måndag, september 09, 2013

Ridning igång!

Saga rullar sig...
...och skakar av överflödig sand.
Hej matte!
Kakan idisslar.
Quillur och Taruka.
Qhichicnha och Kakan tar en paus medan Kolan rullar sig grundligt.
Grannens killar. Alltid nyfikna och sociala. Och söta.
Den här lille gynnaren spankulerade kring på vår uppfart.


Det är knappt två veckor sedan jag fick klartecken att börja rida Saga. Jag kom ju av mig lite redan i början, eftersom jag åkte till Skåne förra helgen. Men sedan dess har det tagit sig.


Sammanfattningsvis är det ju nästan ett år sedan jag red henne riktigt sist! Förra året i juni hade hon ju en stor hålvägg som tog nästan ett halvår att växa ut, så jag fick börja rida henne i november. Då var hon ju liksom lite väl pigg och utvilad, så vid min premiärritt hann jag 150 m innan min lilla rodeohäst fick ett ryck och dubbelskuttade så att jag åkte av...

Jag blev rejält mörbultad, även om inget allvarligt hände. Men då blir man liksom lite rädd. När jag tog mod till mig några veckor senare, upptäckte jag att Saga var halt igen! Denna gång med två hålväggar! De är nu så gott som färdigutväxta, och äntligen kan jag rida min häst fullt ut!

Ett idogt rengörande med Hoof Dressing som både bakteriedödar och oljar in, ett dyrt fodertillskott som ska vara vetenskapligt bevisat främja hovkvalitet och hovtillväxt samt en torr och fin vår och sommar, gör att jag hoppas på att vi inte ska drabbas i brådrasket igen. Blir det blött igen – då får pållarna stå inne! Eller i paddocken!


Denna gång tog jag det lite försiktigare i premiären. 2 vändor i ridhuset, där Saga alltid är lugn, några vändor "på hemmaplan" i vår paddock, och så senaste veckan, äntligen, vågade jag mig ut på vägarna. Ensam. Utan Mökkvi. Och det har gått bra! Saga har varit sitt lugna, trygga jag!

Stackarn har ju ingen kondis över huvud taget, så klätterrundor och galopper uppför backar gör henne extremt andfådd. Men jag låter henne hämta andan emellanåt, och det känns som att hon redan börjar orka mer! Det är bara tölten som inte blir riktigt bra än. Men det tar sig nog när hon blir mera tränad.

Nu är det ju inte bara Saga som är ovan vid våra ridturer... Jag har också lätt träningsvärk i muskler jag inte använt på ett tag eller så intensivt. 

Eftersom Saga är så duktig får hon nu göra det hon älskar mest efter en ridtur: rulla sig nogsamt i paddocken! Eftersom hon blivit genomsvettig på våra turer så har jag svampat av henne med rejält med vatten. Nytvättad svart Saga rullar sig i sandig paddock – och sedan hon ser mest ut som en gråskimmel... Men hon älskar det!

Inga kommentarer: