Kvällsvard hos värdinnan.
Här bodde jag och några till.
Förnämlig utsikt vid utefrukosten.
Bild stulen från Vetlanda-Posten, som kom och gjorde reportage!
Kaphiys fina svarta suri-ull fick pris!
Hemma igen
På fredagen åkte jag in till Göteborg för att hämta de nytryckta programmen och hämta en av våra assistenter. Trevligt att ha sällskap på vägen! Nästan framme irrade vi lite ute på landet i Vetlandatrakten, men jag fick tag på Frodo-kompisen som också skulle vara assistent och som var i krokarna, och vi hittade varandra och vart vi skulle.
Efter en fika hos värdinnan började vi göra i ordning i missionshuset för utställningen. Mycket att stå i var det. Vi fick avbryta för en kvällsvard på uteplatsen i kvällssolen, och sedan åka tillbaka och pyssla lite till. Vi trodde vi var färdiga. Tyvärr bodde vi alla lite skilt åt. Jag bodde några kilometer bort med norrmännen. De bjöd på vin, och det tackar man ju inte nej till. Så det blev en trevlig kväll!
Vi var visst inte färdiga. Dagen efter när själva bedömningen pågick upptäcktes lite missar jag gjort, som andra gjort, saker som vi inte tänkt på eller inte hade varit tydliga med sinsemellan, och en arrangör blev tvungen att vara hemma eftersom en av hennes alpackor fick föl, och det kunde ju inte hon hjälpa. Så jag flängde mest runt och löste problem, och det gick ju bra till slut, så att jag hann äta lite och sitta och spinna på rocken med polarna i värdinnans trädgård, när Vetlanda-Posten kom och gjorde reportage.
Allt löste sig med hjälp av folk kring utställningen, överseende domare och lite insatser med dator och skrivare, så en bedömning blev klar så att vi hann komma iväg till bokad restaurang på kvällen och äta, dricka vin och ha trevligt! Mera vin "hemma hos oss" sedan, innan det blev läggdags efter en intensiv dag.
På söndagen var vi på skirting-seminarium, vilket, trots att jag lärt mig lite sådant innan, ändå var lärorikt, med mycket workshops så att man var aktiv. Vinnare i ullutställningen utsågs och belönades, liksom värdinna, domare med syster och alla inblandade. Sedan blev det hopplockningsdags.
Några av oss stannande kvar lite längre för att hjälpa till att städa och få undan alla ullar som skulle postas till sina ägare. Så vi var rätt slut igen, när vi äntligen var klara och det var dags att åka hem.
Trots lite förvirring, så blev det ju faktiskt en fungerande ullutställning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar