46-åring som vantrivs

Igår var det min födelsedag. Och maken och jag låg hemma sjukskrivna och var trötta, hängiga och hostiga. Inte så trivsamt. Jag gjorde inte många knop.Och eftersom vi varit krassliga, hade vi inte mycket födelsedagsfirarmat hemma och inte heller mycket ork att tillreda sådan. Men käre maken lyckades i alla fall samla kraft att åka och köpa lite vardagsmat och – varsin bakelse till kaffet! Och i posten hade det kommit små paket från föräldrarna och min systers familj. Så lite mys blev det mellan snorandet och hostandet. 46 år. Närmare 50 än 40. Men jag har inte så ont av att bli äldre – alternativet är ju tristare och man är inte äldre än man gör sig. Så jag vantrivs inte med att bli 46!

Vantrivs gör jag med värmeböljan som plågar oss nu. Uppåt 30 grader, kvalmigt och otäckt. På fredagen satt jag och surade i soffan. För pigg för att sova. Då tänkte jag att eftersom jag ändå var för varm, svettig och äcklig där jag satt overksam och uttråkad i soffan, och inte kunde gå ut för där blir man uppäten av blinningar, bromsar och episkt stora hästflugor, så kunde jag lika gärna vara varm, svettig och äcklig och ägna mig åt tråkig städning inomhus istället. Så nu är hela huset städat och fint! Och på kvällen blev det äntligen lite svalt ute.

Jag hatar verkligen sommarvärme! Den är som ett fängelse man inte kan ta sig ur. Och det finns ingen klädsel som passar. Inte om man toksvettas så man nästan mår illa fastän man är helt passiv, nästan utan kläder, i svalaste rummet. Och djuren orkar inget och plågas av påstridiga kryp. Så uppenbart osunt väder! Hat!