Filmfestival!

 Ralph Fiennes höll tacktal när han mottog The Dragon Award.

Sally Phillips intervjuas om den söta förfilmen.
Uppe på scen står också deltagarna i öppningsfilmen "Något måste gå sönder".

Lördag: fika mellan filmerna. Makens mastodontmuffin till vänster. Mitt minimala fika till höger... (fast jag valde ju faktiskt själv).

Filmfestivalen började som vanligt (för oss) med invigningsfilm på Draken. Den föregås förstås alltid av lite prisutdelningar och tal av kulturministern och lite annat folk. Roligast var förstås att Ralph Fiennes var där och mottog en Dragon Award. Han ÄR ju en duktig skådis och regissör. Kul att se en riktigt riktig kändis! Och vi fick lära oss att namnet uttalas som "safe vines", vilket borde bli "Räjf Fajns". Så nu vet ni det! Han höll ett ödmjukt och kort tacktal.

De intervjuade också Sally Phillips (som gjort t ex Smack the pony) som hade huvudrollen i förfilmen, där hon hela tiden hade ett litet, litet lokalt regnväder över sig. Så datorn på kontoret kortslöt sig, och maten på restaurangen blev full av regnvatten.

Huvudfilmen "Något måste gå sönder" var vacker med övertygande skådisar, men jag gillade inte några förnedrande sexscener som var väl explicita om än vackert filmade. Fast jag gillar inte att se film där folk förnedras (eller låter sig förnedras, som här) över huvud taget.

Efter filmen blev det god mat och ett glas vin i rummet intill biosalongen. Mycket praktiskt, för då slapp man ta sig någonstans, eller åka med de jobbiga bussarna som alltid tog en till Trä'gårn förr.

Vi träffade en av makens kompisar och hans tjej, som vi brukar, en gång om året, på Filmfestivalfesten. Det var trevligt. De är hejdlösa fans till Sally Phillips från Smack the Pony, så när hon nu var där på festen, passade de på att betyga henne sin vördnad. Eller som de själva sa – de var pinsamma fans! Fast det är nog kul för henne att ha fans här i Sverige!

Så småningom fick vi köra hem och sköta djuren.

På lördagen åkte vi till Trollhättan och hämtade Camelia på förmiddagen, sedan blev det en ridtur och djurskötsel innan vi åkte in till stan för att se på film. På biografen "Möllan". Den hade vi inte hört talas om innan, men maken sa att han hade läst "på Folkets hus" vid beskrivningen. Så vi var på Folkets Hus en kvart innan filmen började. De har byggt om där, så vi tänkte att de kanske döpt om bion där, eller kanske öppnat en salong till. Men när vi kom dit var där märkvärdigt tomt, och inga skyltar till "Möllan". Vi frågade tjejen i kassan och hon sa att Möllan, det var på Folkets Hus I MÖLNDAL! Det fanns ju inte en chans att hinna dit! Så hon hjälpte oss byta biljetter till en annan film som gick på Biopalatset, och maken och jag traskade dit med raska steg. Och hann ganska precis!

Det var ju ingen film vi tänkt se, en spansk, lite långsam och ganska dokumentär film, men fin och med varmt målade porträtt av människorna som skildrades. Men jag höll på att somna ett tag...

Efter filmen åt vi thaimat, och tog en fika på Condecco, innan det var dags för en isländsk komedi på Bio Capitol. Den var kul och hialös om ett bröllop som inte alls gick som det var tänkt med alla bröllopsgästerna på en buss vilse bland alla vita kyrkor med röda tegeltak ute på vischan på Island.

På söndagen var det dags för en indisk Bollywood-film. På Möllan! Som vi nu visste låg i Mölndal, så vi åkte dit och kom dit, bara för att få veta att filmen utgått och ersatts av en norsk film! Verkar vara ett tema denna Filmfestival, att vi inte riktigt lyckas få se det vi valt...

Den norska ersättningsfilmen Victoria var vacker, om kärlek över klassgränser, med vackra miljöer och kläder: Bill Skarsgård var med, och många andra bra skådisar. Så färgstark, bullrig, indisk Bollywood-film blev istället en ljus stillsamt vacker film i nordiskt vacker sommar (mestadels). Men den var bra.