Sommarkväll. Grillkväll.

Ronja är ett väldigt töjbart djur...

En liten serbisk aperitif.

Nygrillat!

Fullmåne.

Besök från Gävle

 

Nevön spelar spel på minipaden (t v) i alpackahagen medan svågern fotograferar.

Sawila och Quillur i svågerns kamerasikte.

Tamya mumsar!

Taruka och Quillur tar en paus i buset.

Grillkväll!

Maken.

Saga tappade en av sina skor i fredags, fastän den bara suttit på en vecka! Så det var bara att ringa kliniken på måndagsmorgonen och få en tid hos hovslagaren, lasta på pållan och eftersom lastning och körning gick så geschwint var vi på plats en god tid innan 13.00 då vi skulle få hjälp. Vi fick slinka före en annan "patient", men det gick ganska fort och snart var vi på väg hem igen.

På kvällen kom svågern med son. Svågern hade smarriga pizzor med som inmundigades på vår uteplats. Det blev en skön kväll.

Igår fick vi besök av två kompisar till min yngste nevö. De hade bett att få komma och hälsa på alpackorna, så de hade gjort sig allt omaket att ta sig kollektivt från Göteborg och hit. Något jox blev det med bussarna, så jag hämtade dem i Skepplanda. 5 minuter med bil, 40 minuter till fots... 

De var väldigt entusiastiska över alpackorna. Efteråt fikade vi på makens nybakade sockerkaka och en av killarna och makens unge nevö pratade fotboll med stor entusiasm! Vi andra var inte så engagerade... 

Killarna tog snart bussen tillbaka till Göteborg, och jag tog med Saga och svåger med son på dagens promenad. Lille nevön fick leda Saga längs vår uppfart på hemvägen, och gjorde det riktigt bra! Han hjälpte mig att borsta också. Men frågar man om han vill rida, så vågar han inte. Så då slipper han förstås. Men det är kul att han vill borsta Saga.

På kvällen grillade vi karrékotlett och mös på uteplatsen med lite rosé.

I förmiddags åkte svåger och nevö, och för första gången på två veckor har vi inga planer för de närmsta dagarna! Känns ovant!

Frustration!

 Bus!

 Mera bus.

 Hela flocken.

 Kakan!

 Snuttesött!

Saga och Mökkvi dricker ur samma kar samtidigt. Märkligt. Mökkvi brukar jaga bort Saga.

Sawila och Quillur.

Obduktionen av vårt föl visade att det föddes levande, men att fosterhinnan antagligen inte sprack som den skulle, så att fölet dog vid födseln eller strax efteråt. 

Så frustrerande att vi inte var där just då och kunde hjälpa fölet! 

Så frustrerande att vi och Qhichincha miste ett så vackert föl!

Så frustrerande att man inget kan göra!

Så frustrerande att man inte kan släppa det fastän det inget går att göra nu.

Vi väntade ju egentligen inte nedkomst förrän om några veckor, fast vi nog anat att det kunde bli tidigare. En alpackas dräktighetstid kan helt normalt variera mellan 320-380 dagar, så det är inte lätt att räkna ut någon exakt födelsedag precis...

Bortsett från det är det så frustrerande att A-kassan fortfarande krånglar. Jag får pengar nu, men bara om jag ljuger på kassakorten (det vet de om – det är de som tvingar mig till det när min verklighet ska anpassas efter deras stolliga regler) och än så länge får jag färre ersättningsdagar. Men jag ger mig inte. Dumhet måste på alla sätt bekämpas! De skyller sina beslut på regler uppsatta av riksdag och regering. Sunt förnuft verkar inte ha med saken att göra. Och det är i deras värld tydligen mänskligt omöjligt att hinna med att jobba i sin alpackaverksamhet en halvtimme per dag och samtidigt ha ett heltidsjobb.Så vet ni det!

The battle continues!

Jag är så trött på att vara frustrerad!

Men – när man är på det humöret kan man gå ut i alpackahagen och genast må bättre, när åringarna skuttar i gräset av ren glädje, och småfölen busar. Qhichincha tittar mindre och mindre efter sitt förlorade föl. Hon mumsar gräs och solbadar i nedförslut så hon har fullt upp att spralla sig upp på fötter igen. Eller så rullar hon sig på favoritplatsen på kullen i nya hagen.

