Stackars maken hade känt sig hängig hela helgen och stannade hemma med en förkylning både måndag & tisdag. Men på onsdagen tog han sig till jobbet, fortfarande "luddig", som han sa, i kolan. Själv oroade jag mig för att jag också skulle bli krasslig, lagom till kommande helgs alpackakurs! Det fick inte ske!
När jag för någon dryg månad sedan efterlyste djurvakt inför kurshelgen, anmälde sig en arbetskamrat genast som frivillig! Så på onsdagen hängde hon med hem från jobbet och fick instruktioner. Vi avrundade med en måltid innan vi körde henne till bussen i Älvängen.
På torsdagen firade vi makens födelsedag! Med breasola-carpaccio, fisk & potatisknyten i ugn samt princesstårtebakelser. I födelsedagspresent fick han en – kamelridning! Så den 20 maj ska han och jag rida kamel på Orust!
Han är lite orolig att alpackor är en inkörsport till tyngre camelider ... men än så länge vill jag inte byta Saga mot en kamel. Lite nervös är jag – har hört att man kan bli åksjuk av kamelridning...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag red på dromedar i öknen i Australien (kort turisttur anordnad av vandrarhemmet). Jag har inget minne av att jag kände mig åksjuk, men har för mig att det kändes som om jag skulle trilla av hela tiden, trots att vi hade stadiga sadlar. Det kändes bättre när jag vågade slappna av. /Vev
Hehe, själva ridandet borde jag väl klara av – fast de är ju lite större än islandshästar... Fast jag överlevde barbacka på en elefanthals i Thailand en gång. Uh, det var läskigt när den fladdrade med sina stora öron, som jag hade benen mot.
Skicka en kommentar