Alpackor, alpackor, alpackor...

I en tid då det varnas för att viktiga pollinerare som bin och andra insekter håller på att dö ut, känns det skönt att de verkar trivas i våra tistlar!

 Quillur och Taruka. Bästisarna.

 Halvsystrarna hänger i baren.

 Det kommer lite regn då och då.

 Sawila mumsar hösilage. Det behöver hon.

 Slapp i ligghallen. Spana in Quillurs långa framben!

 

Våra alpackamammor känns lite tunna i hullet, så vi har börjat ge dem hösilage som vi vet har bra värden. De ratar det gamla vanliga torra gröna höet, och jag misstänker att betet är klent nu när det varit så torrt. Men hösilaget mumsar de i sig med god aptit. Så vi hoppas de lägger på sig snart!

Hemma med alpackorna

Flygfä.

Men...

...vad gör du?

Puss!

Taruka med en klöver i mungipan!

Vår asblomma! Den började lukta gamla sopor, så den fick allt ställas ut på verandan.

Nystädad ligghall.

Efter en intensiv månad med många besök och besökanden, vilket har varit himla trevligt, har vi nu en vecka utan särskilda planer. Den enda planen är att hänga med alpackorna...

Alpackaspan och hemfärd

Vy från hotellrummet. 300 år tidigare så hade vi haft en prominent granne!

Frukostrummet!

En söt liten fjuppis.

Och en nyfiken alpackadam.

Maken smyger på huk i Smygehuk.

Konst vid Sveriges sydligaste punkt!

Hedmans Krog. Uteserveringen.

Och en riktigt god lunch!

Vi var inte pigga, när vi åt hotellfrukost på den fina innergården. För rummet var alldeles för varmt i den tropiska natten, och lantisar som vi är, är vi inte vana att "bo i sta'n" och utanför fönstret höra högljutt nattprat, väsniga MC och bilar, kyrkklockor som slår varje hel och halv timme. Eller "Tornväktaren"....:


Varje natt året runt ljuder en utdragen, dov signal över Ystads centrum. En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck! Det är Tornväktaren i S:ta Maria kyrkas torn som förkunnar att allt är lugnt i staden enligt en flera hundra år gammal tradition.
























Efter frukost åkte vi och hälsade på hos Österlen Alpacka utanför Simrishamn, och fick en smarrig "second breakfast". Återigen var det kul att bara sitta och prata. När vi är på kurs där gör man ju så mycket annat! Vi fick se lite nya, fina föl de fått i år. Och deras färgade suris.... Vill ha!

Efter några timmar åkte vi till Smygehuk för att ha varit på Sveriges sydligaste spets. Det var ju inte så märkvärdigt, men där var en loppis på gång, som var lite kul att kolla på, fastän vi inte köpte något. Smygehuk kändes dock lite turistfälligt, så vi åkte vidare en bit och följde skyltning in på småvägarna till Hedmans Krog. Såg inte så märkvärdigt ut, men god mat lunch det!

Sedan körde vi hem, skötte våra djur, och så småningom lade vi oss att sova i vårt tysta, svala sovrum...

Visit med mersmak.

 Ales stenar.

 "Alla" vid klippkanten.

 En flygtjej!

 Somliga stenar funkar att leka häst på.

 Renfana.

Kvällssol.

Maken och jag har en gammal arbetskamrat, E,  sedan... ja, jag träffade honom nog redan 1990! Eller 1992. Han bor numera på Österlen med sin familj, och vi har via mail, SMS och telefon talat om att vi skulle besöka honom. Vi är ju på Österlen allt som oftast, på alpackakurser. Men då blir det så lite tid över så vi har aldrig hunnit hälsa på honom. Så nu hade vi bestämt att det skulle bli av denna gång!

Vi hittade snart rätt och blev bjudna på smarrig vinbärspaj hans fru N precis gjort, i deras stora fina trädgård. Solen gassade på lite väl bra, trots att vi satt i skuggan under ett träd. Men trevligt var det. Säkert ca 9 år sedan vi sist sågs! 

När maken och jag berättade att vi planerade ett besök vid Ales Stenar i kvällsljuset hakade de genast på! Så vi körde dit i karavan. Fiffigt nog finns små skrindor vid parkeringen, för vägen upp skulle nog varit lite övermäktig för deras två flickor. N drog skrindan med flickorna i, och jag tryckte på bakifrån i uppförsbackarna. Nu hade uppenbarligen N mera kondis och fart uppför backen än jag, så jag vet inte om jag var till så stor hjälp... Men, man får ju inte vara en klenmört!

Väl uppe var där fantastiskt vackert. Inte så jättemycket folk, en låg, gul kvällssol och en svalkande vind. Vi var där en god stund medan den äldre tjejen ystert sprang och undersökte allt, och lillflickan tidvis dåsade lite i skrindan. 

Nu började alla bli hungriga igen, så E föreslog att vi skulle åka till en Thairestaurang han kände till. Väl där var det bara en gammal ombyggd korvkiosk som inte såg mycket ut för världen, men maten var jättegod! Kycklingspett med jordnötssås. Mmmm.

När mörkret föll tog vi farväl efter en härlig eftermiddag. Nu får det inte gå 9 år igen innan nästa gång...

Marsvinsholm!

Marsvinsholm!

Maken i ståtlig allé.

Make och vovve.

Insektstatyett.

Elefant med bensindunkar!

En "Galenpanna".

Flitig humla.

Denna trädstam ser helt naturligt ut som en människokropp! Ur rätt vinkel...

Nämen!

Fika. Med tokgod, hemgjord rabarbersaft!

Stjärneholms borgguin. Mest skoj för att den ligger på en ö i en liten, liten sjö!

På förmiddagen turistade vi på Marsvinsholm och deras skulpturpark. En del vackra verk, en del stolliga verk och en del helt naturliga konstverk. Det var kul! Vi avrundade med en fika. Så for vi en bit bortom Skurup, och tittade på Stjärneholms borgruin. Själva ruinen var inte så spännande, men där var fint och den låg på en liten ö.

Snart var det dags för lunch, som vi åt inne i Ystad på Store Thor. Tyvärr en turistfälla, tror jag. Maten var inte illasmakande alls. Den smakade ingenting!

Open Home Training i Sjörup

En stilig frieser!

 

Sven chillar.

Tobbe med Trio.
 

 

Tobbe med frieser.

Tobbe med Nicke.

En mycket nyfiken, och mycket liten, ponny!

Sven ser lite förnäm ut.

Vacker vy.

Maken undkommer vågornas svall.

Om man tittar på Ponnyakuten på TV (SVT Barnkanal. Jajamän) så vet man vem Tobbe Larsson är, och att han sysslar med "frihetsdressyr". Idag skötte vi djuren och förberedde allt, innan vi körde ända till Ystad och installerade oss på hotellet. Efter en snabb burgare bar det av till Tobbe Larssons gård i Sjörup, för att se hans show. 

Vi kom minsann en kvart för tidigt! Vilket var skönt, för då hann vi i lugn och ro inspektera 2 små pytteponnys i en inhägnad, den ståtlige kamelen Sven (som man kan klia på) i en , och två vackra frieserhästar i var sitt hägn. Det var kul att se gården som vi sett så mycket i Ponnyakuten. I verkligheten ter sig dock allting mindre. Men ett fint ridhus har han! (Ja, hela gården är fin!).

Läktaren var full, men den var inte så stor, så där var färre folk än jag trodde det skulle vara. Maken och jag hamnade på första bänk!

Det intressantaste var första delen när Tobbe visade hur han tränat tre unga hästar som gick i formation efter honom. De var bara tränade ett halvår, så han fick vara tydlig i kroppsspråket, vilket var lärorikt för oss som tittade. Hästarna kunde ju göra lite fel ibland, men med mycket små medel och kroppsspråk rättade Tobbe till dem. Jätteintressant! Sedan visade han en vacker frieser och sin gamle vän Nicke förstås. Men Nicke och husse är ju så tränade med varandra, så det gick ju liksom av sig själv. (Såg det ut som).

Sedan åkte vi tillbaka mot Ystad, kollade stranden på vägen och njöt av den vackra naturen, innan vi avrundade med varsin pizza i Ystad.

Det var fascinerande att studera kamelen Sven. Han är ju på långt håll släkt med alpackorna. Med samma tuggplatta, två klor på varje fot och andra alpackadrag. Trots att det är flera miljoner års evolution emellan dem. Kamelen är dock mycket större! Mycket större!

Andra kompisar på visit.

 Coola killar.

 Tjo!

 Alla gosar med Mökkvi. Som stortrivs.

 Flickorna på favvo-kullen.

Ett litet flygfä.

På torsdagen kom makens gamla kompisar med familjer på visit, och det blev alpackaspaning, hästpåhälsning och grillning i trädgården igen. Ett vinnande koncept! Det var länge sedan vi sågs alla på en gång, så det var trevligt. Och som vanligt flög timmarna iväg igen!