Ullutställning i dagarna tre!

Kolan med sin lille kille. Och hans lekkamrat!

Fällar på plats!

Sponsorbordet i partytältet.

Många satt och spann.

Och någon sålde lite prylar.

Våra fällar.

Efter bedömningen. Alla kollar på fällar.

 

Kompisen tog detta foto av nästan alla oss som var med!

Ullprovskoll innan kvällens middag.

Förberedelserna hade pågått länge. Med telefonmöten mellan oss tre som höll i arrangemanget där de skötte sponsorjakt, rosettbeställningar, domarbokning, ekonomiplanering, rumsbokning på det B&B jag rekommenderat etc, och jag stod för lokaler och mathållning. På sista dagen för anmälan för att delta med ull-fällar, fanns på morgonen bara några enstaka anmälda. Nervositet! Dyr domare var ju redan bokad! Men under dagen ramlade det in fler och på kvällen fanns drygt 60 fällar anmälda! Puh! Och nu kom då äntligen dagarna då själva ullutställningen skulle ske, och vi skulle upptäcka om vi tänkt på allt... 

Min kompis Frodo hade anmält sig som frivillig att vara domarassistent, tillsammans med LE. Så på fredagens förmiddag kom Frodo och min medarrangör LJ, maken och jag till församlingshemmet som vi hyrt för hela helgen. Vi plockade upp kartonger att lägga fällarna i, packade upp alla insända fällar och efter lunch på caféet intill, fick jag åka iväg och hämta några senkomna ulllådor på Schenker i Bäckebol. Med trasig AC i bilen en het dag.... Det var SÅ varmt!

Väl tillbaka hade de andra kommit så pass långt att LJ, maken och jag inte längre fick hjälpa till med förberedelserna, eftersom vi själva skulle ställa ut. Det var mycket jobb för dem som var kvar, och på kvällen kom vår internationella domare A och anvisade lite hur det vore bäst att ställa upp allt. Så det blev en väldigt lång dag för dem, för det var drygt 60 fällar!

När de äntligen var klara och vi var tokhungriga hämtade vi mat på Mr Johansson och glupade i oss, drack rosé och hade en väldigt trevlig kväll efter en arbetsam dag.

På lördagen åkte domaren och assistenterna till församlingshemmet för själva bedömningen som verkligen tog hela dagen! Själva hade vi många vänner från alpackaföreningen här som satt framför huset och spann medan vårt Öppna Hus pågick från 10-15. Det kom inte så mycket folk .... Men vi hade mest "annonserat" på Facebook bland alpackaintresserade. Det kom kanske drygt 50 personer, men väldigt spritt över timmarna och de flesta ville mest titta på alpackor, så försäljning av korv och bröd gick trögt och antagligen de andras försäljning också. Sponsorer var här från spinneri och försäkringsbolag och de fick väl tyvärr lite lite att göra. Men vi lär oss att annonsera mera nästa gång. Samtidigt kunde man ju inte veta hur många som skulle komma – vi hade ju inte kunnat ta emot hur många bilar som helst!

Vid 15-snåret hade de flesta besökare åkt, medan fler medlemmar i vår förening dykt upp, och vi preparerade oss för tillkännagivandet av vinnaren uppe på församlingshemmet. Så vi klädde upp oss, åkte dit, fick veta vilka som vann de finaste priserna, och sedan gå och titta på fällarna och läsa domarens bedömningar och kommentarer. Alltid lika intressant! Så många fina ullar! Tyvärr fick våra bara 2:a-priser.

Vi blev kvar lite längre än beräknat, men det var inga problem att äta lite senare på gästgiveriet, där vi fick oss en god buffé i lite rustik miljö. Efter maten åkte alla till oss och vi satte oss ute framför huset, drack rosé och pladdrade halva natten... Även norrmannen som rest hemifrån vid 4-snåret samma morgon!

På söndagen höll vår domare ett seminarium om genetik mm. Intressant, men jag får tillstå att jag var lite trött. Vi åt gemensam lunch, pladdrade, och lyssnade lite mer på domarens föreläsning innan det var dags att avsluta.

Alla plockade med sig sina fällar, bord och stolar ställdes i ordning och folk droppade av en efter en, efter avskedskramar och tack. Många hade långt att köra och till slut var bara maken och jag kvar. Det sista tar alltid längst tid på något vis och vi var ju tämligen trötta! Och det var en hel del mat kvar på de cateringfat jag hade beställt, trots att alla ätit ordentligt! Men till slut kunde vi lämna en väl städad lokal med alla möbler vi flyttat runt åter på rätt plats. Vi hade ju varit lite nervösa för hur det skulle gå, med all planering, mat och allt. Men allt hade klaffat tämligen bra!