Lastträning med Kolan och Quillur. De är duktiga!
Tamya!
Kolan och Taruka
Bus!
Nå, maken lyckade bända den på plats och M som brukar hålla i träningsbokningarna kunde slå i några söm så att skon satt där den skulle igen. Så jag kunde vara med på min lektion i alla fall! Och den gick riktigt bra!
Efter lektionen ville jag inte lasta henne igen, när hon blir så hispig. Så jag hjälpte maken lasta Mökkvi, så fick han köra hem och jag rida hem. Just som jag gav mig av träffade jag en bekant, MS, som var ute och red med sin väninna. Jag berättade att jag skulle rida hem och varför och hon föreslog en väg så jag inte skulle behöva rida så mycket på bilvägen. Hon beskrev vägen men såg att jag blev förvirrad, så hon och väninnan beslöt helt sonika att eskortera mig hem! Det var en bra ridväg hon visade! Väl på "rätt" sida stora vägen red vi förbi ett hus där det bor en kvinna som en gång för länge sedan var kund på det företag jag jobbade då. Just när vi red förbi dök hon upp, så vi blev kvar och pratade en god stund, innan vi red hem till mig och MS och väninnan fick se alpackorna. Himla lyxigt med eskort ända hem! Mycket pladder blev det, så maken måste ha funderat på varför jag dröjde så... Men en trevlig tur blev det!
Stackars Saga som både hetsat upp sig i släpet, gått lektion och fått gå hem, fick sig en välförtjänt avtvättning med svamp och sedan en välförtjänt lunch!
På eftermiddagen lasttränade vi alpackorna och hängde lite med dem i hagen. Vi lät också "tanterna" återförenas med resten av flocken. nu är ju fölen ordentligt avvanda, och vi vill att de får del av betet i stora hagen.
Och på kvällen firade jag makens födelsedag med att ha en god middag klar lagom till Earth Hour, så vi kunde dricka vin i stearinljusens sken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar