Filmfestival 2013

Bild snodd från Göteborg Film Festival på Facebook: med Gustaf Skarsgård i keps och till höger om honom huvudrollsinnehavaren Pål Hagen.

Bild snodd från SVD: Kon-Tiki.

Maken smörjer kråset på Pustervik

När jag lade mig i natt hade jag glömt min fusk-tatuering på armen. Både maken och jag blev lite överraskade när dess gröna kontur lös i natten! 

När jag sedan vaknade i morse var jag död en kort minut. Sedan var jag helt OK. Tack Resorb. Tack TREO. Och tack tåg, så man måste åka hem i vettig tid... Mitt hår var fortfarande i svinto-läge sedan rock-festen, så jag fick tvunget duscha. Fem (5!) schamponeringar och en rejäl dos hårutredningsjox krävdes för att återfå någorlunda normalt hår.

Och tur var det att jag inte var så bakis, för dagen blev rätt stressig med mycket jobb. Men visst var jag sömnigare än vanligt... 17.15 fick jag ila iväg till Draken, för 17.30 skulle ju Filmfestivalens invigning börja! Hets! Hets! Hets!

Jag mötte maken och två filmfestivalkompisar i foajén, och så började det som vanligt med lite prisutdelningar och tal av kulturministern och Roy Andersson. Härom året höll Roy ett ohyggeligt långt tal. I år var det föredömligt kort. Jag är ju inget fan av Roys arbete (fast det "MÅSTE" man ju vara) – jag kan bara inte relatera till hans trista gråbeiga tråk-värld full av losers. Och det får man ju se som positivt!

Snart nog kom alla skådisarna och producenterna av invigningsfilmen in – Kon-Tiki, en dramatisering av Thor Heyerdahls resa på balsaträflotte från Peru till Polynesien 1947, för att bevisa att Polynesierna skulle ha kunnat komma från Sydamerika. Egentligen var ju filmen förutsägbar, men den var bra ändå. 

Efter filmen gick alla ut samma väg vi gick in, och ut på planen framför Draken. Där stod människor med facklor och bildade en "korridor" bort till Cocktail-partyt på Pustervik. Raden av fackelmänniskor bröts bara av en trumorkester som spelade glatt och rytmiskt, medan tre tjejer på två våningar dansade i fönstren ovanför Myrorna. De kunde inte se varandra, och tittade ju ut mot publiken, så deras perfekt synkade dans måste ha dirigerats från Draken på något sätt.

Det var en skön omväxling att inte behöva lotsas som boskap på tunga bussar till en lokal längre bort. Det var knappt någon kö alls in på Pustervik, det gick fort att hänga in kläderna i garderoben, och på matborden fanns det massor av mat och ingen större trängsel, så det var väldigt genomtänkt och trevligt mot en del tidigare Cocktailpartyn där det varit köigt, toktrångt och knappt någon mat kvar när man äntligen kom in. Mycket bra arrangemang!

Väl därinne var maten fantastiskt god! På kändisfronten var det klent – eller så kände jag inte igen dem. Jag är en dålig kändis-spotter... Jag råkade armbåga till Pagrotsky, vi mötte Pål Hagen (Thor Heyerdahl i filmen) i garderoben och när vi gick såg vi Stakka Bo fotas i foajén. Men vi kunde ju inte stanna och hänga med dem! Vi har ju djur som måste skötas!

Väl hemma gjorde vi bara det absolut nödvändigaste med djuren. Lite lustigt känns det att med lila nagellack (kvar sedan rockfesten) kratsa Sagas hovar. Det är liksom två olika världar.