Lite nervös inför hemfärden var man när det ryktades att "vår" avfart till E6 var översvämmad. Men när jag väl åkte var det inga problem alls.
Quillur. Håller sig lite på avstånd. Och flocken tittar skeptiskt på honom.
Vår fine Quillur!
Imilla är förstås lite nyfiken på nykomlingen.
I torsdags kom både sotaren och Alpacka-mannen med Quillur! Quillur hade fått sällskap av alpackor de skulle leverera i närheten, och det passade ju bra eftersom han varit ensam på färden annars. Och en alpacka ska helst aldrig vara ensam! Maken var hemma för att ta emot. Han stängde av hagen så Quillur skulle få tillfälle att undersöka hage och ligghall själv först, och så att de skulle se varandra ett tag innan de sammanfördes. Själva sammanförandet gick väl ganska lugnt till, men vi märker att han är lite utanför, särskilt första kvällen. Men de verkar vänja sig sakta. Ingen är elak mot honom och nu verkar han vara med i gruppen mer. Man kan inte vara säker på att en ensam alpacka accepteras. Det var svårt att avgöra om Taruka blev glad – de var ju ändå bästisar innan han åkte iväg.
På kvällen var det spinn-träff hos kursledaren där vi gick kurs förra hösten. Det var så trevligt, så vi försöker fortsätta träffas. Min spinnkompis var där och visade vad hon hade gjort av den förra ullen hon hade köpt av mig – ett väldigt fint färgat garn! Denna kväll spann hon Quillurs ull! Det blev också jättefint, men så är hon också en hejare på att spinna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar