Årets förstfödda.
Qhichincha och hennes nyfödda dotter.
Kakan fick en liten mörk suri-kille.
Kakan och småkakan....
En sådan fin kille!
Qhichinchas dotter hade buskiga ögonbryn.
Det ser mörkt ut.
I onsdags fick Qhichincha sitt föl, en liten huacaya-tjej med buskiga ögonbryn. Allt såg ut att ha gått bra. Och igår föddes Kakans föl, en svartbrun liten surikille med mycket spring i benen. Men samma kväll märkte vi att Qhichinchas föl andades häftigt. Hon hade faktiskt varit lite passiv från början – inte följt mamma på samma sätt som de andra fölen följer sina mammor. Legat ensam ute i regn, fast flocken gick in. Vi ringde veterinär som började behandla mot lunginflammation, men idag dog den lilla. Vi är ledsna förstås, men det som skär mest i hjärtat är Qhichinchas gny efter sitt förlorade föl. Och när hon fick hon syn på ett av de andra fölen och för ett kort ögonblick trodde hon att det var hennes – jag kunde riktigt se besvikelsen när hon nosade på fölet och insåg att det var fel föl. Stackars Qhichincha – hon vill så gärna ha en liten unge!
Kakans fina lilla suri-son har dock fullt med energi. Hans födsel kom lite i skymundan när Qhichinchas föl mådde dåligt och dog. Men han är underbar att se, och en tröst tillsammans med Tamyas och Kolans föl.
(Tillägg i efterhand: Det visade sig att Qhichinchas föl fötts med ett gravt hjärtfel, så det var ett under att hon levde ens två dagar. Man tröstar sig med att man i alla fall inte gjort något fel, att det inte är något smittsamt eller någon parasit.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar