Picknick med polarna

 Måndagsgrillkväll!

 Kojabygge pågår på hemmanet!

 Små "Carnitas" med pulled pork. Hur goda som helst och mer mättande än man kan tro.

 Picknick i kvällssolen.

 Somliga frös mer än andra när solen gick ner...

 Förbättrad koja i vackert solljus.

 Ny, kanske inte lika välarbetad koja.

 "Hej".

Kolans söta fjuppis är en nyfiken liten tjej.

Förra veckan hade jag semester för att vara fölvakt. Denna veckan (och nästa) är maken hemma för att vara fölvakt. Nu är det bara Kachita kvar! Och så har vi ju brorsonen M här, som är full av energi och vill hitta på saker. 

Själv jobbar jag. Lyxigt är det att komma hem till färdigskötta djur, och igår svängde jag ihop lite hamburgare som vi kunde sitta ute och äta på kvällen.

Idag var sista dagen innan folk börjar gå på längre semestrar, så vi originalare på jobbet hade bestämt oss för att ha en picknick i Slottskogen. Det var ohyggligt varmt att gå från P-platsen till Linnéplatsen och sedan till en affär för att köpa dricka och till en restaurang för att köpa mat att ta med. I ryggsäcken hade jag väl kylda alkoholfria öl (eftersom jag har bilen) men ryggan var varm att bära. Inne på restaurangen var det också vansinnigt varmt medan vi väntade på maten, och tokhungriga var vi.

Men så småningom fick vi vår mat och mötte upp med de andra, och det blev en fin och trevlig kväll. Då och då gick ett glatt rumänskt par förbi och samlade ihop våra flaskor och burkar för att panta dem. Det fick de så gärna göra! Mannen pladdrade på på italienska (lät det som – men jag tror rumänska ligger ganska nära språkligt) och skojade om att kollegan var en "playboy". Oklart varför, men hans glädje smittade.

Så småningom gick solen ner bakom träden och det blev riktigt kyligt. Vid halv nio-snåret bröt vi upp och jag promenerade hela vägen tillbaka till bilen. Nu var det lite skönt att få upp värmen med en promenad....

När jag kom hem var maken med brorson inne hos alpackorna, så vi hängde hos dem en stund, innan jag blev förevisad nybyggena kring gårdagens koja.

Kolan levererar alpackföl nr 3!

 Molli är duktig på att vässa klorna på rätt ställen.

 Skeptisk.

 Fölvaktsfrukost.

 EN liten nyfödd.

 Lilla fröken hos sin mamma.

 Minsta alpackan i sockna!

 Lillan med mamma Kolan.

Imilla, hennes lilla dotter och kompisen med lustiga öronen.

Denna helgen beräknade vi att Kachita skulle få sitt föl. Och hon är förfärligt stor. Men det var Kolan som vi såg började röra sig oroligt, och helt klart vara på gång att föda! Vi bevakade förloppet medan vi åt frukost på verandan. Snart nog levererade Kolan, som ju faktiskt började humma redan igår kväll, en liten mörkbrun huacayatjej! Tre stoföl hittills! Kolans fölning tog ett tag, särskilt när vi väntade på efterbörden. Men till slut stod den lilla där och diade. Och då andades vi två alpackaägare ut! Allt hade gått som det skulle! Kachita? Ja, hon såg då inte ut att planera någon födsel i brådrasket...

På kvällen kom svågern med sin son M som vi ska vara barnvakter åt i några dagar, så det var kul att kunna visa upp en sprillans ny fölis för dem!

Molli finner sig tillrätta

 Mozzy ser till att matte inte sover för länge på morgonen.

 Molli gillar övervåningen.

 Ska jag våga gå ner? Eller ska du våga gå upp?

 Söta Molli.

 Någon där?

 Gos!

En kråka med tokstor brödbit.

Molli börjar bli lite mera hemmastadd nu. Hon har träffat alla de andra katterna och går nu fritt runt i hela huset med dem. På dagarna trycker hon oftast i något hörn, men på kvällarna kommer hon fram och vill gärna ha kel. Men hon har inte riktigt ro att hänge sig åt kelandet – hon håller alltid utkik efter de andra.

Alla missarna verkar ha en tyst "icke-angrepps-pakt". De har morrat och fräst lite åt varandra, men det har inte varit några slagsmål, och de tar lite omvägar om varandra, men låter sig egentligen inte hejdas av varandra. Det är väldigt tydligt att ingen av dem vill ha bråk. Och det är ju bra!

Semesterdagar med Molli

 Alpackaägare kan inte få för många grindar. (Till hanteringsfållorna).

 Måndag. Molli går själv fram och tar initiativ till kel!

 Mys-Molli.

 Måndag kväll. Molli äter! Yay!

 Molli undersöker environgerna.

 Man kan säga hej till matte också.

 Söta Molli.

 En nätram för att städa alpackaull på, funkar även bra som vägg mellan missar som inte känner varandra. Mozzi & Molli får koll på varandra.

 Mozzy ...

 ... är något mer avslappnad än Molli.

 Dags att göra rent hagarna, för "the mocking bird"...

 Slappt i sommarsolen.

 Fina fjuppan!

Fjupps in the morning.

 
En bra vecka att ha semester. Nu kan jag ha koll på om några alpackaföl är på gång, och vänja Molli försiktigt vid hennes nya hem. Hon blir mer och mer trygg med oss och har blivit väldigt kelig. Resten av huset och de andra katterna är lite läskiga, men hon blir mer och mer orädd! Hon är så otroligt mjuk och gosig, lilla Molli!

En ny familjemedlem

 Molli.

Bäst att rulla ihop sig i ett tryggt hörn.

Härom veckan fick jag en förfrågan på Messenger om vi skulle kunna tänka oss att ta över en katt. Det var uppfödaren till våra brittiska korthår, J, som hjälpte en familj omplacera en katt hon sålt till dem. En dotter i familjen hade blivit allergisk, så misse behövde ett nytt hem.

Bilden som skickades med förfrågan fick ju genast våra hjärtan på fall, så under veckan som gått bestämdes det att vi skulle få ta över missan.

Idag var hela familjen här tillsammans med uppfödaren J, och överlämnade katten. En cremefärgad brittisk korthår-honkatt som heter Molli. Tråkigt för dem att behöva lämna ifrån sig sin älskade katt, men de var glada att hon fick komma hit, där hon kan få bli utekatt så småningom, och det är lite trafik.

Stackars Molli tryckte i sin kattbur och ville inte alls ut. Sedan sprang hon ut och tänkte gömma sig bakom ett skåp, men kom inte in bakom, så hon rusade in i buren igen och såg olycklig ut. Vi lämnade henne ensam på rummet med stängd dörr, så hon skulle få chans att undersöka rummet i lugn och ro.

Under tiden gick vi alla ut till alpackorna. Och allas glädje var alla alpackorna framme hos dem, nära, nosade och kollade och var söta. Känns som det blev en positiv upplevelse för hela familjen trots deras, för dem, trista ärende. De två döttrarna på 11 & 15 år verkade nöjda med misses nya hem och var inte så ledsna som jag väntade mig. Men de var säkert mentalt väl förberedda och nöjda över var katten hamnat. Det var en mycket trevlig familj.

Vi fikade en stund, så sa familjen hej då till Molli och åkte hem. Själva försökte vi locka på Molli. Hon lät sig klias på huvudet men var väldigt passiv och lite "avstängd". Hon var väl alldeles förfärad, stackarn.

Föl nummer två!

 När man är nyfödd kommer hela flocken och säger "hej".

 Stor fjupp och liten fjupp.

 Alpackaslappt.

 Storfjuppan är förstås en vaken tjej!

 Ny.

 På benen!

 Flocken håller koll på nykomlingen.

 Duktiga Tauka med sitt förstfödda föl.

 Det är inte alltid så lätt att hitta till mjölkbaren...

 Killarna på "den mörka sidan".

 Tjo!

 "Puss"

 Lillfjuppan måste ha legat med lite inklämda öron. Vi tror de kommer att räta ut sig.

Småtjejerna!

 
Idag födde Taruka sitt föl! Det gick också bra, men tog mycket längre tid än det gjorde för Imilla, och vi satt vid köksbordet med kikare för att hålla koll på hur det gick. Alltid lite nervöst. Men snart nog var den lilla huacayatjejen uppe på benen och sörplade mjölk med högljudda smaskanden. Musik för en alpackaägares öron!

På kvällen var hon på fötter och full av spring i benen. Snart blir det bus med storfjuppan!