Oväntat besök, del 1. Och maken på kurs!

Lördagslektion. Få hästen att tänka framåt.

På söndagsmorgonen fick vi oväntat besök!

Han ville inte riktigt låta sig fångas nu när han hittat en ny kompis!

Äntligen fast!

Här kan man tro att Stian inte bryr sig om sina elever, men här vänder han sig till läktaren och förklarar hur hästen funkar och vad man försöker uppnå med övningarna.

Välförtjänt paus.

Eftermiddagspasset.

I helgen var maken med på en Stian Pedersen-kurs på Lysegården. Jag ska nog försöka vara med nästa år. Än så länge har Saga inte kondis för att orka med tre lektionspass på två dagar.

Jag var med för att maken sa att han behövde en "vacker assistent". Men han fick nöja sig med mig. Trots att jag bara satt på läktaren och såg på, lärde jag mig jättemycket! Stian förklarar väldigt pedagogiskt, förklarar hur hästen reagerar och hur man ska träna dem (och framför allt sig själv) för att komma åt problemen. Mycket av det är egentligen självklara saker, men man behöver höra dem och man inser att man ofta ger dubbla signaler till sin häst, rider med "handbromsen" på och glömmer att "ge eftergift" – belöna!

Så på lördagseftermiddagen red jag lite barbacka i vår paddock, och fokuserade enbart på att få fram Saga i lite tempo och att hålla reda på mina signaler. Och hon verkar förstå fort! Hon är fortfarande gärna lite slö, men jag fick igenom mina signaler och kom framför allt ihåg att belöna!

Kursen gick över två dagar, så medan vi förberedde frukosten i söndags, såg jag plötsligt en liten ponny komma galopperande förbi köksfönstret! Han brukar gå i en hage mittemot oss. Nu sprang han fram till Mökkvi som fått sin frukost i paddocken. Han gick turligt nog aldrig under stängseltråden in till Mökkvi. Och medan den lilla ponnyn var alldeles lycklig och upphetsad av att ha hittat en kompis, tittade bara Mökkvi coolt på honom och undrade vad han var för en konstig filur.

Med lite hö lockades vi locka honom till oss, men han slank ur greppet. Maken fick fatt i honom men var tvungen att  hålla med båda händer medan jag tog på en grimma. Ponnyn lät sig inte frihetsberövas hur lätt som helst! Men han gjorde inget elakt. Vi vågade inte ställa honom i hans hage igen, för han skulle antagligen rymma på en gång i alla fall då, så vi ställde honom i Sagas box med en spann vatten. Vi ringde grannen som vi vet känner ägaren, men han svarade inte. Så jag ringde även 114 14. Men snart ringde grannen som fått mitt meddelande, och sa att han skulle ringa ägaren. Så vi åkte iväg till kursen, och på vägen meddelade jag 114 14 att ägaren hittats.

Det blev ännu en informativ dag med trevligt snack med andra deltagare och publik. Denna dag red ekipagen två lektionspass, så vi kom hem sent på eftermiddagen.

Jag hade fått ett meddelande från den förrymda ponnyns ägare där hon tackade för hjälpen och berättade att han var hämtad, medan vi var på kursen. Så när vi kom hem stod boxen tom. Dock hittade vi inte vår grimma som vi låtit sitta kvar på hästen, och boxen var inte mockad. Lite konstigt tyckte vi.

Gräsänka som nätverkar!

 Maken handlade lite på vägen från Serbien...

"Får vi krubb snart?"

Long Island (special edition). Med EN stor isbit! Snyggt! Men inte så användarvänligt när man försöker dricka...

Nyklippta pållar!

På måndagsmorgonen körde jag maken till tåget i Älvängen, inför hans jobbresa till Beograd! Åter igen ensam hemma med vårdnaden om 16 däggdjur! (Inkl mig själv!). Och eftersom maken var i Serbien fick jag åka till ridskolan på tisdagskvällen. Jag fick rida fina avelshingsten med den fantastiska tölten! Och det råkade visst bli lite pass också! Hoppla! Så kul!

