Infernalisk influensa och en tur till Skåne!

Minihästar!

Fina alpackakillar.

Söt och nyfiken get.

Glada grisar.

Älgar

Älgtjuren gillade inte....

... att hans "trolovade" var så positiv till människor.

 

Toksöt packa!

Hemfärd.

 

Kakan & Co i snöfall.

Snö!
 

Här var'e glatt!....

 
Det började redan på måndagen. Jag satt på jobbet och liksom småharklade mig hela tiden. På kvällen var jag hängig, men inbillade mig att jag var frisk och kry på morgonen efter. Det var jag inte. Vid 11-snåret på jobbet insåg jag att jag inte skulle orka mer. Hela kroppen var tung och matt, huvudet värkte och kändes tjockt och allt var fel. SÄrskilt när man förväntades delta i ett trist möte. Det skulle bara inte gå! Så jag gick hem och toksov! I nästan ett dygn! (Med små uppehåll). Vaknade sedan med magont och huvudvärk, men insåg att det ju var för att jag inte hade hunnit äta!

Aptiten var det förstås inte mycket bevänt med. Det är ytterst sällan jag är så sjuk att jag tappar matlusten! Men två dagar fick jag verkligen tvinga mig att äta. Sedan blev jag lite bättre. Jag var sjukskriven resten av veckan och på fredagen tänkte jag att "nu är jag frisk". Fast med en stygg hosta! 

På lördagen åkte jag på årsmöte i "min" alpackaförening. Vi var nere i Skåne på en gård med alpackor, kor, getter, Linderödsgrisar mm, och en ÄLGPARK! En ung älg var extremt nyfiken och ville nosa på os genom stängslet. Det tyckte inte hennes "kille" om, så han försökte mota bort henne ibland. Som om han ville säga att vi människor inte var att lita på. Fascinerande djur älgar! Och ståtliga. Det var väldigt trevligt på det hela taget, men jag var sååå trött och hostade illa. Jag smittade säkert ingen, men lät ju inte särskilt fräsch...

På kvällen åkte jag en timmes färd till mina föräldrar och blev bortskämd med mat och slappande till jag åkte hem på söndagen. Fortfarande ganska matt. 

Vädret är jobbigt. Det snöar, Det gloppar. Det töar. Det fryser. Det snöar. Det gloppar...