Ett dödfött föl. :,(

 Otäcka hästflugor.

 Quillur och Taruka.

 Kolan.

 Husse och Taruka.

 Taruka hänger hellre med Sawila och Quillur än sin egen mamma nu.

Ny hage!

Idag lämnade jag syster och nevöer vid tåget i Älvängen. När jag satt hemma i soffan och skrev jobbansökningar kom maken in och sa att han hittat ett dött föl! Vi gick ut och där stod stackars Qhichincha, nyförlöst, och pep över sitt döda, vackra föl. Det var mörkt, mörkt grått, med vitt huvud och vita strumpor. Så jättefint föl! Maken hade försökt ruska liv i det och vatten hade kommit ut, så jag gissar att det var dödfött och att det var fostervatten som kom ut.

Vi lät fölet ligga där lite för att Qhichincha skulle få sörja. Kanske inte tillräckligt länge, för jag var rädd att något rovdjur skulle stjäla det. En gång försvann en moderkaka på en halvtimme! Vi var förstås mycket ledsna över vårt föl, men glada att Qhichincha verkade må fysiskt bra, och betade och åt kraft med god aptit. Men hela dagen gick hon med jämna mellanrum och pep och letade efter fölet.

Vi ringde veterinären och bad om en remiss till Eurofins i Skara, dit vi åkte och lämnade in fölet för obduktion. Så vi får veta vad som var fel. Det kan ju hända att det stryptes av navelsträngen, men då borde ju inte lungorna varit vattenfyllda. Maken fann ju fölet precis efter att efterbörden kommit.

Så det blev en lite sorgsen afton. Man vill ju trösta lilla Qhichincha, men kan inget göra. Men jag märkte att hennes dotter från förra året, Kakan, gick efter henne ibland, ropade och lockade och liksom försökte trösta henne, verkade det som. Så fint att se.

Vi släppte alpackorna i en ny hage, för att distrahera Qhichincha och för att vi ändå planerat göra det i dagarna. Alla åringarna och fölen hoppade och busade och det var härligt att se, medan de vuxna rullade sig och njöt av gräset.

Pilane – i härligt svalkande vind!

Ute på Tjörn blåser det bra och idag var det ca 5 grader svalare där, så vi körde iväg med syster och nevöer till Pilane!

Det är alltid trevligt att ströva omkring där, särskilt när man har lunch med sig i form av makens smarriga pannkakor där jag fyllt några med ost och skinka, och några med bara socker....

De slank snabbt ned där vi satt i den svala vinden högt uppe på en kulle med vacker utsikt.

Väl hemma dök alpackamannen upp tidigare än beräknat. Parucha och Kachita fick träffa sina dates igen, men idag var ingen av dem intresserad, så nu är de sannolikt dräktiga! Sawila fick träffa en suri-hingst och var genast med på noterna!

När han åkt fikade vi länge. Sedan promenerade vi Saga och skötte djuren. Och nevöerna fick gå en sväng med alpackorna!

Kvällen avslutades med fiskgratäng och chokladpudding på uteplatsen.

Syster och nevöer på visit!

Zolly bland gamla lastpallar.

Quillur!

Syster och nevöer träffar alpackorna.

Syster med nevöer kom hit på aftonen, efter att ha tillbringat timmar på Universeum. Så vi gick en runda så de fick se vår alpackaligghall som var under uppbyggnad när de var här sist, och så de fick träffa djuren. Sedan åt vi grillad karrékotlett med kraschade potatisar på uteplatsen. Med rosévin. Nice.

Alpackahäng

Tamya gillar tistelknoppar!

Det har ju varit en intensiv vecka, så stackars maken har ju knappt hunnit träffa Quillur, nu en dryg vecka gammal. Så på onsdagen, efter en god lunch på Broby Gästgiveri och kaffe hemma hos mor och far, åkte maken och jag hem och hängde i alpackahagen.

Quillur verkar ju vara helt utom fara nu, men jag märker att jag fortsatt är lite oroad över honom. Antagligen mest för att han ser så klen ut i sin platta suri-päls. Han blir ju inte så fluffig som de andra! Men han är full av energi!