Bokrelease!

Min kompis har gjort en skojig bok som man lätt känner igen sig i, i min ålder ... Så jag och maken gick på releasepartyt, där jag träffade gamla gemensamma vänner – en som jag inte träffat sedan typ 1987 då vi var arbetskamrater! Så trevligt! Det bjöds på bubbel, och på tantigt sett på en massa småkakor. En tjej dök upp i grå peruk med papiljotter och rosa tantig morgonrock – en äkta tant! Så man hann ju inte rida idag heller ...

Ledig måndag – hektisk måndag!

På morgonen skulle maken köra till sin osteopat i Lerum, som sedan knäckte till honom på några minuter, och maken blev rak i höft och rygg! Själv åkte jag med till bilverksta'n och fick äntligen hämtat ut min Volvo som varit inne på service och åtgärder på 7-8 punkter. Drygt 7000:- fattigare åkte jag sedan hem. På vägen höll de på att asfaltera så man fick stå och vänta vid ett rödljus till en bil kom och visade vägen förbi arbetarna.

Kl 14.00 tog jag in Saga för att åka till hovslagaren. Hon tappade en sko förra måndagen, så jag har inte kunnat rida henne sedan dess. Ville inte låta sätta tillbaka den då när vi var så nära omskoning och jag ändå skulle vara bortrest så mycket. När jag tog in henne såg jag att hon hade mängder av styngflugeägg som sitter som attan och måste pillas bort för hand, ett efter ett. En ryktsten kan hjälpa till, men det tar en oändlig tid. Så plötsligt var vi lite sena! Då har de ju dessutom lagt om vägen. När trafikljusen i Nödinge togs bort försvann även infarten för de som kommer norrifrån, så nu måste man ta av i Nol, åka över den nya viadukten och åka den jobbiga lokalbanan som slingrar, går uppåt och neråt och smalnar av och blir enfilig här och var för att sänka hastigheten. Så jobbigt med släp! Dessutom var där asfaltsarbeten även på själva vägen mellan Nödinge och kliniken! Måste de verkligen vägarbeta överallt där jag kör?

Hovslagarn blev lite sen med en annan häst, och det tog ca 2 timmar med Saga. Maken, som egentligen skulle fått instruktioner på det gym där han ska börja för att träna sin rygg, fick avboka! Han skulle inte hinna! Mea culpa! Eller nå't.

Alpackakurs dag 2

Alpackor, alpackor, alpackor!

Le mot kameran!

Parucha är den röda längst till höger. Hon ska bli vår!

Sawila ska också bli vår!

Maken utövar "the midline catch" på vår tillkommande Quichincha.

Julie tränar lite alpackagility med gårdens suri.

Idag började vi 08.00! Det är tufft att gå på kurs! Ändå kom vi inte iväg förrän 17.30 fastän kursen slutade 16.00. Egentligen. Det var så kul och så lärorikt! Idag fick vi lära oss hur man tränar föl på att bli hanterade – och vi fick praktisera på gårdens söta småttingar! Och vi fick hantera våra 3 ston! Vi fick lära oss om hur man bör planera sitt alpackastall, alt möjligt medicinskt och sedan fick vi avrunda med att träna lite alpackagility – att leda djuren genom banor, över presenningar och genom en tunnel. Den första alpackan jag tränade med var ovan och tyckte det var läskigt, så jag fick prova med en annan som var med på noterna direkt!

Så körde vi hem på kvällen, med kvällsmat på Hallandsåsens Rasta där vi råkade träffa en annan av kursdeltagarna – också på väg hem naturligtvis! Kom hem hur trötta som helst. Tur att man har lediga måndagar numera!

Noterade också att T tagit hem alla sina hästar! Hagarna var tomma och sadelkammaren nystädad och fin. Kändes konstigt. Man har ju vant sig vid att ha dem här.

Camelidynamicskurs – hur man umgås med kameldjur

Först får vi träna på de här uppblåsbara alpackorna.

Merlin - föreslagen date nästa år när Quichincha är "giftasvuxen".

TTOUCH på läpparna. Det sägs att de gillar det.

Nyfiken.

Insamling av alpackor...Pedagogiskt inslag: i slutet av videon dyker deras enda lama upp! Lite större än alpackorna, som synes!

På fredagen skötte vi våra pållar och körde sedan mot Simrishamn, och passade på att besöka mor & far på vägen. Det var mysigt, men snart nog fick vi fortsätta vår resa.

Kl 9.00 på lördagsmorgonen samlades vi på Österlen Alpacka, och vår brittiska lärare Julie lärde oss allt om alpackor och hur man umgås med dem! Så allt jag vet om alpackor kan jag nu bara på engelska ;-) Det var roligt och lärorikt och vi fick använda varandra och några uppblåsbara alpackahuvuden för att träna!

Vi åt tok-god lunch nere i alpackastallet och snart var det dags för praktik. Det som vi längtat efter hela dagen, fast nu när det skulle ske blev vi nervösa. Det gick dock bra och snart hade dagen rusat förbi. På kvällen samlades vi alla på gården kl 19 och for till Blåsingsborg där vi åt smarrig lax och drack vin, de som inte körde. Det blev en trevlig kväll!

Solig trollskogstur och matte-möte

Idag vågade vi oss på stora skogsrundan! Vi har låtit bli några regniga veckor som varit, eftersom där brukar vara väl så geggigt även i värsta torkan! Där var ganska geggigt idag med. men framkomligt. Och när man passerat den lilla jobbiga biten är det en fin skogsstig som man kan rida hyfsat i ögla. Röda flugsvampar kantade vår väg, en smällfet Karl Johan med pyttelitet huvud och allsköns andra svampar, mossan låg som en wiltonmatta över allt och solen silade ner genom trädgrenarna.

Kändes som herr och fru Kantarell skulle dyka upp när som helst, eller ett troll! Men vi mötte bara några svamplockare invid gegg-biten, däribland en hästgranne som förvånades över att vi kunde ta oss fram i leran.

Väl hemma hann vi med en snabblunch innan Stiltons tidigare mattar kom, uppfödaren och förra matten. Den senare har fått en liten bebis, en toksöt liten kille som var tyst och snäll så länge han fick mat.

Jag gick och la mig utan söndagsångest. För fr o m 1 september är jag ledig alla måndagar! Så underbart!

Stilpass på Sävebanan

Full fart!

Tjohoo!

Flygande plan och flygande pass?

Snygg häst!

När vi själva hade ridit en sväng på F-rundan, åkte vi till Sävebanan eftersom det pågick islandshästtävlingar där. Vår "instruktör" M som vi haft här i ridhuset, var en som skulle tävla. Tyvärr gick det inte så bra. Och vi har inte direkt lektioner för henne heller numera. Det bara blev så. Hennes jobb har lite oregelbundna tider som snabbt kan ändras, så det är klurigt att bestämma något. Men hon måste ju få sköta sitt jobb i första hand.

Nu ska vi i alla fall få rida lektioner på våra pållar 10 minuter hemifrån (med transport) ungefär 2 ggr i månaden med duktig och utbildad instruktör. Få se om vi får någon fason på Saga! fast, hon är ju redan mycket bättre!

Vi träffade grannarna där och satt och tjôta, innan vi tyckte att det blev dags att åka hem. Detta var ju bara en liten tävling, så det var ju inte så mycket folk. Annat var det när vi var där på SM en gång ...

Men många fina hästar var där och duktiga ryttare, och några som satt med armarna som jag (böjda utåt vilket jag får "skäll" för på ridskolan), så man är ju inte ett hopplöst fall. Det är bevisligen svårt att rida islandshäst!

Jubel på jobbet

Idag firade vi av en arbetskamrat som ska vara tjänstledig och prova vingarna på något annat. Alltid konstigt när någon ska sluta. Man väljer ju inte sina arbetskamrater, man bara vänjer sig vid dem och tar dem för givna till de plötsligt slutar en dag. Och även om man kan ses ändå, så blir det ju liksom inte samma vardagsjargong.

Dessutom hade vi en ny kund att fira!

Så vi hade en bra kväll i köket på jobbet, med en massa goda ostar och italienska skinkvarianter, vin och annat gott. 22.45 tog jag bussen hem och blev hämtad i Älvängen av snälla maken. Limousinservicen hem fungerar bra tycker jag!