Jul

Yngste nevön, syster och mor inför skogspromenaden!

Nevöerna. 

Liksom för två år sedan kom SMHI med varningar om dåligt väder just som jag planerat att köra ner till Skåne! Så jag körde 1,5 timma tidigare än tänkt. Ner till Halmstad gick det ganska bra, trots tidvis drivsnö, men jösses vad det blåste! Tur man har en hyfsat stor och tung bil!

Vid Snapparp ringde jag far och sa att allt var OK. Och han sa att hemma hos dem var det lugnt. Så jag tänkte mig jag skulle köra ur stormen. Det gick inget vidare. Det snöade häftigt, blåste och drivsnöade så man knappt såg vägen. Jag fick köra i 50-60 km/timme nästan hela vägen och vara väldigt fokuserad. Jösses vad tid det tog. Men jag kom fram hel och hållen, och likaså far som hämtat syster med söner i Hässleholm.

Kan tycka att det är lite onödigt att ställa till med snöstorm just som man ska åka till Skåne. Inte så välkomnande, liksom.  ;-)

Naturligtvis töade snön bort under natten, så julafton var fulgrå och blöt. Bläh. Då håller man sig inne och lagar lutfisk och slappar till det var dags att åka på julbön i Emmislöv kyrka. En liten flickkör där sjunger julsånger jag känner igen från när maken och jag gick i en kör för "folk som inte kan sjunga". Prästen såg att jag mimade till sångerna, så han tyckte att jag får sjunga med nästa år...

Så kom tomten (dvs jag) på kvällen, klappar delades ut, rim lästes, och en försvarlig mängd julklappar nådde sina mottagare.

På juldagen var det i alla fall uppehåll så vi kunde gå på promenix ned i skogen. Det hör liksom till. Och man kan ju behöva skaka ned all mat man äter...


På annandag jul var det således dags att åka hem. Inga större väderproblem denna gång, utom grusvägen upp till oss som nästan var helt istäckt och regnvåt – och därmed tok-hal. Eftersom det är lite uppför kan man absolut inte stanna, då får man inte fart igen. I alla fall inte utan dubbar – och på Forrrden har vi bara "vanliga" vinterdäck. Så jag fick stå på, slira mig upp, och se – jag kom fram hel och hållen även denna gång!