Lights in Alingsås

Känns fint att den lilla statyn blivit lite påklädd.

Vackert "kristallregn".

Snart är det Halloween!

Tyvärr funkade inte belysningen av denna installation. Så när vi tog foto med blixt, blev faktiskt fotona bättre än verkligheten. Det sker ju mera sällan...

Pumphuset.

Belysta träd.

Våra guider, Kaneli-kompisen och vi! 

De hade inte setts sedan ca 1989, Kanelikompisen och E, då vi jobbade tillsammans alla tre! Jag mötte E på en bokrelease för något år sedan eller två, eftersom det var vår gemensamma kompis som gav ut boken. Det är alltid lika kul när man träffar gamla kamrater och det är som att man aldrig varit ifrån varandra. Fast det gått åratal emellan! 

Eftersom det var lite för ljust när vi möttes 17.30, fick vi en snabb guidad tur av vår kompis E och hennes kille, varpå vi gick och fikade på en innergård med infravärme och gott fika. Det är inte var dag man kan fika ute i oktober!

När vi var färdigfikade hade mörkret sänkt sig, så vi promenerade den ca 2.5 km långa sträckan för att se på installationerna för Lights in Alingsås. En del var fräcka och alla var fina om än kanske inte jättespektakulära. Men det var trevligt att promenera där och babbla, i goda vänners och en glad hunds sällskap, med lite vackra ljussättningar runt sig, överträffade bara av halvmånen och en stilig Orionid som jag såg passera över himlen, så snabbt att jag inte hann visa den för de andra.

Vi körde sedan hem i den annalkande dimman som får världen att se overklig och magisk ut. Väl hemma hann vi bara kika på stjärnhimlen kort innan vi nattade hästarna. När vi var klara med dem och hade tid för stjärnhimlen och för att spana efter Orioniderna, så hade det mulnat till! Dooh!