Frostmorgon.
Ronja.
Dags att stiga upp.
En nyttig kurs.
Tidigt, tidigt på tisdagsmorgonen gick vi upp. Maken gjorde mackor och kaffe och jag fodrade djuren, innan vi satte oss i bilen mot Staffanstorp. Maken körde först så jag kunde äta mackor och dricka välbehövligt kaffe. I Snapparp bytte vi, och det blev makens tur att äta.
Efter ca tre timmar var vi framme och träffade många alpackavänner som också skulle gå på Gård- och djurhälsans alpackakurs. Vår brittiska föreläsare var veterinär och hade arbetat massor med alpackor, både i USA och i England. Hon var otroligt kunnig och vi lärde oss massor!
Men som det lätt blir – i slutet av dagen var huvudet så fullt av information att inget mer fick plats.
Vid kvällen var det dags att åka hem igen. Det blåste hårt och regnade, kaskader av regn for från havet in över vägen, där den går alldeles intill havet. Jag höll stenhårt i ratten och följde baklyktorna på bilen framför, för vindrutetorkarna var uppenbarligen dåliga – trots full speed på dem, blev inte rutan klar. Vi tog en paus på MAX i Falkenberg och fortsatte hemåt.
Väl hemma efter vår långa dag och påfrestade hemresa gick jag upp för trappan och mot sovrummet för att hämta något, när jag plötsligt känner att jag trampar i något halt och medelst en lustiger volt i god slapstick-stil halkar handlöst bakåt och ned på golvet med en duns. Rakt ned i det hala kattkräkset något kattkräk försåtligt producerat precis ovan trappan. Djur! Turligt nog, gjorde det inte så ont när jag ramlade! Måste ha fallit på ett lyckosamt sätt. Idag har jag dock känt mig lite mörbultad...men jag hade ju verkligen kunnat slå mig betydligt värre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar