Lördagslektion. Få hästen att tänka framåt.
På söndagsmorgonen fick vi oväntat besök!
Han ville inte riktigt låta sig fångas nu när han hittat en ny kompis!
Äntligen fast!
Här kan man tro att Stian inte bryr sig om sina elever, men här vänder han sig till läktaren och förklarar hur hästen funkar och vad man försöker uppnå med övningarna.
Välförtjänt paus.
Eftermiddagspasset.
I helgen var maken med på en Stian Pedersen-kurs på Lysegården. Jag ska nog försöka vara med nästa år. Än så länge har Saga inte kondis för att orka med tre lektionspass på två dagar.
Jag var med för att maken sa att han behövde en "vacker assistent". Men han fick nöja sig med mig. Trots att jag bara satt på läktaren och såg på, lärde jag mig jättemycket! Stian förklarar väldigt pedagogiskt, förklarar hur hästen reagerar och hur man ska träna dem (och framför allt sig själv) för att komma åt problemen. Mycket av det är egentligen självklara saker, men man behöver höra dem och man inser att man ofta ger dubbla signaler till sin häst, rider med "handbromsen" på och glömmer att "ge eftergift" – belöna!
Så på lördagseftermiddagen red jag lite barbacka i vår paddock, och fokuserade enbart på att få fram Saga i lite tempo och att hålla reda på mina signaler. Och hon verkar förstå fort! Hon är fortfarande gärna lite slö, men jag fick igenom mina signaler och kom framför allt ihåg att belöna!
Kursen gick över två dagar, så medan vi förberedde frukosten i söndags, såg jag plötsligt en liten ponny komma galopperande förbi köksfönstret! Han brukar gå i en hage mittemot oss. Nu sprang han fram till Mökkvi som fått sin frukost i paddocken. Han gick turligt nog aldrig under stängseltråden in till Mökkvi. Och medan den lilla ponnyn var alldeles lycklig och upphetsad av att ha hittat en kompis, tittade bara Mökkvi coolt på honom och undrade vad han var för en konstig filur.
Med lite hö lockades vi locka honom till oss, men han slank ur greppet. Maken fick fatt i honom men var tvungen att hålla med båda händer medan jag tog på en grimma. Ponnyn lät sig inte frihetsberövas hur lätt som helst! Men han gjorde inget elakt. Vi vågade inte ställa honom i hans hage igen, för han skulle antagligen rymma på en gång i alla fall då, så vi ställde honom i Sagas box med en spann vatten. Vi ringde grannen som vi vet känner ägaren, men han svarade inte. Så jag ringde även 114 14. Men snart ringde grannen som fått mitt meddelande, och sa att han skulle ringa ägaren. Så vi åkte iväg till kursen, och på vägen meddelade jag 114 14 att ägaren hittats.
Det blev ännu en informativ dag med trevligt snack med andra deltagare och publik. Denna dag red ekipagen två lektionspass, så vi kom hem sent på eftermiddagen.
Jag hade fått ett meddelande från den förrymda ponnyns ägare där hon tackade för hjälpen och berättade att han var hämtad, medan vi var på kursen. Så när vi kom hem stod boxen tom. Dock hittade vi inte vår grimma som vi låtit sitta kvar på hästen, och boxen var inte mockad. Lite konstigt tyckte vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar