Pyssel

Sawila gillar att få komma till stora hagen!

Sonen också!

Ronja vaktar kartonger, medan matte och husse...

...rensar en alpackafölfäll. Så pyssligt!

Då förtjänar man en semla efteråt!

Slapp söndag.

 Vårt ridsällskap om helgerna.

 Gott om lavar växer det på träden. Ett tecken på frisk luft, vad jag förstått!

 Taruka och Quillur på promenad.

Stilton.

En lite dramatisk och omväxlande dag.

Lastträning med Kolan och Quillur. De är duktiga!

Tamya!

Kolan och Taruka

Bus!

 

Idag var det hästträning 10 min bort, så på morgonen lastade vi hästarna. Saga stökade lite i transporten, men lugnade sig och vi åkte iväg. Väl framme vid paddocken saktade maken in för att jag skulle gå ut och se var vi bäst kunde parkera. Då började Saga sparka alldeles väldigt därinne i släpet! Någon tyckte sig se ett ben ovanför bommen! När vi lastade av, andades hon häftigt, hade två små blödande sår nere vid hovarna och på ena skon hade skänkeln trampats av så att skokappan kom in i själva hoven! Noooo!

Nå, maken lyckade bända den på plats och M som brukar hålla i träningsbokningarna kunde slå i några söm så att skon satt där den skulle igen. Så jag kunde vara med på min lektion i alla fall! Och den gick riktigt bra!

Efter lektionen ville jag inte lasta henne igen, när hon blir så hispig. Så jag hjälpte maken lasta Mökkvi, så fick han köra hem och jag rida hem. Just som jag gav mig av träffade jag en bekant, MS, som var ute och red med sin väninna. Jag berättade att jag skulle rida hem och varför och hon föreslog en väg så jag inte skulle behöva rida så mycket på bilvägen. Hon beskrev vägen men såg att jag blev förvirrad, så hon och väninnan beslöt helt sonika att eskortera mig hem! Det var en bra ridväg hon visade! Väl på "rätt" sida stora vägen red vi förbi ett hus där det bor en kvinna som en gång för länge sedan var kund på det företag jag jobbade då. Just när vi red förbi dök hon upp, så vi blev kvar och pratade en god stund, innan vi red hem till mig och MS och väninnan fick se alpackorna. Himla lyxigt med eskort ända hem! Mycket pladder blev det, så maken måste ha funderat på varför jag dröjde så... Men en trevlig tur blev det!

Stackars Saga som både hetsat upp sig i släpet, gått lektion och fått gå hem, fick sig en välförtjänt avtvättning med svamp och sedan en välförtjänt lunch!

På eftermiddagen lasttränade vi alpackorna och hängde lite med dem i hagen. Vi lät också "tanterna" återförenas med resten av flocken. nu är ju fölen ordentligt avvanda, och vi vill att de får del av betet i stora hagen.

Och på kvällen firade jag makens födelsedag med att ha en god middag klar lagom till Earth Hour, så vi kunde dricka vin i stearinljusens sken.

Gos i solen

Sedan maken satte balplast i nock-änden försöker skatorna bygga sitt bo mitt i tacknocken. 85% av pinnarna faller ner, så nu lär de ge upp om ett tag...

 

 Söta Saga

 Tamya spanar på Quillur

Stilton och matte.

Tur i oturen och tur på turen

I väntan vid busskuren.

Det var slånbär och körsbär i Bellinin. Mycket god.
(Bilden snodd av kompisen)

Och charktallriken är hur smarrig som helst!
(Bilden snodd av kompisen)

Idag var planen att hovslagaren skulle komma på eftermiddagen, men så ringde hon och frågade om hon kunde komma tidigare! Och det var en himla tur, för jag är inte säker på att hon annars skulle hunnit bli färdig innan jag skulle åka iväg på Cocktail Hour i sta'n! (Hon klarar sig iofs bra själv, men det känns bra att vara till hands).

Det var hög tid att sko, för Mökkvi har haft en lite löst sittande sko. Turligt nog hade den ändå suttit fast ända till i morse, men när jag tog in honom för att preppa honom inför hovslagarens ankomst, hade han tappat den! Och jag hittade den i hagen. Det gör man verkligen inte ofta.

Hovslagaren var klar i god tid innan jag behövde göra mig i ordning och gå till bussen. Den kan vara väldigt tidig, så man får ha god marginal. Medan jag stod där och väntade kom en granne körande och frågade om jag ville ha lift till Älvängen, och det passade ju bra. Han körde mig ända till pendeltågstationen! Himla snällt. Han förstod ju att jag skulle ut på "dålighter" för annars är det knappt någon vuxen här som tar bussen...

Cocktail Hour-sessionen var trevlig med lite nya bekantskaper. Så trevlig tradition. Sedan kom jag med ett tåg hem som passade en buss, så jag kunde komma ända hem!

En gräsänka i ett träd...

 På söndagens TV-tider-del i G-P fanns denna bild: Pia Johansson håller upp en tallrik med – en hel bläckfisk! Tänker på Effie i Ernie...

 Vänster pekfinger blev liksom svullet på söndagskvällen...

 Taruka & Quillur

Noooo. Skatorna har börjat bygga bo i taknocken på stallet igen. När vi har en kulle full med lämpliga träd strax intill! Stupid birds!

På lördagen åkte maken till Gävle för att besöka sin mor, så jag blev gräsänka hela helgen med ansvar för 15 däggdjur!

Så idag red jag ut med grannarna J och T på klätterrundan. Baklänges. Och hur det var, i ett nedförslut i skogen, halkade Saga på lite lera på en sten, så ena frambenet åkte fram, hon nedåt, och jag föll av framför henne. I mitt fall hann jag tänka att jag skulle slå mig så hemskt illa om jag landade med huvudet ner, för det var ju ganska långt ner eftersom vi ju var i en ganska brant nedförslutning, och det är inte alls kul att slå sig. Så jag hann grabba tag i ett litet träd intill stigen, så jag hejdade farten på fallet och ramlade med mindre ömtåliga delar nedåt i backen. Jag som fortfarande har ont efter förra veckans spontana avstigning...

Det var inte helt lätt att ta sig upp, för jag låg som en skalbagge med rumpan och ryggen nere på stigen och stenar, grenar och träd runt om mig, som i en grop. Men efter lite kravlande tog jag mig upp och det kändes faktiskt som att jag inte hade slagit mig alls!

Vi fortsatte vår färd, och väl hemma sadlade jag Mökkvi, så jag och T red en vända till, dock lite kortare. Detta kändes sedan i min stackars rumpa... Och på kvällen märkte jag att vänster pekfingers mellanled var öm och svullen, och jag hade blåmärken här och var på benen. Det är ett tufft liv man lever!

Jobb, jobb och Järvheden

 Hög tid att rensa fällar inför inskick till ullutställning! Kakans är nog skräpigast!

 "Tanterna" får extra fodertillskott.

 En regnig tisdag...

 ... kan man ta skydd under en gran....

 ... eller så anammar man "the wet look".

Järvheden på Trä'gårn.

Det närmar sig dags att skicka in ullar till årets alpackautställning i Mjölby i påskhelgen. Så då får man ju städa ullarna så de blir lite fina! Ett himla jobb är det att rensa fölfällar, för deras ull har en liten hake längst ut på varje strå, så allt fastnar! Pilla, pilla, pilla.... Men med bra musik på stereon kan det bli ganska meditativt.

På torsdagen ringde kompisen som numera är produktionsledare på en byrå där jag frilansade i december. De behövde hjälp! I alla fall i en dag.... fast det blev på fredagen också och jag är bokad till måndagen! Detta innebar att vi på fredagsmorgonen plötsligt fick tänka till så pållarna fick både lunch och kvällsmat i våra foderfållor, eftersom både maken och jag skulle jobba hela dagen innan vi skulle gå på "min" julklapp – maken hade givit mig två biljetter till Thomas Järvhedens förestllning på trägår'n. Innan dess fick det traditionsenligt bli en god måltid på Tien Tsin, innan vi fick hasta iväg till föreställningen. Och Järvheden var riktigt bra! Det blev allt lite skratt-tårar!

Slappar med alpackor.

Premiärpromenad för Quillur!

Bus med Taruka.

Packor som pejlar...

Häng i hagen.

Kakan.

Måste rulla sig ibland!

Liksom Quillur som slappar...

... innan han rullar ned för slänten.

De trivs på kullen i vårhagen.

Några av oss på hemmanet.

Idag red vi ut, nya grannarna J&F, vi och grannens T. Saga var rätt ok, hon ryckte bara till när vi red förbi T:s föräldrars hus, där pappan inte såg oss komma utan slängde grenar på sin eld just som vi kom, så alla hästarna blev lite överraskade. Men det blev en bra liten tur.

Sedan blev det premiärpromenad för Quillur! Han har oftast lagt sig ner när vi försökt grimträna och promenera, men med Kolan som sällskap kom han med bort till deras vårhage, där vi släppte dem. Nu kan alla våra "hemfödda" gå i grimma!

En alldeles för spontan avstigning

Maken och Taruka.

Kolan "fotobombar".

Tamya följde med mig när vi släppte på alpackorna på vårbete!

 

Hej på dig!

Nospuss!

Vi!

Räddningen för rumpan...

Idag var det första ridträningen för HG för säsongen, 10 minuter bort. Nya grannarna åkte med i egen bil för att se om träningen kunde vara något för dem också. 

Lastningen gick bra även om det stökades lite när hästarna väl var på.

När vi lastade av inför träningen blev jag förfärad när det var utsmetat blod inne på släpväggen! Vid närmare tillsyn var det bara två små sår som redan slutat blöda. Vi grunnar på om Mökkvi "skrämmer" Saga så att det är därför hon står och stampar och trampar och skadar sig.

Saga var lite nipprig, delvis för att det blåste så väldigt, men jag fick henne lite lugnare under framridningen. Och hon var seg i början på själva lektionen. Men det tog sig efter hand, även om jag fick jobba mycket, och vi töltade fint längs ena långsidan av paddocken, då en balplast som legat på en slänt intill, plötsligt blåste upp några meter, varvid Saga hastigt flög några meter åt sidan och jag okontrollerat och med god velocitet dök, med själva gluteus först, rätt ned i backen. AJAJAJAJ! Allt i åsyn av nya grannarna som var nyfikna på hur träningarna går till... 

Jag hämtade mig så sakteliga, satt upp igen och fortsatte ridpasset. Hur som helst gick lektionen ändå ganska bra till slut och hemfärden var problemfri. Men rumpan var öm...

Lite Hirudoid-kräm, en lunch och en värktablett senare värkte inte rumpan så mycket, utan maken och jag gick ut och promenerade med alpackorna i solen. Mysigt. De är så duktiga!

Sedan hängde vi med alpackorna i hagen då vi såg nya granntjejen rida förbi, Hennes häst var också lite nipprig av blåsten... (fast hon höll sig kvar).

Djur som slappar

Stilton rullar sig och Zolly närmar sig.

Ronja!

Kachita tog en tupplur.

Grannens fina Keilir blev glad åt lunchen!

Likaså grannens Smaetla och getterna.

Mozzy slappar helst inomhus.

Man behöver inte känna sig ensam i alla fall.

Idag var grannen på akuten med ett skadat finger. Besöket drog ut på tiden, så hon bad mig mata hästarna.

Så jag tog med mig Saga och promenerade dit. Saga tyckte det var synnerligen orättvist att hon bara fick stå där bunden vid stallväggen medan ALLA de andra hästarna fick mat! Fast det fick hon också, när vi kommit hem igen.