Mickel på besök

Stilige Mökkvi

Flyende Mickel

Fundersamme Mickel

Idag fick Saga vilodag, så jag såg bara om henne, för sedan skulle vi se om det är så att Mökkvi flyttar över oss på sin högra sida ... Kameran redo att filma! Jag hoppade upp först och kände att han var stel. Det känns faktiskt som att hans högra sida är högre, eller kanske bara stelare, än den andra. Makens filmer av mig på hästen är inte tillräckligt tydliga för att se om jag sitter snett.

Så satt maken upp istället. Och han hamnar faktiskt ganska lätt snett. Han rättade till sig bra, men hamnade snett igen i svängarna. Det är nog så att Mökkvi "luras". Och maken trivs inte lika bra med att rida barbacka som jag, särskilt som Mökkvi har hoppat till och småbockat lite någon gång, så han är kanske lite spänd också.

Men det är bra att rida för varandra och filma -och rätta till fel. Vi båda pekar ut med fötterna alldeles väldigt. Men när maken rättade fötterna, föll hela sitsen på plats! Ja, jag skulle ju hålla "lektion". Men då fick maken syn på Mickel nere vid bäcken!

"Vår" räv kom upp på vår sida bäcken och lade sig där och tvättade sig. Kikade på oss. Jag gick sakta mot honom för att fota honom. Då slank han iväg men stannade på vår bäckövergång. Jag följde honom parallellt. Så tittade vi på på varandra ett tag, innan gick han iväg. Lustig räv.

När vi var färdiga med pållarna, åkte vi in till sta'n. Jag skulle lämna min dator på jobbet inför "den stora uppgraderingen", och stannade någon timma för att rensa vår server och göra lite andra förberedelser. Köpte stor laxfile på Domus Avenyn (ja, jag vet att det heter COOP någonting, men för mig är det Domus. Vad var det för fel på det namnet?) Sedan gick jag till systemet där det var exakt hur mycket folk som helst! Och väldigt utplockat i hyllorna! Så jag hittade inte det jag skulle ha, utan chansade på helt okända kort ... Jamän, lite vardags-edge! Och medan jag stod i kön, som faktiskt gick ganska fort, dök maken upp!

Så var det bara att göra lite ärenden till och åka hem och städa. Och göra Cheesecake. För vi ska ju ha gäster på nyårsafton ...

En solig och kall dag!

Mökkvi med den gyllene luggen

Finn fem fel. (svar nederst på sidan)

Fortsatt kallt - och då får man slå hål på isen, plocka bort flaken och fylla på med nytt vatten. Sååå kallt om handen!

Vi gick ut vid 13-snåret till pållarna. Då var det fortfarande 11 minusgrader, och Saga hade fortfarande frost i manen!

Mökkvi stå inne med täcke en timma innan "arbete", för att se om han blev mindre känslig. Fast han var mindre känslig redan när maken tog in honom! Nå, medan Mökkvi värmde upp sig i boxen red jag över bommar (cavaletti) och banor runt koner med Saga. Maken instruerade, rättade och filmade. Det är så bra att ta dessa små filmer! Så avslöjande! Jag tyckte ju att jag pekade framåt med tårna, men det gjorde jag uppenbarligen inte! Här kommer den skoningslösa sanningen. Voine, voine...

Efter min ritt arbetade maken lite med Mökkvi från marken. Travade åt båda håll. Mökkvi har svårt för vänster varv, och nu ska vi, efter ett tips på nätet, kolla om det beror på att han är stark på ena sidan och därmed flyttar sin ryttare åt ena sidan - så snedheten förstärks. Ett ypperligt test blir att filma om man rider barbacka. Det får vi göra i morgon!

Svar på finn fem fel. (där finns säkert fler ...)
1. Fötterna ska peka fram och inte åt sidan
2. Bommarna bakom hästen ligger inte med jämna mellanrum vilket betyder att hon kommit åt en av dem.
3. Jag har inte armarna intill mig.
4. Jag är inte riktigt rak i ryggen
5. Jag har lite dålig tygelkontakt med hästen.
Det är en hård värld ...

Hugars!

För att kunna läsa av termometern får man först skrapa av ett tjockt lager frost ... 16 minus! Brrrr!

Manen full av frost. Och Saga hade lite halm på magen - ett tecken på att hon legat i ligghallen. Sugna på frukost var de i alla fall!

Idag var det min tur att ha hästtjänst. Solen skulle precis börja gå upp över det frostiga landskapet. Kylan nöp i näsan. Skrapade frosten av termometern. 16 minusgrader! Till och med inne i stallet, där det brukar vara några grader varmare än ute, hade "Blandis" vatten fått ett islock som jag fick krossa. Vattenhon i hagen såg nästan bottenfrusen ut, men när jag krossat två tjocka islock så var vattnet ofruset under. Fyllde på och plockade ur isen, så det inte ska frysa ihop så lätt igen. Hugars vad kallt!

Satt sedan i telefonkö för att få hit en veterinär att vaccinera våra kusar. Det är hög tid. Men nu kommer han den 14e januari. Vi får banta Mökkvi till dess ... vill ju inte få bannor av veterinären igen. Fast det är inte så kul att dra ner på maten nu när det är så kallt.

Filmtajm ...

Saga & Mökkvi

Islock från svunnen vattenpöl

Häpp! En liten film med en riduppvisning på Saga med melodi av Coldplay.
Hoppas Coldplay inte blir arga (men det är ju ändå en av mina favvo-låtar!) ...
Tänk vad man kan göra i iMovie!

Maken var lagom sugen på ridning idag, eftersom Mökkvi var så känslig igår. Men han tog ut Mökkvi på en liten promenad, medan jag red Saga barbacka i paddocken. Hon skötte sig jättefint, men spanade emellanåt efter Mökkvi och gnäggade efter honom. Det känns väldigt lustigt att sitta på en häst som gnäggar. Hela hästen liksom skakar.

När maken kom tillbaka hoppade jag upp på Mökkvi lite. Han såg lite vresig ut, men verkade inte alls så känslig och arg som igår, bara lite stel. Kanske var det för att han slapp sadeln idag? För det gick bättre idag. Och i och med att jag red honom, blev jag makens hjältinna! Skönt att hjältedåden kan ske åt det hållet också någon gång!

K&N kom en vända och lyckades köra slut på bilbatteriet när K behövde lysa in i hagen ... Hoppsan! Men N startkablade till Forrrden och bilen gick genast igång! Tur vi var hemma ;-)

Använde iMovie på min dator för första gången för att redigera filmer maken tog på mig i paddocken. Bra att se hur man rider - och lärorikt. Ujujuj, så fötterna sticker ut ibland....

En gäst i ligghallen ...

Eftersom K ska flytta snart, och vi lånat och därmed smutsat ned hennes förnämliga reflextäcke, kände vi oss manade att tvätta detta. Maken hängde ut det på tork, på verandaräcket. I frysgrader... Så det såg väldigt lustigt ut när han sedan bar ned det till sadelkammaren för att torka ordentligt.

Här en liten film på Saga när jag försöker få henne att förstå att gott hö väntar i hörnet på paddocken. Hon får lite mera grönt än Mökkvi, för att få mera hull. Ha tålamod - filmen buffrar en stund - sedan kan du höra mig locka mesigt på min lilla Saga!

Idag hade jag hästtjänst. Och eftersom en tjej från Agria skulle komma kl 10.00 och kolla om vi hade "en bra hästmiljö", var det ingen vits att lägga sig igen. Mockade istället lite i ligghallen. Och se, medan jag stod där kom en liten varelse runt hörnet – en räv! Vi blev förvånade båda två, men han gick bara lugnt iväg. Till min förvåning såg den rakad ut på bakkroppen och halva svansen! Den måste varit rakad! För inga pälsparasiter kan ju äta så!

Måhända har den råkat ut för en trafikolycka och tagits om hand av veterinär, och sedan släppts igen. Det skulle förklara att han inte var så skygg också. Mickel är nu starkt misstänkt för en uppsliten soppåse på verandan för några dagar sedan ....

Agria-tjejen kom och godkände utan krusiduller vår hästmiljö! Beundrade vår stall. Våra hårdgjorda ytor runt ligghallen. Vårt vatten och våra boxdörrar. Vi snackade lite i snålblåsten, innan hon åkte och vi gick in. Vid 12.30 gick vi ut igen för att sköta pållarna.

Från huset hade vi sett en stor vråk sitta i hagen med ett byte. Snart flög den iväg, till förmån för skatorna. Vi gick dit och kollade. Då såg det ut som ett par små lungor låg där! Med luftstrupe! Ganska groteskt, blodrött, men ändå ganska rent. Egentligen inte äckligt! Luftröret var tjockt nog för mig att stoppa fingret i, om jag velat. Det ville jag inte. Vi kollade noga, att vi hade alla våra katter ... För lungorna var nog rätt lagom för en katt. Eller hare. Vi lät det ligga så länge, och några timmar senare när jag kollade, var det borta!

Snålblåsten höll i, så planen var att rida i ridhuset. Men Mökkvi var känslig igen och ville inte alls ha maken på ryggen! Hm, ska ta hit en veterinär för att vaccinera Saga snart. Då får de ta en kik på Mökkvi igen! Själv red jag en ny väg norr om N-rundan. Saga gick fram så duktigt överallt! Där var lite is och lera och Saga var lite nipprig, så jag vände rätt tidigt. Då ville hon springa hem och jag hade fullt sjå att lugna henne. Tvingade henne att stanna. Gå tre steg. Stanna igen. Hon lydde, men snart nog klev jag av och gick den sista nedförsbacken med mycket is. Jag hade inte tänkt på att brodda, men isen låg lite spridd, så det fanns isfria passager. Tur för oss!

