Förvirring på kliniken!

Coolt camouflagefärgat bandage!

 Mökkvi i sin torra utebox.

Ett kryp.

När Mökkvi skoddes sist, påpekade hovslagaren att han hade en hålvägg som var så pass stor att hon inte vågade öppna upp hela. Så idag åkte vi till Ale-kliniken med Mökkvi för att undersöka det hela. Vi är ju välkända ansikten där eftersom jag varit där så mycket med Saga. Så idag blev de förvirrade när vi var där igen, med en mörk islandshäst – fast "fel" häst!

Egentligen skulle Saga varit där idag, men hennes skor sitter så pass bra, så jag vågar mig på att låta henne gå med dem de två veckor det är kvar till nästa helskoning. Så hoven ska hinna växa ut mer. Hoppas på att få börja rida henne igen efter nästa skoning!

Mökkvi röntgades och undersöktes och hade mycket riktigt en hålvägg som de fick skala ur och gipsa. Så väl hemkomna gjorde maken i ordning två tredjedelar av ligghallen till en utebox. Då kan Mökkvi se vad som händer runt omkring, men ändå stå torrt med sitt gips. Vi har ju lite rutin på det här med gipsade pållar nu...

Fredagen den 28 är det dags för återbesök, och förhoppningsvis får Mökkvi en sko då. Hans hålvägg var inte alls lika illa som Sagas!

På eftermiddagen hade vi bokat in Distriktsveterinären för att vaccinera och chippa alpackafölen. Men de fick in ett akutfall och kunde inte komma. Istället bokades torsdagen in – det blir till att jobba hemifrån då.

Ridkurs dag 2!

 Mökkvi måste ju vara ryktad och fin på kurs!

 Ekipage i väntan på sin tur.

 Tölt!

Efter ett arbetssamt ridpass måste man rulla sig ordentligt!

Denna gång red inte maken förrän 10.30, så vi behövde bara gå upp tämligen tidigt. Idag var en av våra ridgruppkamrater där och tittade på och skötte fikaförsäljningen på läktaren. Så vi kunde sällskapa varandra när maken red. Det är som sagt trevligt med lite sällskap.

Det blev ett ridpass på eftermiddagen också, så det blev en ganska lång dag. Men mycket kunskap för maken som var glad och nöjd. Mökkvi gick så fint så!

Ridkurs dag 1 och hemmaliv

5-faldige världsmästaren Stian Pedersen rider makens Mökkvi!

Instruktioner.

 

Alpackapromenad!

Hrisla!

Keilir.

Två av mina favvokillar!

Vi hade båda anmält oss till en kurs på vår ridskola med världsmästaren Stian Pedersen som instruktör. Men eftersom vi var lite sena med att anmäla oss, var kursen full. För mig var det lika bra – Saga får ju inte ridas än – men jag hade hoppats att hon skulle vara ridbar nu, då när vi anmälde oss. 

Men så kom det ett återbud till kursen! Och eftersom maken och Mökkvi är igång med sin ridning, var det självklart att de skulle gå kursen!

Så tidigt på lördagsmorgonen lastade vi Mökkvi och åkte, så vi var vid stallet 7.30! Det är tidigt! Snart kom vår instruktör och maken fick sin lektion. Stian började med att provrida Mökkvi. Alltid kul att se duktiga människor rida våra hästar!

Två gamla ridgruppskamrater kom och tittade (trots att det var så tidigt!). Vi har inte setts på ett bra tag, så det var himla trevligt, Vi hann knappt titta på maken och hans lektion!

Efter lektionen åkte vi hem, skötte djuren och njöt av det fina vädret. Vi gick en promenad med alpackorna bort mot ridhuset, där vi vände. På tillbakavägen stod ett gäng människor och spanade på en fastighet som är till salu. En dam verkade berätta om den för de andra, som en och en tappade uppmärksamheten när vi kom gående med våra alpackor!

De blev alldeles förtjusta och frågade om dem och bedårades av dem. "Tänk att bli grannar med en alpackagård", sa damen som verkade guida dem. Så kanske är det nya grannar på gång?

Ledig måndag med badsugna flickor...

 Matte fick en nospuss av Chaska!

 Samling framför duschen.

