Snabba, sturiga, stolliga ston

Kachita (t v) tycker det är en bra idé att stå i själva fodertråget.

Mökkvi solbadar.

Parucha.

Qhichincha.

Ronja tittar på solnedgången.

Saga. Nippertippan.

Taruka verkar uppbragt.

Zolly inspekterar islocken från hästarnas vattenspänner – jupp, det var frysgrader inatt!

Igår var det ridskoledags för mig och jag fick prova en ny häst som ridläraren menade var den svåraste jag ridit där. Det gick dock väldigt bra, så pass som man kan vänta sig när man rider en ny häst, och pållan var väldigt mjuk och fin. Den hästen råkar också vara en favorit hos maken, och våra ridlärare skämtar om att vi ska köpa hästen...


Vid halv ett-snåret idag kom en tjej som bett om att få besöka alpackorna. Hon var trevlig, så vi talade ett bra tag så det tog ett tag innan jag fick färdigt djurskötseln och kom iväg på min ridtur. Ensam på en nipprig, fjantig, ofokuserad, seg OCH hetsig Saga (ja, min pålla kan vara både och samtidigt – särskilt när det som idag faktiskt VAR något oknytt av okänd karaktär som rörde sig i skogen!). Men den avslutande galoppen uppför backen blev i alla fall riktigt bra. 

Sedan lasttränade jag nämnda pålla med vissa motgångar, men till slut gick hon in helt och hållet i släpet, och stod lugnt kvar länge nog för att JAG skulle hinna be henne gå av igen, lite stillsamt, istället för att hon som innan genast kastade sig av med ett ryck. Så jag vann mina strider. Efter viss frustration...