Storm!

 Lördagsmorgon med lite snö! Som smälte bort... :-(

 Saga. Det börjar blåsa i manen.

 Brudar i blåst. Men inga blåsta brudar.

 Vy på morgonen...

 "Har det slutat blåsa nu?"

 Fyra träd i en rotvälta... (fem, faktiskt. Ett litet längst till höger)

 Stor välta...

 ...stora träd.

 Grenverk...

...med knoppar. Är det asp, tro?

SMHI hade ju gått ut med en varning 2. Men det är ju inte alltid det bli så farligt. När vi skötte djuren efter lunch kände vi dock att det började blåsa upp ordentligt. Vid 20-snåret tog vi in hästarna, och då vrålade vindarna rätt rejält. Strömmen gick medan vi åt kvällsmaten framför TVn, och vi förberedde för mys med glögg framför brasan – en gammal fonduegryta med värmeljus skulle få duga för att värma glöggen. Men 15 minuter senare kom strömmen tillbaka! Så vi kunde värma glöggen på spisen, fick släcka ner själva och sedan mysa i soffan framför brasan. Det blåste ju rejält. Något stod och slog, men vi kollade flera gånger, och hittade inget löst hos oss.

Det var först vid midnatt när jag gick för att nattfodra hästarna, som jag passade på att med ficklampa kolla att vårt stora förvaringstält där vi lagrar hö och halm inte hade flugit bort. Det stod stadigt kvar. Men – plötsligt var där en jättestor buske! Eller vänta – det var grenverket i kronan på ett nedfallet träd! Turligt nog ca 4 m från tältet, och med grenverket stickande ut bara en liten, liten bit över vägen, så man kan passera med bil utan att repas. Sicken tur! Och sicken tur att vi fick behålla strömmen, för det fick inte den bortre isis-grannen.

Idag inspekterade vi förödelsen. Men bortsett från trädet hade bara en alpackagrind fallit, skottkärran vält och locket på vår postlåda hade flugit av! Jag kunde fästa det igen sedan, med en ståltråd!

Så dagen gick sin gilla gång. Alpackorna fick sina AD-vitaminsprutor av maken, som nu är flink på att ge sprutor. Trädet? Svågern ska kolla med en kunnig bekant om hur vi kan gå vidare.

(OBS – glöm inte att man kan se bilderna i större format, om man klickar på dem!)