På söndagsmorgonen låg två stolpar avbrutna och en uppdragen i fodringshagen. Och tråden låg nere. Ingen häst hade rymt dock. Men hade de försökt? Eller har någon älg ställt till det?
Saga och Zolly.
Man KAN samsas intill varandra om man vill vara i alapckastallet med husse och matte men inte för nära själva alpackorna. Men det är knappt.
Maken snusar en blondin i nacken.
De rödhåriga chilenskorna.
3 sötisar.
Bus med "Bolly".
Stängsling!
På lördagen började vi sätta upp alpackastängsel runt hela yttre stängslet på hitsidan bäcken. Tanken är att göra flera fållor som alpackorna sedan får beta av lite, innan hästarna får gå på.
För att komma åt att göra detta, tog jag bort undre grinden i utgången mot sommarhagen på andra sidan bäcken. Saga kom och snokade, och se – hon hittade lite grönt gräs om hon sträckte sig lååångt ut under grinden, och vips, så lyckades hon få loss den övre grinden och smita in i sommarhagen! Mökkvi var inte sen att hänga efter, så det fanns ingen chans att fösa tillbaka dem själv. Maken höll på att slå i stolparna ordentligt hela vägen runt, så när han kom tillbaka tog vi in hästarna i hagen igen och satte dit båda grindarna noooga!
Jag vet inte om det var längtan efter grönskan på andra sidan stängslet som fick pållarna att dra ner stolpar och tråd i fodringshagen under natten till söndagen. Turligt nog hade de inte rymt, och såg helt oskadda ut. Och oskyldiga. Men det blev till att laga stängslet där, innan vi fortsatte på alpackastaketet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar