Hon får heta Imilla

 Målmedveten trio.

 Qhichincha är en riktig lektant.

 Taruka är också bra att busa med.

 Så mycket sprall i benen!

 Leka jaga är kul!

 Saga och Taruka nosar på varandra.

Imilla ska hon heta! (Flicka)

Överraskningsplaner går i lås.

Mor och dotter.

Står på busshållplatsen och hoppas inte hamna i någon skur...

Det renoverade Stadsbiblioteket! Betydligt snyggare än förr. På utsidan i alla fall.

Jag fick ett meddelande på Facebook av en tjej som planerade en överraskning åt en gemensam vän som skulle fylla 40. Så vi samlades ett stort gäng på Familjen denna kväll, och drack drinkar. Två tjejer hade kidnappat henne och dragit iväg med henne så hon fick äta lite på ett annat ställe först. Så vi "överraskare" satt och umgicks till de dök upp. Först blev hon överraskad och glad att få träffa bartendern där, som satt ihop hennes favoritdrink åt henne. Och medan hon kramade honom reste alla vi oss och sjöng "Ja, må hon leva" – Och det var först då hon såg oss! Och att hennes bror var där ända från Stockholm. Vänner från helt olika håll, gamla och nya och arbetskamrater med flera – helt enkelt en totalt osannolik och oväntad blandning. Det tog ett tag innan hon hämtade sig, men hon blev himla glad! Det blev en trevlig kväll!

En ny alpacka!

Mamma och storasyster hälsar på nykomlingen.

På ostadiga ben.

Är man nyfödd behöver man en liten vilopaus.

Tamya med en klöver i munnen.

Tupaq är inte längre minst i hagen!

"Får du komma och leka med mig?"

Där satt jag och pysslade med mitt på förmiddagen, tittade ut och såg hur alla alpackorna nosade på något på marken. Kachitas föl hade äntligen kommit! Ett litet huacaya-sto, mellanbrun med en vit strumpa och vit stor stjärna i ansiktet. Hur söt som helst! Hon måste precis ha fötts, för hon hade inte kommit upp på benen än, men jobbade hårt på den biten. Det är inte så lätt när kärvänliga alpackor vill komma och lukta på en var gång man försöker resa sig! Efterbörden kom som den skulle när fölet redan var på benen, men jag märkte att hon inte fick dia! Mamma Kachita var väldigt mån om sin unge, men hos fick inte komma till att dia. Så snart nog samlade jag dem i sina fållor, och Kachita fick en spruta oxytocin och fjuppen lite nytinad, kroppsvarm råmjölk av ko. 

Det dröjde inte länge innan fölet fick komma till att dia, men det dröjde nog lite längre innan mjölken kom. Så jag flaskmatade fölet lite till, men snart var hon helt ointresserad. Jag masserade Kachitas juver med en handduk doppad i varmt vatten och på kvällen lyckades jag mjölka henne! Och först då kändes det som att allt var som det skulle. Särskilt när lilla bus började springa lite med Tupaq, även om hon inte orkar hålla på så länge åt gången. Ännu.

Midsommar

Igår kom det lite välbehövligt regn.

Hrisla ser något intressant!

På promme med packorna.

Bus Tupac och Qhichincha.

Mycket sprall i benen har han!

Pacas on the move.

Tupac försöker bita Kolan, men hon fintar bort honom.

Två filurer.

Söta suri-killen!

Midsommarlunch!

Och grill med vin på kvällen...

Kel med grannens Keilir.

Ibland firar vi ju midsommar på Brännö, men med en högdräktig Kachita ville vi vara hemma ifall en "fjuppis" skulle födas. Så själva midsommar var väl som vilken dag som helst med djurskötsel och annat, utom  att det blev sill-lunch med snaps och öl!

När vi skött djuren gick vi på promenad med Kolan och Kakan, vilket väckte viss glädje hos isisgrannarna på hörnet, som hade besökare och firade midsommar på sin stora altan, då vi passerade. Deras snapsvisa fick vänta en stund!  :-) 

På kvällen grillade vi och satt på baksidan, till det blev för kallt. Då vi satte oss på verandan till kaffet. Tills det blev för kallt och vi satte oss uppe i takkupan och fortsatte dricka vin!

På lördagen var vi på midsommarmiddag hos bortersta isis-grannen, med dottern T och en gemensam bekant vi inte träffat på ett tag. Det var i alla fall himla gott och trevligt och vi fick mat så vi baxnade. Och dricka. Tequila... say no more.... Vid 1-snåret vandrade vi hem i den ljusa midsommarnatten.

Då var man med på bild i lokaltidningen!

 Jag sitter ned i främre raden på stora gruppbilden, 2a från vänster.

 ... och det är jag i bakgrunden! Jag lyckades faktiskt, till slut, kicka bollen genom däcket. och råkade då komma åt fotografens kamera! Men det gick bra ändå.

 Hemmanet från dess utkant

.

 Ett litet rådjur brukar gå och beta nere i bäcken! Hoppas att han är rädd om fiskarna!

Idag kom bortersta Isis-grannarna med sina hästar som ska få gå på sommarbete här. De unga damerna fick komma först, och galopperade ystert omkring en stund i den nya frodiga hagen!

På kvällen hade de lugnat sig. De är väldigt sällskapliga!

Alpackorna blev nyfikna på alla de nya djuren.

Den 12 juni var vi på Uspatorps Äventyrscenter och hade avslutning med gruppen som gått turismutbildningen. Åter igen var det vi och en massa kommunfolk, och lite andra aktörer inom turismen här. Vi gjorde lite "workshops". åt grillad korv och spelade fotbollsgolf. Trevligt men kort! Den lokala tidningen var i alla fall där och fotograferade, så nu veckan efter kom vi med i en artikel! Så nu har man varit på bild både i GP, Året Runt och Alekuriren!

Idag kom grannarna med sina hästar, som ska gå på sommarbete här. De får fritt disponera hagarna på andra sidan bäcken, så att de inte växer igen. Och pållarna är snälla och söta! Så nu är här fullt av betande djur!

Livet på landet

 Med larmrapporter om "bidöden" känns det skönt att det är gott om dem hos oss i alla fall!

 Stilton och maken. En "bromance".

 Flocken.

 Fodringsdags. Men Tupaq verkar inte benägen att gå in i någon fålla. Då blir han ju vägd! Usch och fy!

 Qhichincha är en populär lektant. Fast hon säger ifrån när han blir för jobbig.

Tjo!

Oväntat besök

 Tamya kan ju faktiskt gå med på lite kliande på halsen.

 Kakan.

 Det är en ynnest att få klia en alpacka!

Tupaq.

Denna morgon var det dags för "terminens" sista träning för HG. Vi fick rida på ovalbanan hela lektionen, vilket har sina fördelar, för hästarna blir mera framåt då. Det gick bra! Fast jag vågade inte galoppera riktigt. Jag ville, men kroppen min är rädd att ramla av och därför märkte jag att jag omedvetet hade "handbromsen" i. Lika bra att göra det som funkar istället. Så jag får träna galoppen lite i uppförsbackarna hemma först.

Saga skötte sig utmärkt i transporten både dit och hem! Så skönt!
 

På kvällen grillade vi och drack lite vin på baksidan, då Frodo-kompisen ringde och frågade om hon fick komma och spana på föl. Det fick hon givetvis! Så vi satt en god stund i hagen med alpackorna, Tamya lät sig klias lite, och det var allmänt mysigt. Sedan blev det kaffe, och turligt nog hade vi en paj maken gjort också! Så det blev en seriös fika!