På kvällen när maken gick ut och kvällsfodrade kusar, så kikade han in i ligghallen. Och där stod Mökkvi. Och den rakade räven! Hm, han verkar bli lite för hemmastadd här! Vi får nog börja jaga bort honom. Inte bra med vilda djur som blir tama ...

Men det bidrar till min teori att han blivit hanterad av människor. Rävar brukar ju vara ganska skygga ...

Skåne-jul

Stollar som stollar i soffan!

Varje jul är likadan. Nästan. Samling nere i Skåne. Gården i Göinge. När jag var liten bodde mormor och morfar där. Nu bor mina föräldrar där. Blott två jular i hela mitt liv, har inte firats där. En firades i Göteborg när Göinge-huset renoverades inför föräldrarnas flytt dit. En gång firade vi hos syrran uppe i Uppsala, när hennes pojkar var små och inte så lätta att resa med. Men annars. Varje år. Och det är så skönt! Aldrig behöver man fundera på hur man ska fira jul! Eller med vem. Numera följer alltid maken med också. Himla najs!

Så kommer man den 23e vid 16-snåret och får fika strax innan ett ymnigt julbord serveras vid 18-snåret, då mamsen alltid tror hon misslyckats med maten fastän det är hur gott som helst.

Julafton försöker man sova länge, tillreder lutfisken, kokar gröten (vilket syrran skötte i år), kikar lite på Kalle Anka, går på julbön och hör vacker sång, i år i den fina Emmislöv kyrka, varpå man åker hem, äter mängder med mat igen och sedan - är det äntligen dags för julklappar! Många klappar blir det. Många rim. Många stolliga rim. Många skratt...!

Juldagen äter man, tjôtar över kaffet efter maten, knör i soffan, går en promenad, fikar, spelar kinaschack, äter, knör i soffan ...

Vi har helt enket väldigt trevligt! I år åkte vi hem den 26e. K har tagit hand om hästarna hela julen, så man vill ju inte missbruka hennes goda vilja! Vi kom hem vid 19-snåret och såg att pållarna var välbortade och var väldigt mätta! Det går helt klart ingen nöd på dem. Men Mökkvi måste bantas nu. Jösses, vad rund han är!

Så röksanerade vi oss (jäpp- päronen röker. Första 22 åren av mitt liv var jag passiv rökare varmed jag utan problem kunde dra halsbloss när man skulle tuffa mig i skolan. I dag får jag svåra hostanfall om jag försöker samma sak) och såg på TV, med katterna i famnen. Myyys.

Manisk Måndag

Zolly hjälper till lite i stallet ...

Sista dagen innan julledigheten! Och jag var ikapp ganska bra på jobbet! Men det fanns inget utrymme att slappa denna dag! Var tidigt på jobbet och hade lite "tomteverkstad" med kollegan - skrev ut någon sida julklappsetikketter (med min handstil krävs nästan datorutskrivna rim om det ska finnas någon förhoppning om att någon (inkl jag själv) ska kunna läsa dem...) och julkort och skar till. En yrkesskada. Att göra dem själv ...

Så full rulle! Fredagens eDR gjorde jag nu i ordning "på riktigt" vilket tog de två timmar jag gissat att det skulle ta. Så var inte Kundén på plats! Men vi skickade en ZIP-fil med bilder och HTML-kod till henne - så får vi väl se om hon lyckas få ut det ändå ...

Jag hann precis färdigt med mina åtaganden, med lite hjälp av kollegorna, så att jag kunde gå kl 15.00! Mina mynt denna måndag, då maken var ledig, hade nämligen bara räckt för parkering till klockan 15.00. Efter 3 år har ju vårt parkeringstillstånd för miljöbil gått ut, och eftersom vi är utsocknes, får vi inget nytt! Det är ju egentligen helt rätt, tycker jag. Men det är surt att just vi ska behöva betala parkering! Vi är inte vana vid det! Och inte kan jag stå där jag brukade heller, om det inte ska bli svindyrt. Surt!

P-platsen på Heden har så stolliga betalmaskiner. Man kan bara betala med mynt och obskyra bensinkort! Inte mobil eller VISA-kort som nästan alla har! Tekniken finns ju ... Hm, konstigt att de ligger så efter.

Men jag slängde bara in mina saker, till en P-plats-sökande medtrafikants sorg, i bilen, och en kvart efter att förra P-biljetten gått ut, betalade jag en ny till 16.50, ity jag skulle göra julklappsinköp! Fort och effektivt! Eller - ja, så fort det nu kan gå i julträngseln den 22 december! Nordstan var ju sanslöst trång! Var kommer allt folk ifrån? Känner mig som en riktigt lantis! Men jag hittade det jag skulle och ilade till P-platsen. 17.10 styrde jag ut från P-platsen och for till Ale Ridsport nära Älvängen, för att hinna dit innan 18.00 och köpa makens julklapp. Jag hann! Hade varit lite orolig för logistiken. Men det gick!

Kvällen fylldes med klappinslagning, lätt packning och hästtillsyn - för dagen efter skulle vi ju resa till Skåne!