Parucha vädrar munnen efter spottande medan Qhichinca är ganska cool efter dagens body-scoring och träning att vidröras på benen.
Vi hade precis kommit iväg på dagens ridtur, när T passerade i sin bil. Så när vi kom fram till isis-grannen, höll hon precis på att ta in sin häst. Hon ville gärna hänga med på klätterturpremiär! Medan hon gjorde i ordning hästen kom mamman ut och tog de fina bilderna ovan, och berättade att en av deras hönor fått kycklingar, fast hon inte sett dem än. Tänk när där går omkring små dunbollar!
Saga var stel till en början, säkert träningsvärk efter gårdagens galopp. Och hon var inte särskilt ivrig idag, kan jag säga. Fast hon piggnade till och blev mjuk och fin ungefär halvvägs. Det gick bättre än väntat att rida klätterrundan! Inte alls så mycket svall-is som jag befarat. Men vi får huka oss ordentligt under två träd som lömskt nog ligger ännu lite lägre nu än i höstas ... Man får verkligen limma sig mot hästens hals. Tur vi har små smidiga islandshästar!
Väl hemma var det dags att samla in alpackorna och känna på deras hull. Vi föser in dem i den lilla inhägnaden på 1,5x1,5 m. I början var de rädda för den och oss. Nu stannar de liksom utanför och är skeptiska, så vi får nästan knô in dem! Vi kände på dem och började träna dem att bli vidrörda på benen. Alpackor vill absolut inte bli vidrörda på benen, men det är ju viktigt att kunna ta i dem och de får problem med klor etc. Så vi gjorde som man gör med hästar som är känsliga på t ex öronen. Man kliar dem där de känner sig bekväma med att bli berörda, så låter man handen göra en snabb men ofarlig "utflykt" till det "farliga" stället, så snabbt att det är över innan de hinner bli rädda. Vi hoppas det kan funka. Så småningom ska man kunna stanna längre och längre med handen på det "farliga " stället.
Efter lunch tog vi en fika i paddocken i Mökkvis sällskap. Det har blåst en isig vind idag, men i lä längs ladugårdsväggen är det riktigt, riktigt gonigt.
2 kommentarer:
Vad kommer ni fram till på bodyscoringen? Att träna benberöring är minsann inte lätt, men nödvändigt. Jag håller på likadant. Men de gillar det INTE, mina gossar!
Ylle
Våra alpackor var ju ganska feta när vi tog hem dem. Nu är nog Sawila & Qhichincha ganska lagom. Parucha, som ändå verkar ranghögst, känns tunnast. Kan tänka mig att vintern tagit på dem. Pållan håller sig också smal på vintern. De är ju inte FÖR smala. Men där verkar inte vara något extra hull direkt.Men snart börjar betessäsongen, och då lägger de nog på sig lite ...
Skicka en kommentar