Och äntligen levererade Sawila!

Maken hittade en liten smutsig "fjuppis" i stallet i morse!

Qhichincha. Är hon dräktig, eller?

Sawila med sin blyge pojk.

Andra busar som vanligt.

Särskilt när man släpps in i lilla hagen med extra gott gräs!

Close-up på nykomlingen. Med rosa nos.

Inte längre minsta cameliden i socknen.

Maken, Tamya och jag häpnar över livets mirakel!

Stilton.

Grannarnas dotter har en söt vallhund, som gärna ville valla Zolly som tog skydd under bilen. Zolly var inte med på noterna. Och han vågade inte försöka övertala henne. Han är en mycket snäll och försiktig hund. Utom när han vill pussa mig, förstås...

Kvällssol.

Grannens pållar vrålstirrade på marken utanför sin grind. Jag trodde det var en orm, eftersom unga blonda Hrisla skuttade till lite. Men det var bara Stilton!

Innan maken skulle sätta sig i bilen och åka till jobbet, tittade han in till alpackorna. Och där låg ett nytt föl! Sawila hade äntligen levererat! Så småningom reste han sig med stod mest och hängde i hörnet inne i stallet, så maken lyfte ut honom och Sawila kom med – och det såg ut som att han fick börja dia.

Maken åkte till jobbet, när jag märkte att Sawila allt som oftast förvägrade honom di. Hennes juver var inte alls spänt, så hon verkade knappt ha någon mjölk. Så jag masserade med varm handduk och gav oxytocin, det brukar ju hjälpa. På kvällen kändes juvret stint, och den lille fick dia allt oftare. Jag lyckades t o m mjölka henne lite! Då är väl all bra? Eller?