På onsdagen åt jag lunch med ett kvinnligt nyföretagarnätverk här i kommunen, på Klädkällaren i Stora Viken. Man åt god mat och lärde känna varandra under någon timme. Sedan talade en dam om vad för stöd man kan få av kommunen om man startar eget, och en annan kvinna berättade om annonsering på nätet, vad en Google-plats kan vara värd med mera. På det hela taget väldigt trevligt och peppande! Eftersom jag tvunget fick handla på hemvägen fick jag sköta djuren väldigt effektivt, för bara 2-3 timmar senare var jag på en information Skatteverket och Nyföretagarcentrum höll i Nol, om vad man ska tänka på när man har eget företag. Lite sövande förstås... men viktigt! Jupp, jag funderar på allvar på att starta eget!

Sent på kvällen kom ett SMS från hemvändande maken. Resan hem gick bra, ända från Serbien till Göteborg. Men inte Flygbussen från Landvetter! Föraren hade, ryktades det, somnat! Den kom helt enkelt inte. Så när nästa buss äntligen gick, blev maken tre minuter för sen till Centralen för att kunna ta sista tåget hem! Så frugan fick köra en liten vända in till GBG C vid midnatt...

I torsdags gav jag mig iväg på ridtur ganska tidigt på dagen, och mötte Isis-grannen när hon rastade hundarna. Just som vi pratade kom hennes dotter T på en av deras hästar, så vi red klätterrundan extended med lite nya bra utvikningar. Alltid roligare att rida med sällskap, men Saga var verkligen genomsvettig efter turen!

På kvällen var jag på höstens första Cocktail Hour på Familjen i Göteborg. Träffade lite kompisar och hade allmänt trevligt, även om den snyggt stora isbiten i cocktailglaset orsakade lite splashar och våta nästippar när man försökte dricka medan den halkade omkring...

Jag är lite skeptisk till att klippa hästar. Många verkar bara göra det för att de tycker det är snyggt eller för att det blir lättare att rykta. jag tänker att miljontals år av evolution antagligen inte har fel. Men – jag tycker det kan vara lämpligt om hästen lätt blir väldigt svettig vid träning. Vanligen brukar Saga inte bli så svettig, trots vinterpäls. Och då behövs det ju inte klippas! Men nu – om det är att hon sätter päls, eller att frosten tagit all näring ur betet, eller för att hon fortfarande är lite otränad efter sin konvalecens vet jag inte, men hon är otroligt seg att rida nu, och blir lätt andfådd och svettig. Antagligen är det en kombination. Mökkvi har också varit ovanligt trött. Så nu boostar jag dem med proteiner i fodret.

Så när grannens T var här på fredagen och väntade på sin hovslagare, klippte hon Saga och Mökkvi, så de ska bli lite piggare! Hon klipper dem i alla fall snyggt, så det ser inte alls illa ut. Hennes hovslagare dröjde ett bra tag så vi hann fika en god stund innan han kom. När han var klar red vi ut en kortare vända. Saga var inte så värst mycket piggare, men hon blev ju inte alls så svettig som under gårdagen. Så det känns rätt att jag lät klippa henne!

Ridlektion för maken. Och alpackabus!

Full fart på lektionen.

Grannarna och deras dotter.

Affes första lektion! Duktiga pållen gjorde bra ifrån sig

Bus!

Äpplen är det gott om i år!

Maken plockar ned några Cox Pomona!

Vardag på hemmanet - en bildkavalkad.

 Hotfulla moln över hemmanet.

 Kolan ser upp till matte...

Söta Quillur!

 I torsdags morse var "spökälgen" här med sin kalv. En kompis kallar henne så för att hon är så ljus. De var alldeles under sovrumsfönstret när jag först såg dem, gick ned till paddocken och sedan galopperade de rätt igenom Sagas & Mökkvis hage i full fart, och hoppade över stängslen på 1.30 som ingenting. Kalven lyckades dock dra ned ett tillfälligt stängsel innan dess, men han klarade sig oskadd. Det gjorde dock inte stängslet...

 Idag var det en fantastiskt vacker frostmorgon!

 Quillur!

Mamma Sawila tänker att om de gamla romarna kunde ligga och äta, så kan väl hon!

Höst, hästar och hosta

 Måndagsmorgonen bjöd på en vacker utsikt.

 Få se, har vi någon väldigt lång alpacka med grå rump och brun front...?

 Utelunch! Vem sa att grillsäsongen är slut?

 Mökkvi efter ridturen.

Vänta nu! Alpackor på rymmen!

Grönsaksfly (Lacanobia oleracea)

Det regnade hela söndagen, så jag gjorde inte mer än nödvändigt ute med djuren, fastän det lustigt nog blev uppehåll exakt när jag gick ut! På måndagen var det dock vackert väder. Så käre maken (som kommit hem igen vid midnatt på söndagen) och jag grillade lunch och satt ute och åt! På sydsidan huset är det lä och blir stekhett när solen står på. Min envisa hosta verkar också bli bättre när jag är utomhus, så det var bra på många sätt.

Medan vi förberedde lunchen ringde hovslagaren som jag messat om Sagas tappsko, och hon frågade om hon kunde komma med en gång! Och det var ju toppen! Hon bor nära, så hon hann komma hit medan jag hämtade Saga från hagen. Snart var skon på, och vi kunde äta!

På aftonen blev det "alpackabingo". Sawila är lite tunn i hullet och vi vill säkerställa att det inte är parasiter, så vi fick vänta länge och tålmodigt på att damen skulle lägga en liten hög att skicka på analys. Faktum är att hon trots allt har lagt på sig en smula på sistone, och hon har förvisso EN stor parasit – sitt föl Quillur som busar och springer och växer så det knakar, så man anar ju vart all energi tar vägen... Så det är nog ingen fara. Men vi vill vara säkra inför vintern.  
När jag idag nyvaken tittade ut genom fönstret, såg jag alpackor ute på vår gårdsplan och på gräsmattan! Vad i... Jag gick ut och då försvann genast Kolan, Kakan och Qhichincha in i stallet och ut i sin hage igen. Alpackorna har nu tillgång till hästarnas ligghall, och stalldörren där hade blivit öppnad på något vis, så de hade gått rätt igenom stallet och ut på gården... Lilla Taruka missade de andras sorti och blev orolig när hon blev ensam kvar när alla de andra var på insidan staketet. Men jag lyckades lotsa in henne genom grinden, och snart var alla nio på plats. Filurer! Nu låser vi stalldörren...

Idag klickertränade jag Saga igen och hon har verkligen förstått att om hon kickar på bollen med hoven, får hon belöning. Jag har dock ännu inte hunnit lära henne att ordet "bollen" betyder just bollen.

På kvällen fick maken rida på ridskolan för jag var på Starta Eget-info om sälj. Bra information, men hostan jag nu haft i två veckor kliade i halsen och nysar lurade i näsan så jag hade svårt att koncentrera mig. Ville inte sitta där och äckelhosta mig...

Dagen då jag fick en massa. Utom mat.

 Vackert ogräs i bäcken!

 Grannens killar.

Kl 5.10 åkte vi hemifrån, maken och jag. Inga bra pendeltåg gick in till Göteborg, så jag fick köra maken ända in till Centralen, för att passa tåget mot Gävle. Han skulle hälsa på sin mor, medan jag stannar hemma och sköter djuren. Har man varit uppe i ottan måste man ju gå och lägga sig några timmar till. Det blev frukost vid 10-tiden...

När jag senare på dagen skötte alpackorna kom min närmsta granne. Hon hade med sig en ask till oss med ekologiska vindruvor hon plockat någonstans i Upphärad. Och det var ju himla rart! Hon fick hälsa på alpackorna som hon är väldigt förtjust i. Medan vi stod där och pratade kom Isis-grannens dotter tillbaka från sin ridtur, och fick sig också en ask druvor. Vi snackade en god stund, men sedan åkte de iväg och jag gav mig av på en ridtur på Saga.

Kom till ridhusgrannen som var ute. Då fick jag två ex av tidningen Ridsport, som hon prenumererar på, och så får jag dem när hon läst dem. Och det är ju rart! Vi pratade också ett gott tag innan jag red vidare på deras gräs-stig mittemellan deras och grannens hagar. Travade lite då Saga snubblade till. Red vidare till jag hörde ridhusgrannen ropa – Saga hade tappat en sko! Grannen ringde då sin "svärson" som är hovslagare och var på väg till hennes gård. Så jag tog hästskon hon hittat och gick mot gården, och snart kom han och satte dit skon igen. Utan att ta betalt! Så himla rart!

Så red jag vidare. Det är lite lerigt nu så skotapp är en risk. På ett ställe tvärstannade Saga igen, så jag nästan föll av, men vi red vidare. Insåg efter galoppen uppför backen – Saga hade tappat en annan sko... Kunde inte riktigt med att gå till Ridhusgrannen med en gång igen, och hade inte heller ork för jag var alldeles löjligt hungrig, så jag tog på henne en boot och fokuserade på mat istället.

Planen hade varit att jag efter djurskötseln skulle handla i Älvängen (hushållet hade kattsandskris), och tänkte då passa på att köpa hem thaimat! Men med alla trevliga pratstunder, skotapp etc hade min djursejour tagit flera timmar istället för de beräknade två som jag tänkt mig innan jag skulle äta lunch. Klockan var nu så mycket att det blev för sent för lunch, och lite brådis om jag skulle hinna till Thai-matstället. 

Så det var bara att sätta sig i bilen och åka in. Då var thai-hämtrestaurangen stängd pga semester! Lång näsa! Så jag fick nöja mig med att handla på ICA.

JÖSSES vad hungrig jag var när jag äntligen satte mig framför TVn, med min färdiggrillade kyckling, potatis och min smarriga persilje-brunsås. Vid 21-snåret ungefär..

Vardag med alla djuren

 Mozzy och månen.

 Mozzy vill in.

 Quillur är nyfiken på kameran.

 Småttingarna är inte så små längre.

 Taruka med mossa i mungipan.

 Zolly-hopp!

 Ren Tamya.

 Smutsig Tamya.

 Taruka igen.

Zolly med tungan rätt i mun.

Dagarna är sig rätt lika här hemma. Jag överklagar A-kassebeslut, söker enstaka jobb (INTE många ute nu), sköter djuren och rider min häst. Oftast blir det ridtur tillsammans med maken och Mökkvi, men snart blir det nog för mörkt för att hinna med det på kvällen.

I onsdags morse dök isis-grannens dotter upp ganska tidigt på morgonen, och snart även hennes mor, som ringde på. Jag skulle in till sta'n och göra ärenden, men en fika är ju alltid trevligt, så vi tjôtade ett tag över kaffe medan de väntade på sin hovslagare. 

Så småningom fick jag ge mig av, för jag hade lunchdate med mina gamla arbetskamrater! Himla nice. Och på min vända fick jag gjort en massa ärenden, som att köpa favvo-hudoljan som inte finns överallt, en adapter så att jag kan koppla min bärbara dator till min stora skärm, vindrutetorkare till bilarna, färg, lite stängselstolpar och storhandla mat. Man kan säga att min shoppinglista är allt annat än enformig... 

Igår klickertränade jag Saga lite. Jag är verkligen inte särskilt duktig på det där, men Saga lärde sig att kicka boll! Eller, ja – hon petar på den med hoven!