Slitsamma dagar med många guldkorn

 Missar som vill in.

 Lördag. Maken dammsugar stallet.

 Stilton sliter inte ut sig direkt.

Uteritt genomförd.

Taruka är en duktig tjej – lugn ändå fast det är första gången med grimma på!

Quillur är en duktig kille – lugn ändå fast det är första gången med grimma på!

Maken och Kolan på promenix.

Regnväder på gång.

Tidigt på lördagsmorgonen åkte vi på ridlektion i Sålanda. Jösses vad vi fick jobba! Både maken, jag och våra pållar! Men vi nådde resultat. Jag fick Saga att fatta galopp flera gånger i paddocken, och det brukar inte funka. Fick också till en fin tölt till slut. Så jag var nöjd. Svettig. Och väldigt, väldigt trött i musklerna. Och det redan INNAN lunch...

Efter lunch städade maken stallet. Gammal bädd togs ut, golv och väggar dammsugades, skrubbades och torkades rena.

Under tiden grävde jag små kanaler för att leda bort vatten som gärna samlar sig i paddocken och på andra ställen. Det tog på ryggen kan jag säga, så jag slutade när det började kännas för jobbigt. Vill ju inte ha ryggskott! Istället skötte jag alpackorna och plockade ned 240 kg halm från tältet med vår kärra som kan ta 3 balar åt gången. Det tog på krafterna, så något grinig och med värkande kropp gick jag in en stund och stärkte mig med en stunds vila, lite jordnötter, en huvudvärkstablett samt masserade rygg och ryggslut med Voltaren-gel. Så efter ett tag repade jag mig, och kunde gå ut igen och rengöra hästhovar inför kvällens avstängning av den lite blöta hagen – om natten får de nu hålla till godo med paddocken, för att skydda hovarna. Maken var då klar med allt skölj så medan han dammsugade upp vattnet i stallet, gjorde jag i ordning ligghallen med fin ny bädd!

Vi hade ju hållit på sedan 8.00 på morgonen då vi gick ut för att lasta hästar, till 19 på kvällen då allt städ och ligghall var klart, och under tiden hade vi bara 2 timmars lunch och en kort fikapaus. Min kropp var sååå trött! Voltaren-gelen var min räddare!

Då var det vilsammare på söndagen när vi åkte in till Cafe Ritazza på Centralen och blev bjudna på goe-kaffe av kompisen, som vunnit en väldig massa koppar kaffe där i en utlottning. Men hans vinst var bara giltig någon månad till, så han samlade en massa kompisar där, och vi hade storfika på ca 18 personer! Så trevligt! Medan vi satt där såg vi att kravallstaket sattes upp vid en perrong och en massa tonårstjejer samlades. Var det en kändis på gång? Jodå, så småningom jublade flickorna, trängseln var stor och vi anade två kepsar tillhörande en halva av popgruppen The Fooo, som tydligen nyligen blivit tok-populära över internet. Tur en del av kompisarna hade barnen med sig, som naturligtvis hade koll på detta! Vi vuxna hade ingen aaaning!

Efter fikat blev det shopping spree på hästtillbehörsaffärer och IKEA där det blev akut angeläget med lunch. IKEA är bra på att ta hand om barnen åt kunderna. Men kunde inte restaurangen ha en barnfri del? För hur det nu är så låter de ALLTID och MYCKET, vare sig de är glada eller ledsna. Och volymen inne på IKEAs matsal är hög nog ändå. 

Idag red vi klätterrundan i strålande sol! När jag skulle hämta Saga fick hon ett busanfall och galopperade iväg, sparkade bakut och lekte rodeohäst. Men jag fick snart fatt i henne och vi red ut. Först var hon lite nipprig, men fokuserade sedan på ridstigen och gick på bra. Verkade så pigg idag! kanske var det blåsten, kanske det kalla vädret. Men idag var hon inte all seg. Vi avrundade med en galopp uppför backen och Saga satte iväg som ett spjut. Jösses vad snabb hon är! Men det är inga problem att få stopp på henne, så ovanför backen klev vi av, som belöning till pållarna, och gick hem med dem.

Efter lunch skötte vi djuren och passade på att gå promenad med Kolan och Kakan. Vi gick bort mot vägskälet där grannens Berner Sennen-valp kom springande. Alpackorna var för spännande för att han skulle lyssna på matte. Och alpackorna blev rädda, de har stark instinkt att försöka undkomma rovdjur som hundar. Men vi lyckades hålla dem och valpen försökte aldrig skada dem. Vi var lite oroliga att alpackorna sa bli rädda att promenera framöver. Men så tänker jag att det kanske är en bra miljöträning. Hunden skadade dem inte, lärde de ju sig. Och de lärde sig också att de läskiga bilarna som försiktigt passerade inte heller skadade dem. Miljöträning. Fast den hade kunnat vara lite lugnare. Vi gick upp på vår fikakulle med dem sedan och mutade dem med godis, så det är nog ingen fara.