 Mökkvi får pedikyr. (Notera hängläpp.)

Systrar som slappar.

Det var tämligen varmt idag. Vilket jag särskilt erfor när jag bytte vatten till alpackorna. Medan jag fyllde på deras vattentråg, samlades de bakom och runt mig. Kachita började trampa i vattnet med sin smutsiga fot så vattnet blev alldeles grusigt och jordigt! Så det var ju tydligt vad de ville – matte skulle duscha dem! Sagt och gjort – jag duschade dem och de trampade omkring i vattenstrålen, Qhichincha drack ur den och de njöt i fulla drag. De ser alltid lite besvikna ut när jag slutar duscha dem.

Men sedan kunde jag i alla byta vatten till dem igen och fylla på nytt utan att Kachita kom och trampade i det.

Stängsling!

 Alpackabus!

Runway!

Idag stänglade vi färdigt vår "runway" – via vilken alpackorna ska kunna komma till sin ligghall, oavsett vilken sommarhage de betar i för tillfället.

Nästa år är nämligen tanken att vi ska ha fyra hagar där vi först släpper på alpackorna som får beta av det värsta, innan vi släpper på hästarna som ju helst ska ha sparsamt bete. Då blir det växelbete – vilket medför bättre avbetning, mindre parasittryck och mindre söndertrampade hagar!

Slitsam söndag/Matthetsbringande måndag

 Högtryckstvättat stall!

 Tjohoo!

Hittade en sko Saga tappat i hagen. Och här kan man se hur en del av hoven slitits med!

Så många skor de tappat i hagen – och vi har bara hittat en bråkdel...

 Affe & Keilir sällskapade mig gärna när jag fäste änden på lammstängslet.

Chaska.

På söndagen plockade jag ut resterna av den gamla bädden ur Sagas box, medan maken finborstade resten av stallet, och så dammsög vi upp all gammal kalk. Medan maken sedan högtryckstvättade stallet, asade jag under mycken möda och hällregn ut en 60 kg tung rulle med 100 m lammstängsel genom ca 120 m knögglig blöt hage. Sedan blev det  – soffan! Det förtjänade vi!
 
I måndags skoddes Mökkvi. När hovslagaren var färdig åkte vi till vår hö-bonde utanför Trollhättan och hämtade 56 balar ängshö till alpackorna! De föredrar det lite finare höet. Förra året när de fick grövre hö, lämnade de hälften! Men detta verkar de gilla! Så vi lastade, lossade och plockade in drygt 500 kg hö... Det känns lite i kropperten, även om det går ganska fort.

Så avrundade vi dagen med 70 meter stängsling. Medan Mökkvi skoddes hade jag fäst lammstängslet i bortre änden av hagen, ivrigt påhejad av Affe och Keilir som gärna nosade nyfiket och försökte vara i vägen. Tur de var på andra sidan stängslet! Men söta är de och det var mysigt med deras sällskap.

På aftonen klubbade sålunda maken ned stolparna ordentligt och vi fäste upp stängsel så att alpackorna nu inte längre kan smita in till pållarna!

Det tar på krafterna med helg!

Ridlektion och födelsedagsfiranden!

Vacker morgon – maken tog bilderna när han hämtade morgontidningen!

 

Maken och Mökkvi passar bra ihop!

Tamya!

"Krammonstret" i farten. Svärfar tog bilden.

Efter makens ridlektion blev det en snabb och lätt lunch innan vi åkte in till sta'n på en trevlig bjudning hos svärfar med sambo och alla söner, de flesta med familj. Både svärfar och sambo har nyligen fyllt år! Ett par har en 2-åring (?) och en nyfödd, och makens äldste nevö är väldigt förtjust i dem, barnvaktar 2-åringen och leker med honom. Det är förfärligt gulligt! Sedan måste det ju lekas "Krammonster". Jag är Krammonstret och fångar små pojkar och kramar dem. För att bara be om en vanlig kram går ju inte .... Nu blir det en blandad lek av jaga och kram – en perfekt kombination! Fast monstret är lite slött, så efter en kort stunds riktigt jagande, sätter Krammonstret sig helst bara i sin stol och fångar in de pojkar som råkar passera...

Efter massa god mat och trevligt sällskap åkte vi hem igen och såg om djuren.