Det växer champinjoner i vår hage!
Quillur och Taruka gör konstiga miner
Qhichincha väntar på sin tur på favoritrullplatsen.
Systrar som slappar.
Spindel.
25 augusti: vår 12e bröllopsdag!
På onsdagen den 21 var grannens tös T här som vanligt och skötte deras hästar. Fick veta att grannen, hennes mor, hade besök av en islandshästentusiast, ML, som vi också känner. Så mamman med kompis kom hit samtidigt som T kom tillbaka från sin ridtur. ML fick träffa alpackorna och blev väldigt förtjust. Jag fick också hämta Saga, som jag skulle ta en promenad med, och visa upp henne. Trots att jag bara promenerat henne i 1 år, har hon ändå rätt bra muskulatur och är smal och smärt. Hon ser faktiskt väldigt fin ut och alla tre beundrade henne! Och det är ju alltid trevligt när ens häst blir beundrad!
Medan vi stod där och tjôtade dök en okänd bil upp. En kvinna med sin dotter frågade om de fick hälsa på alpackorna. Så jag lämnade över Saga till ML och visade alpackorna för besöket. När jag sedan sa att jag skulle ut och gå med hästen frågade kvinnan med barnet om de fick följa med. Och det fick de ju! Så jag tackade ML för att ha hållit Saga och sa hej, så gick vi på vår promenad. Alltid trevligt med sällskap. Visade sig att hon kände ridhusgrannen som vi mötte på vår promenad. Världen är liten! På tillbakavägen såg jag att en annan granne satt med en toksöt valp i knät, en slags korthårig Berner Sennen-variant, 9 veckor gammal och hur söt som helst!
På lördagen den 24 var det dags för Vägföreningens årliga kräftskiva. De senaste åren har den varit hos oss, men i år ville gärna ridhusgrannen hålla i den, och det fick de ju gärna göra. De satte upp föreningens partytält i sitt stora ridhus, och möblerade i det, så det blev mera ombonat och mysigt. Samtidigt kunde alla barnen leka ute i ridhuset utan att riskera att slå sig eller råka ut för bilar.
Det blev mycket stark och supersmarrig bål som välkomstdrink, så man blev alldeles virrig! Och det blev mycket trevligt snack och lite lekar. Vi började vid 17.30, så vi var lite trötta när vi lallade hem vid 01-snåret efter en trevlig fest...
Det är sällan man kan promenera hem från fester sedan man flyttade ut hit! Och det är sällan fullmånen (nästan) lyser ens väg hem så fint som den natten!
På söndagen var man således lite trött i kolan, men det rättades till när vi framåt kvällen skålade i champagne ute på verandan. Vi firade ju 12-årig bröllopsdag! Och jag tänker att jag behåller honom minst i 12 år till! Jag menar, han är snäll, han är rolig, han är snygg, han gillar katter, hästar alpackor (och mig!) och är totalt ointresserad av sport! Det kan ju inte finnas någon bättre i hela världen!?
På måndagen var en bekant här som läser till veterinär, så jag berättade allt jag vet om alpackor! Det är inte alla veterinärer som är så insatta, så ett sådant intresse vill man gärna uppmuntra!
På aftonen åkte jag in till sta'n för att träffa tre arbetskamrater sedan 1999, två av oss är ju numera gifta med arbetskamrater sedan den tiden. (jag, t ex...). Vi ses inte så ofta men det är alltid kul när det blir av! Så vi åt gott och drack gott vin på vackra Dorsia, hotell och restaurang med "extra allt", vackra mosaiker, orientinspirerade färgstarka textlilier, tigerstatyer och annat på gränsen till kitchsigt fast här blev det vackert och glamouröst! Lite behövligt nu när alla kör på den minimalistiska nordiska linjen med stål och rena träytor. Fint på sitt sätt, men lite kallt.
Igår var vi på kliniken och skodde om Saga. Hennes hålväggar är nu så utväxta att jag kan börja rida henne fullt ut! Så nu får vi träna upp henne lite försiktigt!
