, delvis för att det blåste så väldigt, men jag fick henne lite lugnare under framridningen. Och hon var seg i början på själva lektionen. Men det tog sig efter hand, även om jag fick jobba mycket, och vi töltade fint längs ena långsidan av paddocken, då en balplast som legat på en slänt intill, plötsligt blåste upp några meter, varvid Saga hastigt flög några meter åt sidan och jag okontrollerat och med god velocitet dök, med själva gluteus först, rätt ned i backen. AJAJAJAJ! Allt i åsyn av nya grannarna som var nyfikna på hur träningarna går till...
Jag hämtade mig så sakteliga, satt upp igen och fortsatte ridpasset. Hur som helst gick lektionen ändå ganska bra till slut och hemfärden var problemfri. Men rumpan var öm...
Lite Hirudoid-kräm, en lunch och en värktablett senare värkte inte rumpan så mycket, utan maken och jag gick ut och promenerade med alpackorna i solen. Mysigt. De är så duktiga!
Sedan hängde vi med alpackorna i hagen då vi såg nya granntjejen rida förbi, Hennes häst var också lite nipprig av blåsten... (fast hon höll sig kvar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar