Ullareds-premiär!

I regnet. I Ullared.

Full kundvagn!

Våra besökare åkte vid 11-snåret, och snart var maken och jag på väg till Gekås i Ullared! Vi har alltid uppfattat Ullared som gräsligt trångt med köer, giriga knôiga människor och en massa skräpvaror. Men så har jag hört från 3 oberoende håll att det visst är bra, och särskilt grannarna har lovordat deras hästavdelning! Det plötsliga väderomslaget härom dagen visade ju på att regntäcken inte vore så dumt, så vi samlade kraft och gav oss åstad. Beredda på det värsta.

Det hällregnade nästan hela vägen, så sikten var dålig, men vi höll humöret uppe med filmmusiken från Om Shanti Om i bilstereon. Så vi svängde in på parkeringen med gott humör. Då bekräftades genast fördom nr 1...

Det var knôkfullt på parkeringen! Alla krypkörde omkring för att hitta en plats nära entréerna, alla var ivägen för varandra och det blev stopp på stopp. Sån't gör mig skogstokig! Vi irrade runt en bra stund och funderade redan där och då på att genast vända hem igen. Men så hittade vi en plats! Med paraplyerna i högsta hugg gick vi inte till den restaurang grannarna rekommenderat, eftersom vi helt enkelt inte såg den eller kom ihåg vad den hette. Big mistake! Åt en av de tristaste luncher i mannaminne på något pizza/kebab/hamburger/dagens-ställe. Mådde nästan lite illa av maten. Inte för att den var dålig tror jag. Utan bara osmaklig! Fördom nr 2 infriad! Dricka kaffe på 50-öring där var inte att tänka på, så vi gick mot butiken. Toklång kö! Fördom 3 infriad!

Vi funderade åter på att åka hem. Men besinnade oss och tog en schysst latte istället på det enda stället som verkade kunna erbjuda sådant. Med den försvann ilskan och vi ställde oss med visst jämnmod i den nu ännu längre kön in i butiken. Men se – den tog bara 10 minuter så var vi inne!

Snart var vi nere på hästavdelningen och shoppade loss. Flugtäcken, regntäcken, kosttillskott, insektsmedel mm långt mycket billigare än i någon hästaffär! Själva hästavdelningen ligger för sig och var inte så trång. På övre plan var det jobbigare men vi gick metodiskt igenom det som var intressant. Så det blev lite tröjor till mig, jackor till maken, lite nya borr, billiga märkesvindrutetorkare till bilarna etc! Vi lämnade stället ca 5000 kr fattigare men med en massa saker som vi faktiskt behövde till superbra pris! Så vi tjänade nog egentligen pengar ...

Summan av kardemumman: vi begick nog ett litet logistikfel som åkte dit en semesterfredag med hällregn då det dessutom pågick filminpelning till dokusåpan inne på varuhuset! Säkert var det därför där var så tokmycket folk. Törhända kommer vi att skymta förbi i dokusåpan, för vi råkade gå TV-teamet och familjen de följde till mötes i ett obevakat ögonblick. Tänk om någon ser oss! Vi måste ju vara rädda om vår image! Hade det inte varit för alla billiga hästprylar hade jag inte tyckt att det var värt det att åka dit. Och jag åker nog inte dit i brådrasket igen, men jag tänker inte "aldrig mer", så som jag gjorde innan vi kommit in i butiken.

Vi åkte hem via Pizzerian i Älvängen, snabbkollade alla pållar så att de mådde bra och åt sedan i tysthet framför TVn. Nu vågade sig alla katter fram, men man märker att de är lite mera på sin vakt efter barnens framfart.

Regn och besök från Eskilstuna!

Maken i minstingarnas våld ...

Idag var våra besökare och maken på Liseberg i regnet. Själv fick jag besök av Virak med sambo och lilla dottern på drygt 1 år, vid 14-snåret. Insåg att de inte varit här sedan huset var omålat och stallet blott lite ordnad makadam innan grundgjutning! Turligt nog regnade det inte när de fick besöka pållarna och se sig om i stallet och på hemmanet. Inne blev det fika och husesyn. Tyvärr kunde de inte stanna så länge eftersom Virak är allergisk mot katterna.

När de åkt angrep jag återvuxen alsickeklöver i en av hagarna med grästrimmern. Det gick ju rätt bra, men handtaget är lite stort för mina händer, bensin får fyllas på ofta, tråd likaså, motorn var tidvis ovillig att starta och slutligen började den krångla när jag var nästan färdig och tråden bara snodde sig och lossnade. Jag hoppade och svor ilskna eder, blöt och sur i hällregnet över den ondskefulla trimmern som bara ville motarbeta mig. Morr! Hatar prylar som krånglar! Maken och de andra kom hem, och han förstod vad som hänt. Visade sig att jag lyckats tappa bort en liten fjäder som är en förutsättning för att den ska funka... Den är jättebillig att ersätta, men nu kunde jag ju inte bli helt färdig. DOOH!

Regnet tvingade oss att äta inne varmed springet runt huset blev spring inne i huset istället ... Katterna rusar förskräckt in under sängarna eller ber att få komma ut så de kan fly. De små är synnerligen angelägna att klappa katterna men har föga förståelse för att deras stojighet på något sätt skulle kunna ha med katternas flyenden att göra ...

Pålle-pedikyr och besök från Gävle

Saga kan också hänga läpp!

Mys med Mökkvi

Familjegos

Bulle och barn – en lurig kombo ...

Äntligen dags för lite pedikyr på Saga, tidigt på tisdagsmorgonen! Hovarna växer fort i sommaren – och vårt ökande av träning på grusvägarna gör att skorna slits mer än vanligt. Så det var hög tid! Saga lät sig lastas ganska lätt som vanligt, och hovslagarens lärling kommenterade att Saga trots allt var ganska smal – något som är svårt att uppnå på islandshästar i sommartid ...

Väl hemma manade maken oss att rida ut fastän jag tänkt låta Saga vila. Men väl ute i stallet upptäckte vi att Mökkvis bakben var lite svullna. Så maken promenerade honom bara lite. Och jag red ut själv! Några pratstunder med grannar längs vägen gjorde turen ovanligt lång i tid så maken nästan började undra. Men jag var hemma och omklädd i tid.

För vid 17-snåret kom svågern från Gävle och de två äldsta barnen, 4 och 6 år. Vi grillade ute och tubbade barnen att springa av sig runt huset. lilltjejen sprang minst 30 varv! Och verkade inte ens andfådd! Vi vuxna jagade dem ungefär 2 varv var, sedan började vi känna oss lite tunga ...

På onsdagen for maken med bror och barn till Slottskogen, medan jag ritade alpackastall och försökte finrida pållan. Ibland blir det riktigt bra, men jag har svårt att hålla det! Bara att träna vidare ... På kvällen blev det grillning igen och barnen sprang runt huset. Ypperligt sätt att kanalisera deras energi, som verkar outtömlig. De är som små Duracell-kaniner! Unge herrn var dock inte lika lättledd, utan ville att någon jagade honom för att han skulle springa. Men det är ju jobbigt, ju!

(Försök till) Finridning

Hetta

Eygló

Stiligt ekipage

Stiligt ekipage

Insekter i tistel

När vi vaknade kände vi genast att en varm dag var i vardande. Konstiga väder. Så jag gick ut till grannens hästar, de dräktiga stona som var så hispiga igår, och tog av dem regntäckena. Jag känner dem ju inte så väl så jag tog det väldigt stillsamt, men båda pållarna var nu lugna som filbunkar och lät mig rumstera med täckena utan att skygga.

Dags för lite finridning. Att få pållarna att röra sig i låg form och samla sig. I skritt funkar det bra på Saga, men så fort jag ökar har hon en tendens att höja huvudet. VI får jobba på det där. Med Mökkvi går det lite bättre. Men vi har en lång väg kvar ...

På väg att bli alpackaägare!

Parucha, 9 år. Importerad från Chile 2004 av okänd stam.
Så hon kan ha många roliga färger i sina anlag!

Sawila, 8 år. Importerad från Chile 2004 av okänd stam.
Så hon kan också ha många roliga färger i sina anlag!

Qhichinincha – 1 år – "tonårstjej". Hon ska betäckas först nästa år.

Qhichininchas föräldrar: pappa El Padre till vänster, mamma Paucara till höger.

Patavium till vänster är pappa till fölet i Sawilas mage,
Sir Lancelot till höger är pappa till fölet i Paruchas mage!

Japp, nu är det dags! Vi har fått kontrakt på alpackaköp att skriva på, och handpenning ska betalas i veckan! Två av stona är ju dräktiga, så nästa sommar blir det två föl här! Så spännande!

De små sötnosarna får komma hit till hösten, när Jordbruksverket säger att svidknottsäsongen är över! Alla bilderna har jag fått från Ann Marie på Österlen Alpacka.

Fyra frusna fålar

Maken och Mökkvi på ett grått hemman.

Höstlöv!

Hällregn! 13 grader! Vad hände? För 4 dagar sedan var det 27 grader och gassande sol! Vi trodde regnet skulle bedarra lite innan kl två då vi hörde T:s bil på uppfarten. Vi hade tänkt oss en långritt idag...

Medan vi svidade om tog hon in stona som kom igår, Eyglo och Hetta. Stackars Hetta frös så hon skakade och Eyglo var alldeles nipprig. Regnet och kylan var väl en del, med de verkade stressade också, av stallet och av allting. Så de fick stå i Mökkvis box, där bädden ännu är kvar, och torka upp och lugna sig, medan vi skulle ut på ridtur.

Vi tog in de andra hästarna, och efter en kort stund frös både Embla och Saga lite grand! Nå, vi värmde upp dem genom att rida N-rundan baklänges, och när vi väl var tillbaka frös de inte längre och kändes avspända. Hetta och Eyglo var också torra och lugna. Alla fyra stona fick dock täcken på innan de släpptes ut. Mökkvi frös inte alls! Några timmar senare tittade maken till dem, och då verkade alla torra och varma. Stackarna, hur ska de kunna hänga med i sådana här väderomslag? Vi kan ju ta på oss kläder. Nå, nu verkar regnet lugna sig och pållarna mår bra!

Stackars Eyglo har två fula svullnader vid bogen och armbågen, så vi väntar med att låta Embla gå med henne och Hetta, till vi har koll på svullnaderna. Ifall det skulle bli bråk. Men de såg mindre ut idag, svullnaderna. Hästen verkar pigg annars, så det är nog inget som stör henne så mycket.

Saga, Mökkvi och Embla är nog glada för det. Nu brukar ju Saga och Embla gnägga på varandra, och igår stod Mökkvi och Embla och kliade varandra på länderna. Harmoni i hagen! Så passar det den lite runda Embla att gå på det magra bete vi har våra pållar på. Där ser inte ut att vara något bete alls, men pållarna håller hullet väl! Väldigt väl ...

Nu har vi alla hästar hemma. Fast alla är inte våra.

En liten humla på en, tror jag, åkermolke.

Två stiliga ston.

Grannen har för lite bete åt sina hästar. Och vi har för mycket bete åt våra hästar. Idag tog grannen hem sina ston, som varit hos en hingst för betäckning, och släppte dem i en av våra hagar, där vi tänkt de ska gå på lite sommarbete. En win-win-situation. De kom vid 16-snåret, då de släppte ihop dem med Embla, som fått gå själv i en ny hage idag. Det blev ingen större dramatik. Eyglo och Hetta håller ihop som ler och långhalm, och rör sig nästan som en individ. De sprang runt lite och jagade Embla kort, innan de gick till andra änden av hagen och betade. Embla stod vid staketet mot bäcken och tittade längtande tillbaka till Saga och Mökkvi på andra sidan bäcken. Embla och Saga verkar bundis nu och gnäggar ofta välkomnande åt varandra.

Grannarna tog en pizzapaus hos sig och vi en fikapaus hos oss. Så kom T tillbaka och vi red en variant på klätterrundan. Vädret var perfekt för uteritt! Ca 17 grader, svala fläktar och nästan inga insekter. Så får det gärna vara hela resten av sommaren!