Zolly på bal övervakar höuppmätningen
Mökkvi - hänger ofta läpp!Med maken i fjärran landsända, får jag ju själv ha hästtjänsten på morgnarna! Men man kan ju lägga sig igen efteråt. Det gjorde jag. Länge. Dagen var tämligen stressfri. Men, man måste ju sköta pållarna.
Jag tränade lite Horsemanship-grunder med Saga och hon var faktiskt duktig! Gjorde sedan i ordning Mökkvi för en tur på N-rundan. Mötte grannen som bor i skogsbrynet, vars pållar snart ska ha föl båda två. De är sååå runda! Jag håller tummarna för att det går bra och att man snart ser lite söta fölisar där!
Ritten gick lugnt tillväga. Mycket avspänt. Mökkvi gick fantasktisk fint i alla gångarter. Och i nedförsbackarna. Han har blivit mycket bättre i balansen sedan vi böjade rida för instruktör! Allt var lugnt och harmoniskt. Till det prasslade rejält i de täta buskagen på vår vänstra sida. Kanske 5 meter bort. Högst. Något stort rörde sig där.
Mökkvi blev som en stenstod. Så prasslade det även till höger om oss, fast längre bort. Omringade. Av stora djur. Nu blev Mökkvi stirrig. Jag anade något stort grått fara från vänster genom buskagen, över stigen i kurvan framför oss och över mot det högra prasslet. I en glipa mellan träden såg jag den - älgens blick och min möttes en kort stund - och den fortsatte mot det högra prasslet, till kompisen som var utom synhåll.
Tror inte Mökkvi fattade vad det var. Han var i alla fall så pass stirrig att jag beslöt att kliva av. Hade fullt sjå att hålla tillbaka honom när jag väl fick fram honom. Talade lugnande med honom och försökte övertyga honom att älgarna var fantastiskt snälla. Fast jag själv tyckte att vi nog varit väl nära. Man vet ju aldrig. Om de blir ilksna. Vill inte ha en ilsken älg efter mig. Lagom lätt att kliva i knölig terräng med stissig häst. Men han är ju snäll. Så det gick bra, och halvvägs hem på grusvägen var han lugn igen. Där jag träffade närmsta grannen, och berättade om våra älgäventyr.
Lite ogräsrens senare hade jag TV-kväll. Utan katter. Nuförtiden vill alla tre ut! Jaga insekter. Ingen ligger på min mage! Kommer bara in och äter. Och knappt det. Ronja åt "ute" idag. Hade fångat en sork som hon mumsade i sig. Urk ... Man får väl se det som att man går plus på kattmatskontot ... och hon gör ju nytta.
Jag tränade lite Horsemanship-grunder med Saga och hon var faktiskt duktig! Gjorde sedan i ordning Mökkvi för en tur på N-rundan. Mötte grannen som bor i skogsbrynet, vars pållar snart ska ha föl båda två. De är sååå runda! Jag håller tummarna för att det går bra och att man snart ser lite söta fölisar där!
Ritten gick lugnt tillväga. Mycket avspänt. Mökkvi gick fantasktisk fint i alla gångarter. Och i nedförsbackarna. Han har blivit mycket bättre i balansen sedan vi böjade rida för instruktör! Allt var lugnt och harmoniskt. Till det prasslade rejält i de täta buskagen på vår vänstra sida. Kanske 5 meter bort. Högst. Något stort rörde sig där.
Mökkvi blev som en stenstod. Så prasslade det även till höger om oss, fast längre bort. Omringade. Av stora djur. Nu blev Mökkvi stirrig. Jag anade något stort grått fara från vänster genom buskagen, över stigen i kurvan framför oss och över mot det högra prasslet. I en glipa mellan träden såg jag den - älgens blick och min möttes en kort stund - och den fortsatte mot det högra prasslet, till kompisen som var utom synhåll.
Tror inte Mökkvi fattade vad det var. Han var i alla fall så pass stirrig att jag beslöt att kliva av. Hade fullt sjå att hålla tillbaka honom när jag väl fick fram honom. Talade lugnande med honom och försökte övertyga honom att älgarna var fantastiskt snälla. Fast jag själv tyckte att vi nog varit väl nära. Man vet ju aldrig. Om de blir ilksna. Vill inte ha en ilsken älg efter mig. Lagom lätt att kliva i knölig terräng med stissig häst. Men han är ju snäll. Så det gick bra, och halvvägs hem på grusvägen var han lugn igen. Där jag träffade närmsta grannen, och berättade om våra älgäventyr.
Lite ogräsrens senare hade jag TV-kväll. Utan katter. Nuförtiden vill alla tre ut! Jaga insekter. Ingen ligger på min mage! Kommer bara in och äter. Och knappt det. Ronja åt "ute" idag. Hade fångat en sork som hon mumsade i sig. Urk ... Man får väl se det som att man går plus på kattmatskontot ... och hon gör ju nytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar