En svettig Saga får en välförtjänt lunch.
Sawila med frisyren full av mat...
Till vänster: får/alpacka. Underst: alpacka. Grå med katt - fårull med nålfiltat katthuvud i alpackaull.
Mor och son.
Taruka!
I fredags red jag vår kortare skogsrunda, men med en ny liten avvikare, så vi kom upp på en bred traktorstig som är perfekt att rida fort på när det är torrt. Som nu. Så jag red på! Och Saga fick till en fantastisk pass. Till och med på "hemifrån"-vägen. Och när jag vände hemåt – ja, då fick jag knappt stopp på henne! Lovar gott inför den 26 oktober, då maken och jag ska drista oss att tävla i pass på Stall Lysegården! Bara "skojtävling", men ändå...
Igår var jag på tovningskurs, bar 10 minuters bilväg härifrån! Jag hade med mig alpackaull att testa med, men började med fårull, som vår "fröken" hade. Jag har nu lärt mig att det går väldigt mycket fortare att tova fårull! Att alpackatovet blir betydligt tunnare. Och att blandar man 50% fårull och 50% alpackaull så får man en ganska bra medelvariant. För alpackaullen är ju så mjuk och fårullen så sträv. Blandar man, blir det lite tjockare, lite tåligare men ändå mjukt! Två av kursdeltagarna var brevbärare i området, så de visste precis var jag bodde, när jag berättade att jag hade alpackor...
Efter kursen red maken och jag ut på klätterrundan. Saga var seg i början men pigg på slutet. Och just som vi tänkte rida vår lilla nya avvikare mot traktorstigen, tappade Saga en sko! Maken hittade den och tog vara på den, men jag red kortaste vägen hem, och hoppade av och ledde henne när underlaget blev hårt. Den kortaste vägen mynnar ut intill en gård, och när jag precis passerat den såg jag dem. Spökälgen (en kompis kallar den så för att den är ovanligt ljus. Hon kallar den även för "sin" älg... ) och hennes kalv. Kon stod i skogsbrynet kanske 50 meter bort. Kalven stod mitt emellan mamman och mig med Saga. Alla var stilla. Alla väntade på vad den andra skulle göra. Kalven var ju relativt nära mig, så jag var orolig för vad älgkon skulle tycka om jag passerade. Men så slamrade någon på gården med något (tror inte han märkte vare sig mig och Saga eller älgarna) så älgen sprang till mamma. Då vågade jag stillsamt gå förbi med Saga. Allt avlöpte sålunda lugnt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar