Mozz bryr sig som tur är inte om nyårsraketer.
Grannen visar hur man öppnar ett ostron...
... och maken provar på.
Grannarna, ostronet och musslorna!
Gott nytt år!
Fyrverkeri på lagom avstånd.
Alpackorna nattmatas.
Nyårsbrunch: makens nybakta scones! Mums!
En dag som denna sköter man om sina djur. Men inte mer.
Missarna samsas i soffan.
I år bjöd vi in isis-grannarna till nyårssupé, väl medvetna om att de, liksom vi, behövde vara hemma vid 12-slaget för att se om sina djur. Grannens hund är jätterädd för smällarna, och några av hästarna blir lite hispiga. Turligt nog är varken våra katter eller alpackor rädda för fyrverkerier. Hästarna kan vara lite oroliga, men får de stå inne är de tämligen coola.
Klockan 18 kom de, med lite gåvor! Bl a med ostron och smarriga chili/vitlöksmarinerade musslor! Vi hade ju aldrig ätit ostron förut! Vi var ju lite nervösa att vi inte riktigt skulle klara av det... Efter att ha provat att öppna ostronen, med framgång, var det sålunda dags för en förrätt före förrätten. Vi slurpade i oss dem. Mitt ostron var lite stort, så jag behövde tugga det. Det smakar ju mest hav: saltvatten och tång, så smaken har jag inga problem med. Konsistensen är ju dock lite slemmig... Det tog ett tag att tugga sönder ostronet och lite läbbigt var det. På det hela taget dock helt OK och väldigt kul att ha provat! Men de chili/vitlöksmarinerade musslorna föll mig mera på läppen....
Sedan åt vi vår planerade 3-rätters med LCHF-stuk eftersom grannen äter LCHF. Det blev fusk-carpaccio (Breasola med parmesan, rucola och liten dressing på olja och balsamvinäger), laxfiléer fyllda med finhackade kronärtskocksbottnar, västerbottenost och crème fraîche (och pressad potatis för oss icke-LCHFare) och till efterrätt en pannacotta med romdoftande äppelbitar. Och bubbel! Och vin! Och massa trevligt babbel!
Vid 22.30 tog de sig hem till sina djur och maken och jag fortsatte på vinet själva. Trevligt det med.
Vid midnatt skålade vi således med varandra i stallet, och gick sedan en kort vända för att titta på fyrverkerieftersläntrarna - våra djur var så pass lugna att vi kunde gå iväg!
Morgonen efter – var lite trött. Maken bakade scones! Och sedan gjorde man bara det absolut nödvändigaste resten av dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar