Mord!

Mörka moln i antågande.

 Imilla sover sött i solen.

 Konstapel Päronbrandt förhör gästerna.

 Förrätt.

Ett tillkännagivande.

Jag skålade med konstapeln och försökte sedan pressa honom på pengar eftersom han bevisligen drack alkohol när han var i tjänst. Men han lät sig inte utpressas. Synd, för annars hade jag nog vunnit deltävlingen "tjänat mest pengar". Nu blev jag bara tvåa.

Vi var ca 16 personer som bara hade börjat middagen i det enskilda rummet på Eggers, när vår värdinna och min make plötsligt segnade ned på golvet! Mordmiddagen, min julklapp till maken, hade just börjat! Men – skulle inte maken få vara med?

Han reinkarnerades snabbt som konstapel med uppgift att ta reda på vem mördaren var. Ja, det var allas vår uppgift. Vi gäster hade fått tilldelat oss olika karaktärer. Och mellan rätterna i vår tvårätters middag med kaffe, så fick vi mingla för att luska ut vem mördaren var, och för att tjäna monopol-pengar på galopphästar, droger och utpressning!

Maten var god och vinet med. Men lite lustigt är det att träffa en massa människor och bara lära känna dem som deras alias. Min karaktär skulle vara en paparazzi som smygtog bilder på kändisar, så jag kunde inte göra så mycket av min karaktär – jag skulle ju synas så lite som möjligt! En kvinna skulle vara partybrud, och hon gjorde sin roll så övertygande att jag trodde att hon var en inhyrd skådis! Men hon var bara gäst, precis som vi!

Summan av kardemumman var att det var rätt kul. Men lösningen var lite för lätt (så jag valde "fel" mördare för jag tänkte att det inte kunde vara så lätt) och jag hade gärna fått en karaktär som man kunde göra något av. Och jag hade helst sett en upplösning à la Agatha Christie (och de flesta deckare) där alla anklagas för alla har en anledning att vara mördaren. Nu var det bara en som hade en tydlig anledning. Det var kul att prova på  i alla fall!