Kolan.
Och toksöta Taruka.
Det snöar...
... och snöar.
Men – vem vände släpet 90 grader?
Matte och Mozzy myser i soffan medan Sven rasar.
På torsdagsmorgonen regnade det tidvis ymnigt. Hovslagaren kom vid 9.00 och medan hon skodde pållarna skötte jag djuren. Det blåste rejält då och då, och SMHI hade ju gått ut med varningar.
Och på kvällen hände det. Regnet övergick till snö, och vi ställde in hästarna i stallet. Mellan våra besök nere i stallet för att mata djur och titta till dem, hann snön blåsa över våra spår, så vår "upptrampade stig" försvann hela tiden. Kändes som i fjällen.
På fredagsmorgonen var jag således lite orolig. För jag visste ju inte vad stormen Sven ställt till med i nattmörkret. Och jag visste inte hur pass bra väglag det var eller om tågen skulle gå, och jag som skulle på uppdragsintervju kl 10.00...
Men allt var som vanligt när jag tittade ut. Utom – att släpet hade flyttat sig 90 grader! Nå, det gjorde ju inget. Men lite förvånad blev man. Jag tog längre tid än vanligt på mig att köra till stationen, där tågen gick som de skulle. Och efter uppdragsmötet bestämdes att jag skulle jobba för dem i veckan som kommer! Underbart! En kompis hade rekommenderat in mig. Tur man har sådana kompisar!
Mötet gick fort, så när jag gick därifrån frågade jag på Facebook om någon ville ta lunch med mig. Fick napp direkt. Men innan vi hann bestämma var och när vi skulle ses, slutade surfen på min sprillans nya iPhone att fungera! Och jag kunde inte ringa! "Ingen service"! Så frustrerande! Jag irrade runt för att hitta något ställe med WIFI, men sprang istället på en kompis som förelog att jag skulle gå till Telia-butiken i närheten. Att jag inte tänkte på det själv! Jag gick in och fick veta att mitt SIM-kort hade gått sönder. Bara sådär. Men killen i butiken sa att det var ett vanligt problem. Så han gav mig ett nytt SIM-kort och allt funkade igen. Men då var det ju för sent för lunchplaner... DOOH!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar