Tisdag morgon på jobbets parkering.
Maken och Mökkvi på kliniken.
Dags att lasta pållen för hemfärd.
Magiskt vinterlandskap.
Snökanonerna vid Alebacken ger en sällsam dimma.
Vi lastade av Mökkvi nere vid vägen på busshållplatsen, så det inte skulle bli problem att köra släpet i all snön. Det är ju lite uppför... SÅ jag ledde Mökkvi sista biten.
Snö, snö, snö.
Kolan är sömnig.
Kaphyi.
Stilton.
I måndags kväll började det snöa rejält. Således var jag lite oroad på tisdagsmorgonen över hur det skulle gå att köra till jobbet på tisdagen. Men det var inga större problem! Fick ta det lite långsammare än vanligt, men det var plogat ganska bra mesta delen av vägen. Fördelen med att bo på landet, där också alla med snöplog bor... Det blev bara lurigt på den sista biten mot jobbet, där vägen var rejält moddig och snöig. Och eftersom någon hade fått stopp precis vid infarten, fick jag ta en omväg så jag kom till jobbet "bakvägen". Och fastnade nästan i snömodden, när jag väjde för en lastbil. Men jag lyckades ta mig ur och parkera på någon av de platser de hunnit ploga fram....
Det var väldigt tomt på jobbet! Tydligen hade snön ställt till med kaos i Göteborg så många blev upp till 2-2,5 tim sena! Kollegan mittemot och jag trodde vi skulle bli ensamma ett bra tag! (Han bor i närheten så han kunde gå till jobbet.) Men så småningom droppade folk in.
Idag var vi på hästkliniken eftersom Mökkvi "tappar benet" ibland, Och när jag kände igenom honom häromdagen sparkade han till mig, när jag kände på hans vänstra knä! Han brukar aldrig sparkas och jag tror inte det var hans uppsåt, bara en omedelbar, instinktiv reaktion på smärtan. Nå, sparken gjorde bra ont, men det lär inte bli mer än ett fult blåmärke.
På kliniken gjordes böjprov, och veterinären såg hur han rörde sig då, vid longering före och efter bedövningar i olika ben, så att hon skulle kunna se var smärtan satt. Hon tyckte han såg rätt bra ut, men något var det, så han fick lite inflammationshämmande och smärtstillande att få i några dagar, samt blev ordinerad vila. Men det verkade inte vara något oroväckande. Antagligen har han sträckt sig i hagen nu när där varit halt. (Trots att han har broddar!).
Efter kliniken åkte vi hem, och för att inte riskera att fastna i snön på vår snöiga grusväg med transporten, lastade vi av Mökkvi nere vid busshållplatsen. Maken körde vidare med tomt släp hem, medan jag promenerade efter med Mökkvi.
Sedan åkte jag till jobbet och arbetade några timmar. Hela dagen har jag häpnat över hur otroligt vackert det är med riktig vinter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar