Molli.
Bäst att rulla ihop sig i ett tryggt hörn.
Härom veckan fick jag en förfrågan på Messenger om vi skulle kunna tänka oss att ta över en katt. Det var uppfödaren till våra brittiska korthår, J, som hjälpte en familj omplacera en katt hon sålt till dem. En dotter i familjen hade blivit allergisk, så misse behövde ett nytt hem.
Bilden som skickades med förfrågan fick ju genast våra hjärtan på fall, så under veckan som gått bestämdes det att vi skulle få ta över missan.
Idag var hela familjen här tillsammans med uppfödaren J, och överlämnade katten. En cremefärgad brittisk korthår-honkatt som heter Molli. Tråkigt för dem att behöva lämna ifrån sig sin älskade katt, men de var glada att hon fick komma hit, där hon kan få bli utekatt så småningom, och det är lite trafik.
Stackars Molli tryckte i sin kattbur och ville inte alls ut. Sedan sprang hon ut och tänkte gömma sig bakom ett skåp, men kom inte in bakom, så hon rusade in i buren igen och såg olycklig ut. Vi lämnade henne ensam på rummet med stängd dörr, så hon skulle få chans att undersöka rummet i lugn och ro.
Under tiden gick vi alla ut till alpackorna. Och allas glädje var alla alpackorna framme hos dem, nära, nosade och kollade och var söta. Känns som det blev en positiv upplevelse för hela familjen trots deras, för dem, trista ärende. De två döttrarna på 11 & 15 år verkade nöjda med misses nya hem och var inte så ledsna som jag väntade mig. Men de var säkert mentalt väl förberedda och nöjda över var katten hamnat. Det var en mycket trevlig familj.
Vi fikade en stund, så sa familjen hej då till Molli och åkte hem. Själva försökte vi locka på Molli. Hon lät sig klias på huvudet men var väldigt passiv och lite "avstängd". Hon var väl alldeles förfärad, stackarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar