Ett dödfött föl. :,(

 Otäcka hästflugor.

 Quillur och Taruka.

 Kolan.

 Husse och Taruka.

 Taruka hänger hellre med Sawila och Quillur än sin egen mamma nu.

Ny hage!

Idag lämnade jag syster och nevöer vid tåget i Älvängen. När jag satt hemma i soffan och skrev jobbansökningar kom maken in och sa att han hittat ett dött föl! Vi gick ut och där stod stackars Qhichincha, nyförlöst, och pep över sitt döda, vackra föl. Det var mörkt, mörkt grått, med vitt huvud och vita strumpor. Så jättefint föl! Maken hade försökt ruska liv i det och vatten hade kommit ut, så jag gissar att det var dödfött och att det var fostervatten som kom ut.

Vi lät fölet ligga där lite för att Qhichincha skulle få sörja. Kanske inte tillräckligt länge, för jag var rädd att något rovdjur skulle stjäla det. En gång försvann en moderkaka på en halvtimme! Vi var förstås mycket ledsna över vårt föl, men glada att Qhichincha verkade må fysiskt bra, och betade och åt kraft med god aptit. Men hela dagen gick hon med jämna mellanrum och pep och letade efter fölet.

Vi ringde veterinären och bad om en remiss till Eurofins i Skara, dit vi åkte och lämnade in fölet för obduktion. Så vi får veta vad som var fel. Det kan ju hända att det stryptes av navelsträngen, men då borde ju inte lungorna varit vattenfyllda. Maken fann ju fölet precis efter att efterbörden kommit.

Så det blev en lite sorgsen afton. Man vill ju trösta lilla Qhichincha, men kan inget göra. Men jag märkte att hennes dotter från förra året, Kakan, gick efter henne ibland, ropade och lockade och liksom försökte trösta henne, verkade det som. Så fint att se.

Vi släppte alpackorna i en ny hage, för att distrahera Qhichincha och för att vi ändå planerat göra det i dagarna. Alla åringarna och fölen hoppade och busade och det var härligt att se, medan de vuxna rullade sig och njöt av gräset.