Mystiska ljud i mörkret ...

Maken hade målat en god stund, medan jag satt och bloggade! Slappt kan tyckas - men jag här ju mina värderade läsare att tänka på - inte kan jag väl försumma min blog? Vid 18.30 tog jag över färgburken och mäktige maken gick och slog i stängselstolpar istället. Ett dörrfoder och ett fönsterfoder senare var det dags att samla sig för ridtur med ny sadel! Det är mycket som ska göras på kort tid när hettan bara tillåter tre timmars uttnyttjande av dagsljuset ...

Sadeln hasade ner i famnen på mig när jag skulle kliva upp. Nytt försök. Hasade igen. Efter 14 års ridning kan jag inte kliva upp på en häst ... Använde vår nya lilla pallstege istället och kom upp. Trixade med stigläder. Jag bestyrade och donade och till slut kom vi iväg. Vi tog N-rundan (ca 45 min med mycket "klättring"). Först tyckte jag att jag inte kunde tölta i nya sadeln! Allt kändes så konstigt och avigt. Men så plötsligt - fick hon världens bästa tölt. I slutet av turen kändes sadeln bekväm och jag såg att den inte glidit fram alls, utan pållan kunde röra frambenen fritt! Hurra. Jag behövde nog bara lite tillvänjningstid. Ska nog kunna kliva upp i den från marken också en dag ...

Innan läggdags tog vi oss en liten nattpromenad. Satte oss på bänken vid huset. Hörde hur nå't stort prasslade en bit bort. Hörde en kattuggla. Och i fjärran ett mörkt skrik - sannolikt en ilsk råbock eller hjort. Och lite andra konstiga ljud. Om det var Ronja som röjde i gräset eller om det var ljudet från våra pållar som verkade närmre i nattmörkret vet jag inte. Men lite spännande var det. Så mycket märkliga ljud.

Väl inne hördes dunsar från ovanvåningen. De två små grå jägarna attackerar flygfän ...